Två underbara bilderböcker

En del bilderböcker har det där lite extra. Det där som gör att du som vuxen har lika stor behållning av berättelsen. Här kommer två av mina favoriter.

Anden, döden och Tulpanen av Wolf Erlbruch har äntligen kommit ut på svenska.En bilderbok som jag enträget bett förlag att ge ut, men då visste jag inte att det var Lindskogs förlag jag skulle ha vänt mig till. Anden upptäcker plötsligt döden i sin närhet och blir först mycket förskräckt. Det visar sig att döden alltid har funnits där om utifall att... Så småningom blir de nära vänner och tillbringar en tid tillsammans innan det är dags för Anden att dö och flyta bort på dödens flod. Då har döden fått uppleva en ovanlig vänskap och saknar sitt sällskap. En underbar bok att samtala kring. Bilderna är i sin enkelhet mycket uttrycksfulla och berättar en hel del.




Samma förlag kom för ett tag sedan ut med en annan favorit, Monsieur Herberts bästa uppfinning av Léna Elka. De vackra bilderna är gjorda av Hajnalka Cserháti. Monsieur Herbert är en ganska ensam herre som gillar att uppfinna saker. En dag blir det en cykelmixer. Samtidigt som man cyklar mixas frukdrycken. Herbert åker nu runt och tar upp beställningar. Problemet är att när väl fruktdrinken är klar har han glömt var beställaren finns. Men en dag möter han Madame Lise som är en sorgsen operasångerska och därför står still. Efter det mötet lättar sorgen och Monsieur Herbert är mindre ensam.

Andrea Karimé

Under vår vecka i Berlin återvände vi till Lesekeller, inbjudna för att vara med vid ett författarbesök. Vi skulle lyssna på Andrea Karimé. En av Tysklands mer kända och populära barn och ungdomsförfattare.

Hela familjen var inbjuden för att lyssna. Med varierande kunskaper i tyska satt vi där bänkade vid nio på morgonen och väntade på att skolbarnen, som blivit sena iväg från ett prov, skulle komma.
Andrea Karimé är tysk/libanesiska  http://andreakarime.de/ och hon börjar genast att prata om vad och vilket som är en människas hem-är det där hon är född eller är det där hon bor, är det där hon talar språket eller vad är det som bestämmer?
Hon berättar om sig själv och frågar barnen "Är jag tyska eller libanesiska är jag både och eller vad är jag?

I publiken finns många språk representerade och hon får snabbt igång en dialog med barnen.
Andreas böcker har alla denna utgångspunkt, var hör vi hemma? Här eller där eller både och?
Hon börjar att läsa och berätta ur sin bok "Kaugummi und Verflixungen", ungefär "Suddgummi och förväxlingar" på svenska. Handlar om en pojke , som bor i en stor tysk stad, i en stadsdel, där många talar arabiska. Alltså har han också lärt sig lite arabiska. Boken innehåller många roliga situationer, som alla bygger på förväxlingar och dråpligheter som kan uppstå när man inte alltid förstår allt i .varandras språk.

Hela tiden har hon kontakt med barnen som lyssnar-frågar och drar in dem i dialogen.
Hennes böcker är vackra, illustrerade med färgrika bilder. Jag frågar henne efteråt om hon är översatt till svenska, nej det är hon inte. Jag tycker att hennes böcker borde vara det, de är ett väldigt lyckat exempel på blandning mellan kulturer. Hennes böcker utspelar sig ofta i stadsmiljöer liknande de som finns också i Sverige, befolkade av människor från olika kulturer, hon beskriver deras vardagsliv, men också fantastiska händelser mitt i detta vardagsliv.
se vad hon mer skrivit:http://andreakarime.de/site.php4?site_id=126

När vi sedan hamnar på samma buss tillbaka till våra hotell och jag berättar att vi kommer ifrån södra Sverige, nämner Malmö, säger hon "Åh, Malmö, jag har sett tv serien "Die Brucke" Bron, jag tyckte jättemycket om den och speciellt den kvinnliga polisen-vad hette hon nu-Saga.

Bokskåpet(ovan)
Bettina Braun
Bilderboksbio (nedan)

LESEKELLER I BERLIN

Förra veckan var jag i Berlin. En av anledningarna till det var att jag fått ett stipendium av Skolbibliotek Syd. Lesekeller eller Läsekällaren på svenska fick förra året pris som Berlins bästa skolbibliotek.

