Silverpojken

Ännu en efterlängtad uppföljare har kommit. Kristina Ohlssons Silverpojken. En fristående fortsättning på Glasbarnen. I det här fallet kan jag hålla med om att det fungerar att läsa den utan att ha läst första delen. Med Glasbarnen vann Kristina Ohlsson Barnens romanpris 2013. HÄR kan du läsa våra tidigare inlägg om just den boken.

Silverpojken är en fascinerande berättelse där det troligtvis finns ett övernaturligt inslag. För precis som i Glasbarnen lämnas det öppet och det blir upp till läsaren att tolka.
Alladin bor tillsammans med sina föräldrar i det gamla vattentornet. Där driver även hans föräldrar en restaurang. Det är svårt med ekonomin vilket Alladin börjar förstå allt mer.
Det försvinner mat från restaurangen nästan dagligen och det förbättrar inte läget för Alladins familj. Hans föräldrar börjar till och med att fundera på om det inte vore bättre att flytta tillbaka till Turkiet igen. Alladin var väldigt liten när de kom till Sverige och han vill absolut inte flytta. Åhus är hemma för honom.
Tillsammans med sina vänner Billie och Simona försöker han avslöja mattjuven.
I berättelsen vävs in en 100 år gammal berättelse om en silverstöld vilket ökar spänningen.
På ett väldigt fint sätt tar författaren in aktuell debatt om nyinflyttade svenskar och flyktingar utan att det känns som några pekpinnar.
Jag gillar boken och tycker att språket flyter bättre i den här delen. Reservationskön är redan lång.

Springa eller stanna?

Ante har bott i skogen i flera månader när Hedvig och Ella hittar honom där. Hans första instinkt säger honom att fly, springa för allt vad han är värd, för tänk om de kommer med smittan och då har allt hans kämpande varit förgäves. Men på samma gång är hans behov av mänsklig närhet och riktiga samtal med andra levande varelser så stor att han plötsligt inser att han har sagt ja, sitter tätt tryckt intill Ellas rygg på en häst och är på väg till deras gård. Han plågas av samvetskval och lider av sin feghet, att han inte gjorde något när hans mamma låg i sin säng och kokade bort. Men det är saker han måste hålla tyst om - tänk om de får veta vilken rutten människa han är.

På baksidan står det att Spring så fort du kan är är en fristående fortsättning på En sekund i taget (som Maria skrivit om HÄR), men jag tycker nog att historien skulle kännas lite tagen ur sitt sammanhang om man inte läst första delen.

Hedvig och Ella är så otroligt olika och Ante kastas rakt in i deras vardag med mjölkning, vedhuggning och överlevnad på gården. Det blir snabbt spänt mellan tjejerna, och Ante sitter i mitten. Han känner att de tävlar om honom, slåss om honom. Ett angenämt problem i en vanlig värld där man inte är de enda människorna. Men nu blir det jobbigt. Han tar ett steg tillbaka, vill inte ta ställning, säger ingenting för att slippa konflikten om han tar den enes parti. Samtidigt känner han sig attraherad av dem, på olika sätt. Men hur kan man tänka på kroppar, kyssar, sex! när mänskligheten nästan har gått under? Ella är så fysisk, hon visar upp sig, svänger med höfterna, sminkar sig för att gå ut i stallet och mocka, kräver att vara med honom. Hedvig är mer tillbakadragen, men med henne vågar lite av all skuld och skam han känner komma upp till ytan. De kan prata om saker på ett helt annat sätt.

När Ante till slut vågar ha en åsikt, leder det till att ytterligare två personer flyttar in i huset. Nora, som är lika gammal som de andra, och hennes sjuåriga bror Malte. Det blir fler munnar att mätta, men för Ante fanns det inget alternativ. De måste hjälpas åt och hålla ihop.

Första delen av serien kändes som att det hade kunnat sluta där den slutade, utan en fortsättning. Men när jag läst ut Spring så fort du kan förväntar jag mig minst en del till. Kanske fler. Det finns uppslag till så mycket mer, jag vill veta hur det går!

Skapande skola åk 7

Jag är ansvarig för Skapande skola på Korsbackaskolan och under vecka 3 och vecka 5 arbetar åk 7 med drama och improvisation med teatergruppen Obanteatern.

Varje klass får under två tillfällen, som är 2 timmar långa vardera, prova på olika improvisationsövningar.

Det har varit fantastiskt roligt att följa de olika klasserna, se hur modiga och kreativa eleverna varit när de improviserat inför varandra. Dessa typer av övningar bidrar till att eleverna utmanas i att våga prata och agera inför en grupp. Övningarna handlade också mycket om att lära sig berätta en fungerande berättelse, att få en känsla för och reflektera över vilka typer av berättelser som ”funkade” eller inte.

Efter varje övning lät även skådespelarna från Obanteatern eleverna få reflektera över hur övningarna har gått och varför de har upplevt dem som de gjort.

