Boktips och lärarhandledningar.

Vi som brukar skriva här på bloggen har också en gemensam webbplats. Den vänder sig till elever, pedagoger och föräldrar i Kävlinge kommun i första hand. Men det finns en hel del som kan vara användbart även utanför kommunens gränser.
Just nu finns det rykande färska boktips för olika åldrar. HÄR hittar du dem.
Jag rekommenderar dig att klicka runt lite bland sidorna för att se vad just du kan ha nytta av.
Föresten vill  jag även slå ett slag för våra lärarhandledningar. som du hittar HÄR.

Skolbesök i Engelsk skola

Jag är i London på Lin Educations konferensresa till Bettmässan. Idag fick jag möjligheten att besöka en Engelsk pojkskola en liten bit utanför London. Det var intressant! Jag träffade endast pojkar (13 - 16 år) iförda grön skoluniform - alla bar dessutom slips! De var mycket artiga; de höll upp dörren för mig, reste sig omedelbart upp när jag kom in i klassrummet och tilltalade mig med 'Mrs'! Dessutom rådde ett totalt mobilförbud i skolan och fastän skolan var välutrustad med crome books och lärplattor såg jag inga elever som var inne på sociala medier eller gjorde något de inte 'fick' göra.

Jag tittade in i det fina skolbiblioteket och fick träffa den trevliga bibliotekarien Gabriella. Skolbiblioteksverksamheten verkar vara ganska lik den vi har i Sverige, men jag såg inga titlar av några svenska författare på hyllorna. Däremot är Kinneys böcker om Greg populära även i England!

Sliten utsida men läsvärt innehåll

Här och där bland alla nya fina böcker i skolbiblioteket står någon riktigt sliten kvar. En bok i gamla sortens biblioteksband, med sliten fram- och baksida där kanske inte all text går att läsa längre. Kanske avslöjar redan stilen på omlagsillustrationen att boken har varit med i mer än 25 år. De flesta sådana böcker är inte särskilt lätta att låna ut, för barnen är känsliga för böckers utseende. Varför står de då kvar? Jo, ibland läses ju böcker i skolan som barnen inte fått välja själva. Högläsningsböcker, böcker som alla ska läsa samma i helklass eller mindre läsgrupper och diskutera efteråt. Och då kan någon av de här gamla böckerna passa, för innehållet kan fortfarande vara lika bra, trots den tilltufsade utsidan. (Alla gamla slitna böcker är förstås inte bra, men i så fall finns de förmodligen inte heller kvar i skolbiblioteket.)

En sådan bok är Kyra och Sjurik – en berättelse från Leningrads belägring av Kyra Petrovskaya Wayne, om en sjuksköterska i Leningrad under belägringen vintern 1941 som hittar en liten pojke bland ruinerna och bestämmer sig för att ta hand om honom. Deras liv är obeskrivligt hårt, men boken är ändå i huvudsak ljus och positiv. Jag kan tänka mig att den är tungläst för barn idag, men för de lite äldre ungdomarna, eller som högläsningsbok med diskussion för barn i mellanåldern tycker jag att den fortfarande håller fint. Det finns mycket att prata om; Andra världskriget i allmänhet, Leningrads belägring i synnerhet, krig, svält, Sovjetunionen, propaganda, livsvilja och om att inte ge upp trots att allt ser mörkt ut. Boken bygger dessutom på verkliga händelser, vilket tilltalar många av barnen i mellanåldern.

Många tycker om Ann Jungmans bok Belägring, om samma tid, som är en betydligt lättare och tunnare bok, som kan läsas på egen hand av barnen medan Kyra och Sjurik är högläsningsbok. Kanske kan det även bli intressanta diskussioner där de båda böckernas skildringar jämförs?

En ny dagbok

Nikki ska börja på en nya skola. En fin privatskola där hon verkligen inte passar in. Om hon bara kunde få en ny telefon och lite snygga (dyra märkes-)kläder så hade allt varit perfekt. Det får hon inte. Istället kommer mamman hem med en dagbok. VEM skriver egentligen dagbok nuförtiden? På papper, i en faktisk, fysisk bok. Nä, ska man skriva "dagbok" så ska det vara på en blogg som följs av massor av människor. Inte nog med att Nikki är för fattig och fel för att gå på skolan, dessutom får hon skåpet bredvid skolans absoluta prinsessa, MacKenzie. Det blir verkligen inte roliga första veckor. Först när Nikki, istället för att anmäla sig till konsttävlingen, fyller i att hon vill hjälpa till med bokuppsättning på biblioteket får hon några vänner. Det är de boktokiga Cloe och Zoey som får henne att (åtminstone oftast) stå ut med skolan och MacKenzeys elakheter.

