Bokcafé och sorgliga böcker

Igår hade vi riktig mysig höststämning på Bokcaféet på Korsbacka, men mysig musik, levande ljus och temat Sorgliga böcker.

 

Jag hade valt ut några av mina favoriter som jag berättade om. Här är några av mina sorgliga-tips;

Låta vargarna komma av Carol Rifka Brunt

En av de bästa och sorgligaste böcker jag läst i år.
Maria har skrivit om den tidigare på Biblioteksbubbel.
Jag har även recenserat den på bloggen Bokfreak.

Förr eller senare exploderar jag av John Green

En så fantastisk fin och otroligt sorglig bok.
Maria har skrivit om den på Bibblioteksbubbel tidigare.

 

Jag går dit du går av Nina LaCour

 

Denna bok läse jag i somras och kunde inte släppa den, utan läste klart hela boken på en natt.
Jag har recenserat den här på Bokfreak.

 

 

 

 

 

Vilda gröna ögon av Joyce Carol Oates

 

Denna bok är framförallt hemsk och riktigt obehaglig, men även mycket sorglig. Fantastiskt bra om komplicerade familjeförhållanden.

Bilderböcker det svänger om

Nu har jag läst igenom en hel trave med bilderböcker igen. Ingen var väl direkt dålig, men en hel del var förutsägbara. Några sticker ut och hamnar i favoritfacket.




Vi går till lördag av Caroline Bruce och Helena Willis är en hisnande berättelse om att köpa lördagsgodis. Mamma har sagt att de absolut inte ska köpa tuggummi, vilket de ändå råkar göra. Nu gäller det att att tugga färdigt innan hemkomsten. Tuggummi kan hamna både här och där och dessutom användas till de mest överraskande saker. Naturligtvis har berättelsen ett fyndigt slut. Läs!






Elise Gravel har skrivit och illustrerat en mycket humoristisk bok om Flugan och en om  Masken. Om jag har förstått det rätt har hon fascinerats av dessa "äckliga djur" sedan unga år. Samtidigt som jag skrattar högt på nästan varje uppslag tuggar jag i mig en hel del kunskaper. Tur att jag inte behöver göra som flugan och spotta på det som ska  ner först.





Pija Lindenbaum har en förmåga att förnya sig och skriva om svåra saker på ett mycket enkelt sätt. I hennes senaste bilderbok Ska vi va beskriver hon hur dubbelt och komplext det är att umgås. Ena stunden vill Flisan bara vara själv med sin nya sax. Men sen när Berit gått får hon plötsligt lust till andra sorters lekar och saknar henne.

En varm vinter

Det blev en mycket varm vinter för Alex detta året! Hon bestämmer sig nämligen för att sticka från kalla Sverige och från allt strul. Från pappa som har skaffat sig en ny tjej och från mamma som mår dåligt och själv har stuckit iväg till Indien. Hennes föräldrar struntar i henne, varför ska hon bry sig om dem och om skolan då?

För sina körkortspengar köper Alex en halvårsbiljett till Australien. Hon åker iväg helt ensam med målet att lära sig surfa. De första dagarna vågar hon inte kolla sin mobil, hon vet att pappa säkert är helt VANSINNIGT arg på henne, mamma har nog inte upptäckt att hon är borta ännu.

Vilken tur att Alex har mormor att ringa till. Mormor skäller inte på henne, mormor skaffar till och med ett facebookkonto för att hon ska kunna hålla kontakt med Alex.

Alex skaffar sig ett tillfälligt jobb på en sockerrörsplantage. Ute i buschen får hon verkligen slita för pengarna men lär också känna både Ed, Dawn och lilla Crystal. Målet med en surfarkurs på Bali väntar, snart är Alex där...

Christina Wahlden som tidigare skrivit många, mycket bra "reportageböcker" t ex Kort kjol, Fallen flicka, och I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig har nu skrivit denna, alldeles nya, utmärkta ungdomsbok!

En varm vinter handlar om föräldrars stora svek, om att försöka hitta sig själv och om att veta vem man är och vad man står för. Boken handlar också om andra kulturer, rasism och om kulturskillnader. Under sin resa i Australien får Alex uppleva ett riktigt smärtsamt svek, hon inser vilka som är hennes riktiga vänner och hon får också uppleva en förälskelse som växer sig allt starkare!

