Du glömde säga hejdå

…är Sara Dessens tredje bok på svenska, jag har skrivit om de två andra här. Har man läst Dessen innan känner man igen sig även i denna bok, här möter vi Mclean som precis flyttat till en ny stad med sin pappa. Efter föräldrarnas skilsmässa aktar Mclean sig för att komma någon för nära och varje gång hon och pappan kommer till ett nytt ställe (han flyttar mycket pga. sitt jobb) tar Mclean en ny identitet. Men i Lakeview blir allt annorlunda och Mclean känner för första gången på flera år att hon vill stanna…. Relationen till mamman är trasslig – mamman blev kär i coachen för basketlaget och Mclean ger henne hela skulden för skilsmässan, pappan är snäll men ganska frånvarande, och Mclean har visserligen lätt att få ny kompisar men känner sig ändå i grunden ensam. Vi som läst Mycket mer än så får en liten vinkning i och med att Heidi (Audens styvmamma) kommer in i en liten biroll.

Visst får vi det vi förväntar oss men även om jag gillar Dessen så tycker jag att denna bok inte riktigt flyter på som de två andra, och jag känner även att det är en liten anings förutsägbart. Men med det sagt; om man är sugen på lite lättsmält men ändå smart feel-good så här på sommaren så är den här boken ändå läsvärd. Precis som i Mycket mer än så och Mitt perfekta liv möter vi en huvudperson i en brytningsperiod och förutom spirande romantik finns inslag av vänskap, och frigörelse från föräldrarna.

Gästinlägg från soffan

Som föräldraledig skolbiblio läggar man inte barn- och ungdomsböckerna helt på hyllan. Förra veckan läste jag Lisa Bjärbos Allt jag säger är sant och idag, med ett ovanligt trött barn i famnen har jag läst Mårten Melins fristående fortsättning på Förvandlad som vi skrivit om tidigare.
Den nya boken heter Jag är Love och handlar om Love som är en väldigt populär kiille på skola. Nästan alla tjejerna trånar efter honom, och en hel del av killarna. Och faktiskt lärarna också. Det kanske låter som ett angenämt problem, men en dag får Love nog. Han har tvingats stänga in sig på en av skolans äckliga toaletter för att undkomma den hord av klasskompisar som försöker få ur honom vem han är kär i, och de vägrar godta ett "Ingen". Till slut sparkar några av tjejerna helt sonika in dörren. När Love till slut kommer därifrån tänker han att han aldrig mer vill sätta sin fot i skolan. Samma kväll dyker en underlig man upp hemma hos Love och hans mamma. Mannen är, inser Love ganska snabbt, hans egen pappa som han i stort sett aldrig träffat. Pappan säger att det nog är dags för Love att byta skola och han ska ta honom till ett ställe där han kan få hjälp med sin dragningskraft. Redan samma kväll kör pappan honom till skolan som ligger långt hemifrån och där Love därför ska bo fortsättningsvis. Han förstår ganska snabbt att det inte är en skola med helt vanliga elever, även om de flesta ämnena är samma som han haft i sin gamla skola. Även på den nya skolan blir i stort sett alla eleverna intresserade av honom, alla utom den mystiska Hella, som gång på gång räddar honom ur jobbiga situationer.

Måns från Förvandlad är naturligtvis med även i Jag är Love, han går också på skolan, men det som jag tycker är allra roligast är att även Lucia från boken Jävla Lucia dyker upp en kort stund. Jag gillar när författare binder ihop sina böcker. Man behöver absolut inte ha läst de andra böckerna, men det är en kul blinkning till de som har gjort det. Jag gillar ju generellt Mårten Melins böcker, och håller inte riktigt med om kritiken att det är Förvandlad en gång till. Jag tycker de är bra båda, och faktiskt ganska olika även om temat och skolan är densamma.

Två underbara bilderböcker

En del bilderböcker har det där lite extra. Det där som gör att du som vuxen har lika stor behållning av berättelsen. Här kommer två av mina favoriter.

Anden, döden och Tulpanen av Wolf Erlbruch har äntligen kommit ut på svenska.En bilderbok som jag enträget bett förlag att ge ut, men då visste jag inte att det var Lindskogs förlag jag skulle ha vänt mig till. Anden upptäcker plötsligt döden i sin närhet och blir först mycket förskräckt. Det visar sig att döden alltid har funnits där om utifall att... Så småningom blir de nära vänner och tillbringar en tid tillsammans innan det är dags för Anden att dö och flyta bort på dödens flod. Då har döden fått uppleva en ovanlig vänskap och saknar sitt sällskap. En underbar bok att samtala kring. Bilderna är i sin enkelhet mycket uttrycksfulla och berättar en hel del.




Samma förlag kom för ett tag sedan ut med en annan favorit, Monsieur Herberts bästa uppfinning av Léna Elka. De vackra bilderna är gjorda av Hajnalka Cserháti. Monsieur Herbert är en ganska ensam herre som gillar att uppfinna saker. En dag blir det en cykelmixer. Samtidigt som man cyklar mixas frukdrycken. Herbert åker nu runt och tar upp beställningar. Problemet är att när väl fruktdrinken är klar har han glömt var beställaren finns. Men en dag möter han Madame Lise som är en sorgsen operasångerska och därför står still. Efter det mötet lättar sorgen och Monsieur Herbert är mindre ensam.

Andrea Karimé

Under vår vecka i Berlin återvände vi till Lesekeller, inbjudna för att vara med vid ett författarbesök. Vi skulle lyssna på Andrea Karimé. En av Tysklands mer kända och populära barn och ungdomsförfattare.

