Edward Tulanes fantastiska resa

I veckan har kommunens alla fjärdeklassare varit på teater. Det är Thales Teater som har gästat kommunen med sin föreställning om Edward Tulane.
Pjäsen bygger på en bok med samma namn, Edward Tulanes fantastiska resa, skriven av DiCamillo.
Alla klasser har haft möjlighet att förbereda sig innan besöket. Det är en underbar bok att högläsa och det finns oändligt att diskutera kring. Edwards livsresa innehåller mycket som vi alla kan känna igen oss i även om DiCamillo tar ut svängarna rejält.



Vi skolbibliotekarier gjorde en lärarhandledning som lärare fick till sin hjälp i arbetet med boken.
Jag har skrivit om både boken och föreställningen här tidigare.

Stillsam tonårsångest

Jag håller på att förbereda ett bokprojekt i en av sexorna på Ljungenskolan. Under val och kval har jag valt ut böcker som eleverna ska läsa, diskutera, fundera över och jobba med på olika sätt. En av böckerna jag först tänkte ta med var Sofia Nordins Natthimmel.

Natthimmel är en väldigt stillsam, eftertänksam bok som handlar om Tilda. Tilda är en stillsam, eftertänksam person, som mest av allt tänker på hur andra uppfattar henne. Hon vågar knappt säga något, för hellre att ingen märker att hon överhuvudtaget finns än att de tycker att hon är dum, pinsam eller störig. Så länge Tidla hade sin kompis Adina gick det ganska bra. Med Adina behövde hon aldrig tänka så mycket, hon bara var. Men efter att Adina flyttat och bytt skola vet Tilda inte längre hur hon ska göra för att överleva. Tildas familj lever bakom stängda dörrar. Inget vet vad någon annan tycker, tänker, gör. Visst pratar de när de äter middag, om vanliga saker som läxor och sånt, men både Tilda och hennes syster har lärt sig svara vad föräldrarna vill höra. Allt är bra, inga problem, jag mår bra...

På vårterminen i åttan börjar Jesper i Tildas klass. Jesper verkar aldrig tycka det blir pinsamma tystnader vid lunchbordet, när Tilda sitter och svettas över att hon inte kan komma på en enda vettig sak att säga. Han verkar inte bry sig om alla oskrivna regler kring vem som får göra vad och med vem. Han blir aldrig nervös, osäker, orolig, när det är de enda känslor som Tilda förmår känna. När Jesper frågar om inte Tilda vill vara med i hans lajvgrupp tror hon först att han driver med henne, men sakta men säkert börjar hon våga tro på att han faktiskt vill umgås med henne, trots att hon är så himla knäpp. Och hon upptäcker att det faktiskt går att våga ibland, om man bara anstränger sig lite. Eller kanske inte anstränger sig alls.

Jag tycker verkligen att detta är en fantastisk bok, jag känner igen mitt tonårsjag i Tildas nojjor, men insåg ändå att den kanske inte var perfekt för att läsas och diksuteras i halvklass. Det finns mängder med saker att prata om, men det ska nog göras i en mindre grupp. Men den förtjänar att lånas och läsas betydligt mer än vad som är fallet nu.

Fyra skolbiotips

Här tipsar Film i Skolan om fyra bra filmer för skolbio i högstadiet :
http://www.sfi.se/sv/filmiskolan/Skolbiotips.

På Film i Skolans webbplats finns även mängder av tips på andra bra skolbiofilmer med lärarhandledningar. När man sökt upp en film, under en viss genre, får man tips om många andra filmer på samma tema. http://www.sfi.se/sv/filmiskolan

Rosas buss

I år är det 100 år sedan Rosa Barks föddes.
Rosa var den unga kvinna som i december 1955 vägrade att resa sig i bussen när hon var på väg hem från sitt arbete. Regeln var att svarta personer skulle resa sig och ge plats åt de vita, när de steg på.
Rosa satt lugnt kvar trots att busschauffören blev mer och mer ilsken. Trots att andra passagerare, svarta som vita, uppmanade henne att resa sig upp. Nej, hon satt lugnt kvar tills polisen kom och bar ut henne ur bussen. Några dagar senare blev hon släppt mot borgen. Den betalades bland annat av en ung pastor vid namn Martin Luther King.
Rosas sittstrejk var inledningen till en mer än ett år lång bojkott. Svarta människor vägrade ta bussen utan gick, åkte på lastbilsflak etc.
Det blev också startpunkten för den medborgarrättsrörelse som till slut kunde upphäva de orättvisa raslagarna i USA.
Alvina förlag ger ut berättelsen Rosas buss, skriven av Fabrizio Silei, till minne av Rosa Barks modiga gärning.