En varm vinter av Christina Wahldén är en mycket bra bok!

Sveriges nyaste Litteraturfestival – Stockholm Literatur

I helgen hölls Stockholm Literatur för första gången på Moderna museet. Jag bokade in detta redan i början av september och mycket förväntansfull gick jag i lördags morse över Skeppsholmsbron och uppför backen mot Moderna Museet för att delta i festivalen. Jag visste inte riktigt vad som väntade, det har inte skrivits så mycket om festivalen mer än att det förväntades bli ett möte mellan konst och litteratur. Skulle detta bli en högtravande tillställning, ett tillfälle av inbördes beundran för den kulturella eliten? Eller skulle festivalen vara något, tillföra något, för oss vanliga litteraturintresserade?

Chimamanda håller sitt tal

Först ut hade jag bokat in mig på Chimamanda Ngozie Adichie, en Nigeriansk författare som har skrivit bl a ”En halv gul sol” och den alldeles nya ”Americanah”. Chimamanda höll ett berörande tal som inte direkt handlade om hennes böcker utan mer om hennes förhållande till Europa och om Europas syn på Afrika. Efter sitt framträdande signerade Chimamanda sin nya bok och hon gjorde också en uppläsning av ett stycke ur ”Americanah”

Ett annat intressant samtal jag besökte var det mellan konstnären Karin Mamma Andersson och den norska författaren Merete Lindström. Samtalet, med utgångspunkt från Karin Mamma Anderssons vackra målningar och Merete Lindströms texter uppfyllde verkligen det som är Stockholm Literaturs vision; Att få till samtal om mötet och därmed också samspelet och inspirationen mellan konst och litteratur.

Mellan programpunkterna kunde man naturligtvis njuta av Moderna Museets utställningar (inträdet till utställningarna ingick i Litteraturfestivalbiljetten). En annan intressant sak man kunde ta del av var att begrunda Fragment, ett verk bestående av sextio texter nyskrivna av Lars Norén och upphängda som konstverk på olika ställen på Moderna Muséet. Dessa textfragment visades även i videoformat i en av muséets salar.

_

Avgrunden är den högsta utsiktspunkten

-

Ingen lek utan fruktan för att det overkliga ska bli verkligt

-

När jag finner det finns det inte

_

L. Norén Exempel på textfragment

Jag som i många år besökt Bokmässan i Göteborg fann att kontrasten mellan den smått hysteriska, extremt kommersialiserade och överfyllda Bokmässan och Stockholm Literatur blev stor. Stockholm Literatur lockade med sitt lilla men mycket gedigna program fram ett stillsamt möte, mer djuplodande diskussioner och en behaglig eftertänksamhet som jag gillade mycket. Stockholm Literature fyller ett annat behov i det litterära Sverige och kommer, om det som jag hoppas blir ett återkommande evenemang, att bli ett intressant komplement till Bokmässan i Göteborg.

Och NEJ! Stockholm Literatur blev ingen högtravande tillställning för de redan invigda. Till Stockholm Literatur kan vem som helst (inget krav på branschtillhörighet, ett stort litteraturintresse räcker) för en låg kostnad köpa en biljett och delta i det intressanta och aktuella litterära och kulturella samtalet. 

När jag i söndags eftermiddag, mycket nöjd, gick tillbaka över Skeppsholmsbron efter festivalens slut är det främst två intryck som starkast lever kvar:

Att sitta i den mjuka soffan i det alldeles mörka och avskalade rummet och se Lars Noréns berörande och drabbande textfragment matas fram i en filmliknande upplevelse.

OCH

att höra Chimamanda Ngozie Adichies njutfulla uppläsning av det första kapitlet i hennes alldeles nyskrivna och fantastiska bok Americanah.

Jag besöker gärna Stockholm Literature fler gånger!

Grattis Kristina Ohlsson!

Kristina Ohlssons bok Glasbarnen blev VINNAREN i Sveriges Radios och UR:s pris för bästa barnbok för 9-12-åringar!

Vi har tidigare skrivit om Barnens Romanpris HÄR och om Glasbarnen HÄR. 