Hela familjen var inbjuden för att lyssna. Med varierande kunskaper i tyska satt vi där bänkade vid nio på morgonen och väntade på att skolbarnen, som blivit sena iväg från ett prov, skulle komma.
Andrea Karimé är tysk/libanesiska  http://andreakarime.de/ och hon börjar genast att prata om vad och vilket som är en människas hem-är det där hon är född eller är det där hon bor, är det där hon talar språket eller vad är det som bestämmer?
Hon berättar om sig själv och frågar barnen "Är jag tyska eller libanesiska är jag både och eller vad är jag?

I publiken finns många språk representerade och hon får snabbt igång en dialog med barnen.
Andreas böcker har alla denna utgångspunkt, var hör vi hemma? Här eller där eller både och?
Hon börjar att läsa och berätta ur sin bok "Kaugummi und Verflixungen", ungefär "Suddgummi och förväxlingar" på svenska. Handlar om en pojke , som bor i en stor tysk stad, i en stadsdel, där många talar arabiska. Alltså har han också lärt sig lite arabiska. Boken innehåller många roliga situationer, som alla bygger på förväxlingar och dråpligheter som kan uppstå när man inte alltid förstår allt i .varandras språk.

Hela tiden har hon kontakt med barnen som lyssnar-frågar och drar in dem i dialogen.
Hennes böcker är vackra, illustrerade med färgrika bilder. Jag frågar henne efteråt om hon är översatt till svenska, nej det är hon inte. Jag tycker att hennes böcker borde vara det, de är ett väldigt lyckat exempel på blandning mellan kulturer. Hennes böcker utspelar sig ofta i stadsmiljöer liknande de som finns också i Sverige, befolkade av människor från olika kulturer, hon beskriver deras vardagsliv, men också fantastiska händelser mitt i detta vardagsliv.
se vad hon mer skrivit:http://andreakarime.de/site.php4?site_id=126

När vi sedan hamnar på samma buss tillbaka till våra hotell och jag berättar att vi kommer ifrån södra Sverige, nämner Malmö, säger hon "Åh, Malmö, jag har sett tv serien "Die Brucke" Bron, jag tyckte jättemycket om den och speciellt den kvinnliga polisen-vad hette hon nu-Saga.

Bokskåpet(ovan)
Bettina Braun
Bilderboksbio (nedan)

LESEKELLER I BERLIN

Förra veckan var jag i Berlin. En av anledningarna till det var att jag fått ett stipendium av Skolbibliotek Syd. Lesekeller eller Läsekällaren på svenska fick förra året pris som Berlins bästa skolbibliotek.

Lesekeller ligger i stadsdelen Kreuzberg, i ett område med många invånare med turkiska och arabiska som sina ursprungliga språk.Skolan heter Adolf-Glaasbrenner Schule ( förövrigt en tysk politisk satiriker, som fick yrkesförbud under en period, pg a sina vassa satirer)http://www.adolf-glassbrenner-schule.cidsnet.de/
På Lesekeller arbetar Bettina Braun och hennes medhjälpare Michael. Bettina har tidigare varit bokhandlare. Lesekeller handlar om böcker, om att läsa, om att vältra sig i böcker och historier, om att möta författare, om att prata om böcker, att arbeta runt böcker.Det finns visserligen ett datorrum , med två datorer för spel, men informationssökning och annat arbete med Internet sker på ett litet kompletterande skolbibliotek.
Ett helt rum är ägnat åt "BilderbuchKino" eller Bilderboksbio på svenska. Härinne samlas ofta barnen för att titta på bilder ur böckerna och att samtala omkring dem.

Verksamheten på Lesekeller är igång främst på eftermiddagarna och loven, då kommer många av de barn som är kvar i skolan, på fritids till Lesekeller för att läsa eller delta i någon aktivitet. Barnen satt låg eller stod överallt och läste. Härligt!
En gång i månaden har man författarbesök, som bekostas av en fond för just detta. Mer om detta i nästa blogginslag från Berlin.
Bettina hade också utformat ett "väskprojekt" , där klasserna fick motta varsin resväska packad med böcker.Böckerna var utvalda av Bettina och det kunde vara alltifrån mycket lätta böcker till svåra i varje väska. Väskorna lånades sedan hem till en familj i taget i klassen, med tanken att alla i familjen skulle läsa samma böcker och få en gemensam referensram. Väskprojektet hade också syftet att knyta främst invandrarfamiljerna närmare det tyska samhället och att våga ge sig ut i sin stad och sin närmiljö. Därför kunde skönlitterära böcker vara blandade med faktaböcker om Berlin och kartor.

 Två saker som skilde sig mycket från svenska förhållanden var de tyska föräldrarnas stora närvaro i skolan( det var en kommunal skola), de var där och målade och byggde på skolgården på helgerna. Vid aktiviteter fanns en grupp (turkiska) mammor, som brukade vara med och ordna kaffe. Bra tyckte Bettina, för då fick de en naturlig länk till skolan.

En annan sak, som förvånade var att inga skolbibliotek/skolbibliotekarier är avlönade av skolan, utan av utanförstående stiftelser eller fonder. I detta fallet var det Diakonin, som samarbetade med skolan. I andra fall kunde det vara f d socialistiska organisationer( gamla Östtyskland). Intressant, men tyvärr fick jag aldrig riktigt kläm på varför, pga en viss språkförbistring.

Till Lesekeller och trevliga, engagerade Bettina Braun återvänder jag gärna