Bokcirklarna i sexorna på Skönadalsskolan är snart över. Efter bokpratet har jag träffat varje grupp tre gånger. Det har varit intressanta och spännande diskussioner och de allra flesta har gillat boken de läst.
En av grupperna som har läst Grindleys Såld är överens om att första meningen är suveränt bra
"Jag älskade min lillebror, ända tills min farbror tog mig till marknaden och sålde mig" Man kunde bara inte låta bli att fortsätta läsa. Däremot tyckte de att författaren slarvat med slutet. Det tog bara tjugo sidor från att hon hostade blod på sjukhuset tills hon var på väg hem. Gruppen tyckte inte att det kändes verkligt. Det är bra att bli påmind att alla inte har det som vi sa en flicka. I en annan grupp blev det en diskussion om vad vi inte bör handla och att vi ska fråga i affärerna om de har koll på om barnarbete förekommit.
I en grupp som läst Hoppet av Moni Nilsson gillade de inte upplägget med avsnitt som var återblickande. Det stämde inte på slutet och berättelsen hade klarat sig utan dem, tyckte de. Många prisade Marcus som stod upp för Azad i badhuset. Det var juste och mycket modigt. Att Azad hoppade högt utan att riva var ett bra slut var de flesta eniga om. En uppgift var att placera någon av huvudpersonerna i en annan miljö. En pojke tog Tigris till teatern. Nu skulle han verkligen få använda sin röst.
Alla som läst Alex Dogboy av Monica Zak har varit djupt engagerade och upprörda över många av händelserna. En pojke vill ta med Alex till Hogwartz, Harry Potter har ju också mist sina föräldrar och de borde förstå varandra. En annan föreslår Nalle Puhs värld. I sjumilaskogen är alla snälla och Alex gillar ju djur.
En av flickorna som har läst SMS från Soppero har hunnit med alla tre fortsättningarna på kort tid. Hon skrev
"Jag gillar också att det inte behöver vara en kyss eller något stort som i andra böcker för att visa hur Henrik känner, utan det går bra med att bara hålla hand." Till sist boken om Simon & Sophie av Emma Granholm. Här är alla rörande överens om att Simon har fått upprättelse. Han är mycket bättre än vad många i klassen tycker från början.
Intressant är att alla är rörande överens om att det är bra att träffas med jämna mellanrum. Det hjälper dem att komma vidare i boken och att få syn på sådant de inte sett på egen hand.
Alberta Ensten bor med sin mamma - uppfinnaren Pia Ensten - och katten Archimedes i ett litet, litet hus. Alberta har precis fått nya, väldigt stora, glasögon och en tandställning med diamantbeströdd (!) räls.