"I alla människors liv finns ögonblick som kan förändra allt."

Broken

Som en del av BUFF, Barn/Ungdomsfilmfestivalen i Malmö, anordnades igår Skolbiodagen. Det som var dagens största händelse, bland många andra var en visning av den lite mer än en timme långa filmen Broken, av Rufus Norris. "Rubriken var "Kan man visa vad som helst för barn?"

 I korthet handlar filmen om tre familjer , som bor grannar i en engelsk småstad. Huvudperson är elvaåriga Emelie, även kallad Skunk. Alla tre familjerna har gått igenom och går igenom svåra saker, som påverkar dem på olika sätt. Familjemedlemmar har dött eller försvunnit, någon i familjen har ett handikapp eller en sjukdom. Detta påverkar de olika familjerna på olka sätt.  Här finns en våldsam far, en familj som drar sig undan från omvärlden, pga sonens psykiska handikapp.  Gemensamt för dem alla är att de kämpar hårt.
Se trailern här nedan

Mitt i allt detta finns en obändig livsglädje och vilja att växa och utvecklas, som barnen besitter. I allt det hårda och våldet, finns också kärleken. Faderskärleken, den första kärleken, den omöjliga kärleken. Jag kan lova att inte ens det mest härdade kritikeröga var torrt då filmen gick mot sitt dramatiska slut.
Om filmen går att visa för barn? Ja, åtminstone från högstadieåldern-om man pratar om den efteråt.

Besynnerliga

Jacob växer upp med sin farfars märkliga, fantastiska och otäcka historier. Historier om ett barnhem med besynnerliga barn, barn med speciella gåvor och om monstren som jagar dem. I farfars historier är det ständigt sol och sommar på barnhemmet, alla är lyckliga i sitt undanskymda palats dit ingen ondska når och föreståndarinnan Peregrine tar hand om sina barn på bästa sätt. Men monstren lurar utanför och förföljer farfar Portman in på ålderns höst.

När Jacob är 16 år har han för länge sedan slutat tro på sin farfars historier. Han avfärdade dem som sagor och farfarn som lite tokig. Och nu blir farfar allt mer paraniod och förvirrad. En dag ringer han till Jacobs jobb och säger att monstren har hittat honom, att Jacob måste berätta var nyckeln till vapenskåpet finns så att han kan försvara sig. Jacob åker dit och finner sin farfar i skogsbrynet bakom huset, döende och med fruktansvärda sår runt kroppen. Farfars sista ord är som en gåta, en osammanhängade ramsa: "Åk till ön [...] Hitta fågeln. I loopen. På andra sidan den gamla mannens grav. Den tredje september 1940." Sen ser han, en bit in i skogen, en varelse, ett monster precis som farfar Portman hade sagt.

Jacob börjar inse att farfar inte bara berättade historier, att det kanske finns ett uns sanning i berättelserna. Men hans föräldrar tror att han håller på att förlora förståndet och skickar honom till en psykolog. På psykologens inrådan åker Jacob och hans pappa till den lilla ön utanför Wales för att leta reda på farfar Portmans barndomsparadis så att Jacon kan få "ett avslut". Medan pappan skådar fåglar tar sig Jacob ut ur den lilla byn, genom träsket och bort till barnhemmet som hukar mot vinden, förfallet och sönderbombat i kriget. I dimman och regnet ser det inte direkt ut som paradiset, men en annan verklighet döljer sig bakom det som Jacob först ser och sakta börjar Jacob förstå att tiden, livet så som han sett det kanske inte alltid följer en rak linje.

När Maria skrev om boktrailers tidigare i veckan så var jag tvungen att kolla upp om det fanns någon för Miss Peregrines hem för besynnerliga barn. Det fanns det.

Det är en rukigt fascinerande historia. Jag hade svårt att släppa den. Annorlunda, spännande, och lite läskig ibland. Läs!



Nytt bibliotek!

Äntligen är vårt fina bibliotek klart!
   Skönadalsskolans bibliotek har fått en ansiktslyftning. Vi har disponerat om ytan och köpt in nya hyllor och bilderbokstråg.
   Jag visste att det skulle bli bra, men inte så här bra. Det känns fantastiskt roligt och många elever uttrycker spontant att de gillar sitt nygamla bibliotek.
   Bakom ligger många tankar och massor av slit. Det är inget man gör själv, vaktmästare, kanslist och slöjdlärare har jobbat hårt under många många timmar.
   Fotot visar vår samlingsplats där dynor och ryggdyna är tillverkade i textilslöjden.