Nu ser jag fram emot nästa vecka då detta arbete fortsätter!

En fegis fattar mod!

Rolf är huvudperson i " Tusen tips till en fegis". Han kallas även för Rika Rolf, eftersom hans familj är så rik och bor i ett jättestort hus mitt i Paris. Varje söndag har släkten långa middagar hemma hos Rolfs familj. Efter middagen sticker alla kusinerna ut i trädgården för att hinna leka kurragömma, men Rolf sticker iväg och gömmer sig för de andra. Han vill inte vara med. Han vill gå upp på sitt rum och spana på Ofelia genom fönstret. Ofelia är en flicka som hjälper sin pappa i hans affär, som ligger i huset mitt emot Rolfs. Rolf drömmer om att en dag våga säga något åt Ofelia. Problemet är bara att han är så otroligt blyg eller feg kallar han det själv. Nåväl, saker kommer att hända, som gör att Rolf får tillfälle att rädda Ofelia från faror! En härlig historia av Eva Susso med underbara bilder av Benjamin Chaud. Gatuvyer från Paris och roliga bilder på Rolfs släkt.

Boktips och lärarhandledningar.

Vi som brukar skriva här på bloggen har också en gemensam webbplats. Den vänder sig till elever, pedagoger och föräldrar i Kävlinge kommun i första hand. Men det finns en hel del som kan vara användbart även utanför kommunens gränser.
Just nu finns det rykande färska boktips för olika åldrar. HÄR hittar du dem.
Jag rekommenderar dig att klicka runt lite bland sidorna för att se vad just du kan ha nytta av.
Föresten vill  jag även slå ett slag för våra lärarhandledningar. som du hittar HÄR.

Skolbesök i Engelsk skola

Jag är i London på Lin Educations konferensresa till Bettmässan. Idag fick jag möjligheten att besöka en Engelsk pojkskola en liten bit utanför London. Det var intressant! Jag träffade endast pojkar (13 - 16 år) iförda grön skoluniform - alla bar dessutom slips! De var mycket artiga; de höll upp dörren för mig, reste sig omedelbart upp när jag kom in i klassrummet och tilltalade mig med 'Mrs'! Dessutom rådde ett totalt mobilförbud i skolan och fastän skolan var välutrustad med crome books och lärplattor såg jag inga elever som var inne på sociala medier eller gjorde något de inte 'fick' göra.

Jag tittade in i det fina skolbiblioteket och fick träffa den trevliga bibliotekarien Gabriella. Skolbiblioteksverksamheten verkar vara ganska lik den vi har i Sverige, men jag såg inga titlar av några svenska författare på hyllorna. Däremot är Kinneys böcker om Greg populära även i England!

Sliten utsida men läsvärt innehåll

Här och där bland alla nya fina böcker i skolbiblioteket står någon riktigt sliten kvar. En bok i gamla sortens biblioteksband, med sliten fram- och baksida där kanske inte all text går att läsa längre. Kanske avslöjar redan stilen på omlagsillustrationen att boken har varit med i mer än 25 år. De flesta sådana böcker är inte särskilt lätta att låna ut, för barnen är känsliga för böckers utseende. Varför står de då kvar? Jo, ibland läses ju böcker i skolan som barnen inte fått välja själva. Högläsningsböcker, böcker som alla ska läsa samma i helklass eller mindre läsgrupper och diskutera efteråt. Och då kan någon av de här gamla böckerna passa, för innehållet kan fortfarande vara lika bra, trots den tilltufsade utsidan. (Alla gamla slitna böcker är förstås inte bra, men i så fall finns de förmodligen inte heller kvar i skolbiblioteket.)

En sådan bok är Kyra och Sjurik – en berättelse från Leningrads belägring av Kyra Petrovskaya Wayne, om en sjuksköterska i Leningrad under belägringen vintern 1941 som hittar en liten pojke bland ruinerna och bestämmer sig för att ta hand om honom. Deras liv är obeskrivligt hårt, men boken är ändå i huvudsak ljus och positiv. Jag kan tänka mig att den är tungläst för barn idag, men för de lite äldre ungdomarna, eller som högläsningsbok med diskussion för barn i mellanåldern tycker jag att den fortfarande håller fint. Det finns mycket att prata om; Andra världskriget i allmänhet, Leningrads belägring i synnerhet, krig, svält, Sovjetunionen, propaganda, livsvilja och om att inte ge upp trots att allt ser mörkt ut. Boken bygger dessutom på verkliga händelser, vilket tilltalar många av barnen i mellanåldern.

Många tycker om Ann Jungmans bok Belägring, om samma tid, som är en betydligt lättare och tunnare bok, som kan läsas på egen hand av barnen medan Kyra och Sjurik är högläsningsbok. Kanske kan det även bli intressanta diskussioner där de båda böckernas skildringar jämförs?