Alla i Stellas klass har ett syskon. Stellas kompis Sam har till och med fem! Den enda som inte har något syskon (än) är Ture, men han kommer få ett när som helst för hans mamma är jättetjock, och Ture är inte ens glad över det. Stella hade varit överlycklig om hon skulle få ett syskon. Hon tycker verkligen att hennes föräldrar borde ge henne ett syskon nu, men de bara tjatar om att det inte är så enkelt... Det finns två ord som Stella hatar. Det ena är Ensambarn. Det andra Syskonkärlek, för det påminner Stella om vad hon saknar.
Så en dag kommer Stella och Sam på en fantastisk idé, Stella kan ju få ett av Sam syskon, han har ju ändå så många. De kommer fram till att Adrian, den näst yngsta, nog vore allra bäst. Han kan gå själv och prata lite grand. Det underlättar ju en del. Sam och Stella hämtar Adrian och lite grejer som kan vara bra att ha och Stella tittar nog på hur Sam gör, för att sedan kunna vara en så bra storasyster som det bara går. Men ganska snart efter att Sam har gått hem märker Stella att det inte alls är så lätt som hon trott att plötsligt få ett syskon.
