Andrea Karimé

Under vår vecka i Berlin återvände vi till Lesekeller, inbjudna för att vara med vid ett författarbesök. Vi skulle lyssna på Andrea Karimé. En av Tysklands mer kända och populära barn och ungdomsförfattare.

Hela familjen var inbjuden för att lyssna. Med varierande kunskaper i tyska satt vi där bänkade vid nio på morgonen och väntade på att skolbarnen, som blivit sena iväg från ett prov, skulle komma.
Andrea Karimé är tysk/libanesiska  http://andreakarime.de/ och hon börjar genast att prata om vad och vilket som är en människas hem-är det där hon är född eller är det där hon bor, är det där hon talar språket eller vad är det som bestämmer?
Hon berättar om sig själv och frågar barnen "Är jag tyska eller libanesiska är jag både och eller vad är jag?

I publiken finns många språk representerade och hon får snabbt igång en dialog med barnen.
Andreas böcker har alla denna utgångspunkt, var hör vi hemma? Här eller där eller både och?
Hon börjar att läsa och berätta ur sin bok "Kaugummi und Verflixungen", ungefär "Suddgummi och förväxlingar" på svenska. Handlar om en pojke , som bor i en stor tysk stad, i en stadsdel, där många talar arabiska. Alltså har han också lärt sig lite arabiska. Boken innehåller många roliga situationer, som alla bygger på förväxlingar och dråpligheter som kan uppstå när man inte alltid förstår allt i .varandras språk.

Hela tiden har hon kontakt med barnen som lyssnar-frågar och drar in dem i dialogen.
Hennes böcker är vackra, illustrerade med färgrika bilder. Jag frågar henne efteråt om hon är översatt till svenska, nej det är hon inte. Jag tycker att hennes böcker borde vara det, de är ett väldigt lyckat exempel på blandning mellan kulturer. Hennes böcker utspelar sig ofta i stadsmiljöer liknande de som finns också i Sverige, befolkade av människor från olika kulturer, hon beskriver deras vardagsliv, men också fantastiska händelser mitt i detta vardagsliv.
se vad hon mer skrivit:http://andreakarime.de/site.php4?site_id=126

När vi sedan hamnar på samma buss tillbaka till våra hotell och jag berättar att vi kommer ifrån södra Sverige, nämner Malmö, säger hon "Åh, Malmö, jag har sett tv serien "Die Brucke" Bron, jag tyckte jättemycket om den och speciellt den kvinnliga polisen-vad hette hon nu-Saga.

Bokskåpet(ovan)
Bettina Braun
Bilderboksbio (nedan)

LESEKELLER I BERLIN

Förra veckan var jag i Berlin. En av anledningarna till det var att jag fått ett stipendium av Skolbibliotek Syd. Lesekeller eller Läsekällaren på svenska fick förra året pris som Berlins bästa skolbibliotek.

Lesekeller ligger i stadsdelen Kreuzberg, i ett område med många invånare med turkiska och arabiska som sina ursprungliga språk.Skolan heter Adolf-Glaasbrenner Schule ( förövrigt en tysk politisk satiriker, som fick yrkesförbud under en period, pg a sina vassa satirer)http://www.adolf-glassbrenner-schule.cidsnet.de/
På Lesekeller arbetar Bettina Braun och hennes medhjälpare Michael. Bettina har tidigare varit bokhandlare. Lesekeller handlar om böcker, om att läsa, om att vältra sig i böcker och historier, om att möta författare, om att prata om böcker, att arbeta runt böcker.Det finns visserligen ett datorrum , med två datorer för spel, men informationssökning och annat arbete med Internet sker på ett litet kompletterande skolbibliotek.
Ett helt rum är ägnat åt "BilderbuchKino" eller Bilderboksbio på svenska. Härinne samlas ofta barnen för att titta på bilder ur böckerna och att samtala omkring dem.

Verksamheten på Lesekeller är igång främst på eftermiddagarna och loven, då kommer många av de barn som är kvar i skolan, på fritids till Lesekeller för att läsa eller delta i någon aktivitet. Barnen satt låg eller stod överallt och läste. Härligt!
En gång i månaden har man författarbesök, som bekostas av en fond för just detta. Mer om detta i nästa blogginslag från Berlin.
Bettina hade också utformat ett "väskprojekt" , där klasserna fick motta varsin resväska packad med böcker.Böckerna var utvalda av Bettina och det kunde vara alltifrån mycket lätta böcker till svåra i varje väska. Väskorna lånades sedan hem till en familj i taget i klassen, med tanken att alla i familjen skulle läsa samma böcker och få en gemensam referensram. Väskprojektet hade också syftet att knyta främst invandrarfamiljerna närmare det tyska samhället och att våga ge sig ut i sin stad och sin närmiljö. Därför kunde skönlitterära böcker vara blandade med faktaböcker om Berlin och kartor.

 Två saker som skilde sig mycket från svenska förhållanden var de tyska föräldrarnas stora närvaro i skolan( det var en kommunal skola), de var där och målade och byggde på skolgården på helgerna. Vid aktiviteter fanns en grupp (turkiska) mammor, som brukade vara med och ordna kaffe. Bra tyckte Bettina, för då fick de en naturlig länk till skolan.