Så här lyder barnjuryns motivering: "Glasbarnen är en läskigt kuslig spökhistoria för alla som älskar att bli skrämda. Språket har fina detaljer och är nästan lite vuxet. En spännande alla-bok för barn och vuxna från 9 år och uppåt. Rekommenderas ej för kvällsläsning."

Grattis Kristina Ohlsson!

Karriko - Blindskär

Idag har Nordiska rådet delat ut flera olika priser. Nytt för i år är ett pris för barn- och ungdomslitteratur. De nordiska kulturministrarna har tagit initiativet till detta. Hela 14 böcker var nominerade. Inte bara de nordiska huvudländerna var representerade utan även Grönland, Färöarna, Åland och det Samiska språkområdet.
Från Sverige var Sara Lundbergs underbara bilderbok om Vita Streck och Öjvind nominerad. Den skrev jag om HÄR . Även  Jessica Schiefauers Pojkarna representerade Sverige. Den vann ju Augustpriset 2011, vilket Emelie skrev om HÄR. Flera av de andra nominerade böckerna finns på svenska. HÄR kan du
läsa mer om alla de nominerade böckerna.

Vinnaren Karriko (Blindskär) är skriven av Seita Vuorela en roman som utspelar sig på en förfallen campingplats och en silo. Den passar ungdomar såväl som vuxna och kan klassificeras som fantasy även om den behandlar aktuell ungdomsproblematik. Det här har jag läst mig till. Boken finns ännu inte översatt till svenska och jag behärskar tyvärr inte finska. Illustrationerna är gjorda av Jani Ikonen.

Fantastiskt roligt att även barn- och undomslitteratur finns med som en priskategori. Sen är det precis som med Augustpriset mycket som ska jämföras och komkurera med varandra, poesi, drama, prosa och bilderböcker. Dessutom för alla ålderskategorier.

När orkanen kom

Det har varit ett spännande dygn här i sydsverige. "Ska jag komma hem från jobbet?" var den stora frågan igår, och senare blev det "Ska jag lyckas ta mig till jobbet imorgon?". När jag åkte hem sken solen och allt verkade ganska lugnt, men sen kom verkligen stormen. Och under kvällen skakade mitt, ganska stabila, tegelhus i flera timmar medan vinden ven utanför. Jag var glad att jag fick vara inne, att jag hade min familj hos mig och att jag inte behövde oroa mig för någon. Och jag kom ganska osökt att tänka på en bok som jag läste flera gånger när jag var barn; Ivan Southalls När orkanen kom. Boken kom ut redan 1981, så den har några år på nacken vid det här laget.

När orkanen kom handlar om en grupp barn som stannar kvar i sin lilla Australiensiska by i bergen när resten av invånarna ger sig av mot en stad en bit bort för den årliga marknaden. Barnen har bestämt sig för att tillsammans med sin lärare utforska en grotta där det sägs finnas fantastiska målningar, men när de befinner sig där drar en fruktansvärd orkan in över bergen. När stormen bedarrat och de kan återvända till byn, medtagna och skadade, inser de att mycket är förstört, strömmen är borta och byn är helt avskärmad från omvärlden på grund av ras och jordskred. Nu börjar en ny utmaning för barnen, att försöka överleva på egen hand. Jag minns att jag tyckte boken var otroligt spännande och några scener har verkligen etsat sig fast i mitt minne. Som till exempel när barnen tvingas tvätta sig i läsk, eftersom det inte finns tillräckligt med vatten. Eller när en av pojkarna hittar en massa kött hos slaktaren och vill överaska de andra med att göra korv. Problemet är bara att köttet är skämt och korven blir oätlig, men pojken saknar luktsinne och märker det inte. Eller när barenen hittar lärarens manuskript som hon jobbat med i åratal, regnskadat och utpritt över hela byn, och hur hon hindrar dem från att försöka rädda det eftersom det ändå bara var skräp. På vissa sätt känns boken säkert daterad, men robinsonader - för det får väl anses som en sådan - är ju ändå spännande. Den psykologiska aspekten, vad händer egentligen med oss när vi blir utelämnade till ett fåtal andra människor, är intressant och alltid aktuellt.

Tyvärr har jag inte boken på något av mina bibliotek, men den finns kvar på några skolor här i kommunen. Passa på och läs den nu, innan nästa storm drar in!