Många har jämfört Nikkis dagbok med serien om Greg, Dagbok för alla mina fans, och visst finns det många likheter. Randigt papper, ett typsnitt som ska se lite handskriven ut, insprängda teckningar, humorn. Men en av de viktigaste skilnaderna tycker jag är att Nikki, till skillnad från Greg, är lite trevlig. Hon tänker visserligen ganska mycket på sig själv, men hon kan också förstå andra människor. Så länge de inte är MacKenzie...

Jag får väl erkänna att jag blev lite trött på det hela under den första tredjedelen av boken, det var lite för mycket självömkan och tjat om samma saker om och om igen. Men efterhand så tog den sig och när kompisarna kom in i bilden blev det definitivt mer intressant. Det är en relativt tjock bok för att vara Hcg, nästan 300 sidor, men det känns extremt lätt ändå, tack vare formen. Det är ganska lite text på varje sida, stor stil och luftigt. Och del två kommer snart!

Pym Pettersons misslyckade familj

Pym, drygt elva år gammal, har till uppgigt att skriva en uppsats om sin familj. Inte så lätt om man tycker att familjen är lite knäpp och att det för det mesta är stökigt och bråkigt hemma. Pym försöker komma på något sensationellt att skriva om men idéerna uteblir.
   Pym har två,äldre syskon, tvillingarna Sanna och Sigmund, vilket hon beklagar. Ingen hurrar åt hennes framsteg i livet, det har man ju upplevt redan och dessutom i dubbel upplaga. Och alltid finns det kläder och prylar att ärva.
   Hon skärskådar sin familj med kritisk blick och kan berätta om en stökig hall, vidbränd mat, en pappa som snarkar, syskon som bara bråkar och en mamma som aldrig är hemma. Annat är det hemma hos Sofi, bästa kompisen, där är allt mycket trevligare och finare. I alla fall om man frågar Pym.
Inte blir fröken nöjd med hennes uppsatsförsök heller. Fröken påstår att hon ljuger eller kanske skarvar. Jo, så är det nog men när hon håller sig till sanningen har fröken svårt att tro på den också.

Det här är en bok som är lätt att läsa. Den är rappt skriven med mycket humor. Tack Magdalena för att du talade så varmt om boken, det är din förtjänst att jag kom mig för att läsa den.
Boken är skriven av Heidi Linde och översatt från norska av Helena Stedman.

Nu laddar vi inför författarbesök!

 

 

På onsdag och torsdag i nästa vecka besöker Mårten Sandén Söderparkskolan i Lödde och Annelundskolan i Kävlinge. Förberedelser inför författarbesöket pågår för fullt! Redan i november var jag inne i alla klasser som Mårten ska besöka och berättade lite om honom och visade och berättade om hans böcker. Alla kommunens skolbibliotek har skickat Sandéns böcker till Söderpark och Annelund för att alla elever ska kunna läsa (minst) en av hans böcker innan han kommer i nästa vecka. Vi har speciella bord i respektive bibliotek med Sandéns böcker på så att eleverna lätt hittar till dem.

På Söderpark högläser minst två lärare högt ur Ett hus utan speglar just nu och eleverna i år fem har alla läst en Petrinideckare och ska dra igång ett deckartema efter Mårtens besök. På Annelund har många elever redan gjort fina och kreativa redovisningar på Mårtens böcker. Dessutom ska klass fem med läraren Kerstin åka till Lund och gå en egen Petrinivandring på måndag. De går vandringen i boken Brödernas fotspår.

En elev i klass fem på Annelundskolan har gjort ett fint tittskåp efter att ha läst Sandéns Anna DÁrc

Drömmen om ett syskon

Alla i Stellas klass har ett syskon. Stellas kompis Sam har till och med fem! Den enda som inte har något syskon (än) är Ture, men han kommer få ett när som helst för hans mamma är jättetjock, och Ture är inte ens glad över det. Stella hade varit överlycklig om hon skulle få ett syskon. Hon tycker verkligen att hennes föräldrar borde ge henne ett syskon nu, men de bara tjatar om att det inte är så enkelt... Det finns två ord som Stella hatar. Det ena är Ensambarn. Det andra Syskonkärlek, för det påminner Stella om vad hon saknar.

Så en dag kommer Stella och Sam på en fantastisk idé, Stella kan ju få ett av Sam syskon, han har ju ändå så många. De kommer fram till att Adrian, den näst yngsta, nog vore allra bäst. Han kan gå själv och prata lite grand. Det underlättar ju en del. Sam och Stella hämtar Adrian och lite grejer som kan vara bra att ha och Stella tittar nog på hur Sam gör, för att sedan kunna vara en så bra storasyster som det bara går. Men ganska snart efter att Sam har gått hem märker Stella att det inte alls är så lätt som hon trott att plötsligt få ett syskon.