En annan sak, som förvånade var att inga skolbibliotek/skolbibliotekarier är avlönade av skolan, utan av utanförstående stiftelser eller fonder. I detta fallet var det Diakonin, som samarbetade med skolan. I andra fall kunde det vara f d socialistiska organisationer( gamla Östtyskland). Intressant, men tyvärr fick jag aldrig riktigt kläm på varför, pga en viss språkförbistring.

Till Lesekeller och trevliga, engagerade Bettina Braun återvänder jag gärna

SOMMARBOKEN

Var med i Sommarboken i sommar! Läs en eller flera böcker. Fyll i vilken bok du har läst på en "Glasstrut" som du får på ditt skolbibliotek eller på folkbiblioteket. Varje "Glasstrut" blir en lott till en vinstdragning på Kävlinge bibliotek den 28 aug. Du kan vinna böcker och andra priser.

Gå in på ditt skolbibliotek eller närmaste folkbibliotek och låna sommarböcker. Läs mer om Sommarboken HÄR.

Böcker som betyder lite mer

Christina Wahldén skriver böcker som berör, böcker om svåra tunga ämnen som våldtäkt, prostitution, självmordsförsök, mobbing och misshandel. Böcker som trots allt det svåra ändå är lätta att läsa. Många av Wahldéns böcker behandlar kulturkrockar av olika slag och hedersproblematik.Läs mer om Christina Wahldén och hennes böcker här

Senaste boken Ingen du känner handlar om Fatma vars familj kommer från Turkiet. Fatma ser fram emot att spendera sommaren där, träffa kusinerna och farmorn, höra turkiska, njuta av värmen. Hennes bästa vän Aida varnar henne för risken att bli bortgift innan hon åker, men Fatma är inte orolig – hennes familj är ju inte sån och hon ska ju bli yogalärare och åka till Indien. Men det som inte får hända, händer, helt plötsligt inser Fama att hela hennes familj planerar inte bara förlovning utan även giftermål. Och mannen hon förväntas gifta sig med är gammal och äcklig. Hjälp! Vad ska hon göra? Desperat messar hon Aida som kontaktar polisen som står ganska maktlös eftersom Fatma redan befinner sig utomlands.

En spännande och sorglig historia där vi möter en kultur där flickor fortfarande ses som en handelsvara mer än en människa med friheter och rättigheter. Fatma och hennes syster Esma är väldigt modiga och starka och när jag läser boken tänker jag på alla flickor och kvinnor som inte vågar gör det de gör, dvs ta avstånd från sin familj. Alla flickor som tvingas in i arrangerade äktenskap, där både våldtäkt och misshandel förekommer flitigt. Alla flickor som har en anknytning till Sverige, men även alla som INTE har det. Alla flickor som inte har någon chans. Om du som jag känner ett engagemang för flickors rättigheter titta gärna på www.fn.se/flicka/, ge ett bidrag eller sprid vidare! Även Unicef har särskilda kampanjer för flickor.

Bloggutmaning igen

Då var det dags för mig att ta upp stafettpinnen och anta Sofias bloggutmaning.
1. Om du bara skulle läsa en bok om och om igen i hela ditt liv. Vilken skulle du välja utifrån de böcker du läst nu?
Det blir olika böcker varje gång jag funderar (för en bok klarar jag inte!) så snabbt skriver jag nu ner Calvinos Klätterbaronen,Sundströms Maken och Milne Nalle Puh. Härlig mix :)
2. Vilken författare skulle du vilja ha som vän?
Hm... jag väljer aldrig vänner efter yrkesroll men Christina Lugn eller Birgitta Stenberg kanske. Två i högsta grad tänkande kvinnor.
3. Av de böcker du läst som blivit filmatiserade, vilken är den sämsta filmatiseringen?
Tjuvarnas herre är rena katastrofen som film men ett fantastiskt ungdomsäventyr skrivet av Cornelia Funke
4. Hur ser du på framtiden för den fysiska bokens överlevnad?
Den överlever, men kommer att vara ett av flera alternativ.
5. Originalspråk eller översättning?
Jag önskar att jag kunnat läsa bättre på andra språk. Fixar hjälpligt engelska och tyska, men missar nyanser och uttryck som jag inte känner till.
6 Hur väljer du vilka böcker du ska läsa?
Till vardags blir det mest barn och ungdomsböcker och då försöker jag läsa brett, för jobbets skull. Vuxenlitteraturen blir vad jag har lust till för tillfället. Läser recensioner och har breddat mig betydligt sedan jag startade bokcirkeln i min by.
7. Hur många olästa böcker har du egentligen i din bokhylla, och hur lång tid skulle det ta för dig att läsa alla?
Bokhyllorna är fulla för länge sen. Försöker rensa och göra mig av med men, men. Högar överallt med olästa böcker. Någon gång ska jag ...
Vart tog fråga 8 vägen?
9. Din favoritbok från när du var yngre?
Kriktor av Ungerer, Den Krångliga kråkan av Hellsing, Lånarna av Norton och så Nalle Puh förstås.
10. Om du skrev en bok, vad skulle den handla om?!
Om relationer och tankar kring livet. Kanske om andra världar, fast inte fantasy utan mer inre världar.
11. Vilken bok önskar du att du skrivit?!
Bröderna Lejonhjärta