Lesekeller ligger i stadsdelen Kreuzberg, i ett område med många invånare med turkiska och arabiska som sina ursprungliga språk.Skolan heter Adolf-Glaasbrenner Schule ( förövrigt en tysk politisk satiriker, som fick yrkesförbud under en period, pg a sina vassa satirer)http://www.adolf-glassbrenner-schule.cidsnet.de/
På Lesekeller arbetar Bettina Braun och hennes medhjälpare Michael. Bettina har tidigare varit bokhandlare. Lesekeller handlar om böcker, om att läsa, om att vältra sig i böcker och historier, om att möta författare, om att prata om böcker, att arbeta runt böcker.Det finns visserligen ett datorrum , med två datorer för spel, men informationssökning och annat arbete med Internet sker på ett litet kompletterande skolbibliotek.
Ett helt rum är ägnat åt "BilderbuchKino" eller Bilderboksbio på svenska. Härinne samlas ofta barnen för att titta på bilder ur böckerna och att samtala omkring dem.

Verksamheten på Lesekeller är igång främst på eftermiddagarna och loven, då kommer många av de barn som är kvar i skolan, på fritids till Lesekeller för att läsa eller delta i någon aktivitet. Barnen satt låg eller stod överallt och läste. Härligt!
En gång i månaden har man författarbesök, som bekostas av en fond för just detta. Mer om detta i nästa blogginslag från Berlin.
Bettina hade också utformat ett "väskprojekt" , där klasserna fick motta varsin resväska packad med böcker.Böckerna var utvalda av Bettina och det kunde vara alltifrån mycket lätta böcker till svåra i varje väska. Väskorna lånades sedan hem till en familj i taget i klassen, med tanken att alla i familjen skulle läsa samma böcker och få en gemensam referensram. Väskprojektet hade också syftet att knyta främst invandrarfamiljerna närmare det tyska samhället och att våga ge sig ut i sin stad och sin närmiljö. Därför kunde skönlitterära böcker vara blandade med faktaböcker om Berlin och kartor.

 Två saker som skilde sig mycket från svenska förhållanden var de tyska föräldrarnas stora närvaro i skolan( det var en kommunal skola), de var där och målade och byggde på skolgården på helgerna. Vid aktiviteter fanns en grupp (turkiska) mammor, som brukade vara med och ordna kaffe. Bra tyckte Bettina, för då fick de en naturlig länk till skolan.

En annan sak, som förvånade var att inga skolbibliotek/skolbibliotekarier är avlönade av skolan, utan av utanförstående stiftelser eller fonder. I detta fallet var det Diakonin, som samarbetade med skolan. I andra fall kunde det vara f d socialistiska organisationer( gamla Östtyskland). Intressant, men tyvärr fick jag aldrig riktigt kläm på varför, pga en viss språkförbistring.

Till Lesekeller och trevliga, engagerade Bettina Braun återvänder jag gärna

SOMMARBOKEN

Var med i Sommarboken i sommar! Läs en eller flera böcker. Fyll i vilken bok du har läst på en "Glasstrut" som du får på ditt skolbibliotek eller på folkbiblioteket. Varje "Glasstrut" blir en lott till en vinstdragning på Kävlinge bibliotek den 28 aug. Du kan vinna böcker och andra priser.

Gå in på ditt skolbibliotek eller närmaste folkbibliotek och låna sommarböcker. Läs mer om Sommarboken HÄR.

Böcker som betyder lite mer

Christina Wahldén skriver böcker som berör, böcker om svåra tunga ämnen som våldtäkt, prostitution, självmordsförsök, mobbing och misshandel. Böcker som trots allt det svåra ändå är lätta att läsa. Många av Wahldéns böcker behandlar kulturkrockar av olika slag och hedersproblematik.Läs mer om Christina Wahldén och hennes böcker här

Senaste boken Ingen du känner handlar om Fatma vars familj kommer från Turkiet. Fatma ser fram emot att spendera sommaren där, träffa kusinerna och farmorn, höra turkiska, njuta av värmen. Hennes bästa vän Aida varnar henne för risken att bli bortgift innan hon åker, men Fatma är inte orolig – hennes familj är ju inte sån och hon ska ju bli yogalärare och åka till Indien. Men det som inte får hända, händer, helt plötsligt inser Fama att hela hennes familj planerar inte bara förlovning utan även giftermål. Och mannen hon förväntas gifta sig med är gammal och äcklig. Hjälp! Vad ska hon göra? Desperat messar hon Aida som kontaktar polisen som står ganska maktlös eftersom Fatma redan befinner sig utomlands.

En spännande och sorglig historia där vi möter en kultur där flickor fortfarande ses som en handelsvara mer än en människa med friheter och rättigheter. Fatma och hennes syster Esma är väldigt modiga och starka och när jag läser boken tänker jag på alla flickor och kvinnor som inte vågar gör det de gör, dvs ta avstånd från sin familj. Alla flickor som tvingas in i arrangerade äktenskap, där både våldtäkt och misshandel förekommer flitigt. Alla flickor som har en anknytning till Sverige, men även alla som INTE har det. Alla flickor som inte har någon chans. Om du som jag känner ett engagemang för flickors rättigheter titta gärna på www.fn.se/flicka/, ge ett bidrag eller sprid vidare! Även Unicef har särskilda kampanjer för flickor.