Biblioteksbubbel

Bokskåpet(ovan)
Bettina Braun
Bilderboksbio (nedan)

LESEKELLER I BERLIN

Förra veckan var jag i Berlin. En av anledningarna till det var att jag fått ett stipendium av Skolbibliotek Syd. Lesekeller eller Läsekällaren på svenska fick förra året pris som Berlins bästa skolbibliotek.

Lesekeller ligger i stadsdelen Kreuzberg, i ett område med många invånare med turkiska och arabiska som sina ursprungliga språk.Skolan heter Adolf-Glaasbrenner Schule ( förövrigt en tysk politisk satiriker, som fick yrkesförbud under en period, pg a sina vassa satirer)http://www.adolf-glassbrenner-schule.cidsnet.de/
På Lesekeller arbetar Bettina Braun och hennes medhjälpare Michael. Bettina har tidigare varit bokhandlare. Lesekeller handlar om böcker, om att läsa, om att vältra sig i böcker och historier, om att möta författare, om att prata om böcker, att arbeta runt böcker.Det finns visserligen ett datorrum , med två datorer för spel, men informationssökning och annat arbete med Internet sker på ett litet kompletterande skolbibliotek.
Ett helt rum är ägnat åt "BilderbuchKino" eller Bilderboksbio på svenska. Härinne samlas ofta barnen för att titta på bilder ur böckerna och att samtala omkring dem.

Verksamheten på Lesekeller är igång främst på eftermiddagarna och loven, då kommer många av de barn som är kvar i skolan, på fritids till Lesekeller för att läsa eller delta i någon aktivitet. Barnen satt låg eller stod överallt och läste. Härligt!
En gång i månaden har man författarbesök, som bekostas av en fond för just detta. Mer om detta i nästa blogginslag från Berlin.
Bettina hade också utformat ett "väskprojekt" , där klasserna fick motta varsin resväska packad med böcker.Böckerna var utvalda av Bettina och det kunde vara alltifrån mycket lätta böcker till svåra i varje väska. Väskorna lånades sedan hem till en familj i taget i klassen, med tanken att alla i familjen skulle läsa samma böcker och få en gemensam referensram. Väskprojektet hade också syftet att knyta främst invandrarfamiljerna närmare det tyska samhället och att våga ge sig ut i sin stad och sin närmiljö. Därför kunde skönlitterära böcker vara blandade med faktaböcker om Berlin och kartor.

 Två saker som skilde sig mycket från svenska förhållanden var de tyska föräldrarnas stora närvaro i skolan( det var en kommunal skola), de var där och målade och byggde på skolgården på helgerna. Vid aktiviteter fanns en grupp (turkiska) mammor, som brukade vara med och ordna kaffe. Bra tyckte Bettina, för då fick de en naturlig länk till skolan.

En annan sak, som förvånade var att inga skolbibliotek/skolbibliotekarier är avlönade av skolan, utan av utanförstående stiftelser eller fonder. I detta fallet var det Diakonin, som samarbetade med skolan. I andra fall kunde det vara f d socialistiska organisationer( gamla Östtyskland). Intressant, men tyvärr fick jag aldrig riktigt kläm på varför, pga en viss språkförbistring.

Till Lesekeller och trevliga, engagerade Bettina Braun återvänder jag gärna