Tre lättlästa böcker

I dag fick jag in tre riktigt lättlästa ungdomsböcker jag beställt. Många ungdomar kämpar med läsningen och det känns viktigt att kunna erbjuda dem något med ett intressant innehåll. De tre böckerna som kom idag På väg till Dig (av Tomas Dömsted), Pitbull och En blodig knoge (av Thomas Halling) är korta (den längsta är 25 sidor), texten är luftig och meningarna korta. Alla tre böckerna har en kille som huvudperson och vänder sig nog också främst till killar. Pitbull handlar om Dennis som får ta över en kompis pitbull, gänget han hänger med förväntar sig att han ska låta hunden fightas med andra hundar men är det verkligen vad Dennis vill? På väg hem till dig handlar om Lukas som ska på fest hos Jonna som han är kär i, på vägen dit möter han ett läskigt gäng ungdomar i skogen. En blodig knoge handlar om Dennis som är rasist, och blir inblandad i gängvåld.

Googla det!

Det tål att tänkas på, det där med hur man ser på googles träffar. Både antalet man får, men kanske framförallt vilka träffar man får upp. Läs HÄR.

3 X Coraline

Coraline är en fantastiskt bra bok skriven av Neil Gaiman. Den kom ut på svenska 2003 och kommer säkert hålla många år till. Coraline utforskar lägenheten i huset hon just flyttat in i tillsammans med sina föräldrar. I lägenheten finns en mystisk dörr som alltid ska vara låst. Innanför finns bara en mur, minnet från en renovering av huset. En dag är dörren olåst och nu kan Coraline gå in genom dörren, in i en lång korridor. Hon kommer till en annan värld, en likadan lägenhet men med en annan mamma och pappa. Allt är sig likt bortsett från att de andra föräldrarna har knappögon. Spegelvärlden blir allt mer hotfull och Coraline försöker komma tillbaka, vilket inte är så lätt. En svart katt spelar en viktig roll. Läs den men kanske inte just innan du ska somna.

2009 kom så filmen som bygger på boken, Coraline och spegelns hemlighet. Det är en amerikansk animerad film och den är mycket bra.



Som om inte det var nog har det just kommit ett seriealbum baserad på boken. Teckningarna är gjorda av P Craig Russel.

Nu är det här som sagt en mycket bra berättelse och den håller för alla tre uttryckssätten. Jag tycker man kan njuta av alla formerna utan att tröttna, nya upplevelser tillförs.

Läsning igen

Apropå läsning som är ett ständigt återkommande ämne för oss skolbibliotekarier, på den här sidan finns en hel del intressant information om läsinlärning, dyslexi mm. Gå gärna in och läs!

Lättlätta hästböcker

Erika Eklund Wilson har tidigare skrivit de lättlästa hästböckerna om Märta som börjar rida.

Nu kommer hon med en ny "Börja Läsa" serie om hästar, "Stall Lilla Stjärna".

I "Liten flicka STOR HÄST" är det Ester, lilla, lilla Ester som skall rida jätte, jättestora och ganska fula hästen Sixten. Varför skall just lilla, lilla Ester rida jättestora Sixten? Ester kämpar med sadel och träns. Hon får stå på en stege för att nå upp till Sixtens rygg med sadeln. Det är t om en gubbe som skrattar åt Ester för att hon är så liten och Sixten så stor.

Den här boken får mig att minnas att det var precis så det var när man var en riktigt liten och kanske lite rädd hästtjej, som fick en jättestor häst på sin lott. Erika Eklund Wilsons teckningar till texten är underbara och komiska. Och till slut kommer faktiskt Ester upp på stora Sixtens rygg.

I "Farligt höga hinder" är det Tore som inte vill rida söta Snövit utan hellre farliga Skuggan eller King, som springer omkring och bockar i hagen. Men Snövit, prinsesshästen visar sig vara en hejare på att hoppa, så Tore är riktigt nöjd efter lektionen. Nu är Snövit hans älsklingshäst!

Dustlands

Har du läst Hungerspelen, tycker den är jättebra och går och väntar på att filmen till boken ska komma? (Filmen har premiär 23 mars 2012. Mer om filmen HÄR)

Medan du väntar kan jag tipsa om en annan bok i Hungerspelsgenren, om det nu finns någon sådan… nämligen Dustlands – Blodröd väg.

Dustlands - Blodröd väg är Moira Youngs debutbok. Dustlands påminner mycket om Hungerspelen både vad det gäller karaktärer och handling. Det är starka och målmedvetna tjejer som är huvudpersoner i böckerna. I Dustlands heter hon Saba att jämföra med Katniss i Hungerspelen. Saba har en lillasyster, Emmi som hon tvingas ta hand om och försvara precis som Katniss fick ta hand om sin lillasyster Prim. I båda böckerna har också huvudpersonerna två starka och karismatiska män i sina liv. Både Hungerspelen och Dustlands är dystopier där Hungerspelen utspelar sig i ett tänkt Nordamerika som har kollapsat, i Dustlands rör sig handlingen i ett framtida helt förstört Europa.

Saba lever med sin far, sin tvillingbror Lugh och sin lillasyster Emmi ett mycket skyddat och ensamt liv vid Silversjö. Lugh är Sabas liv, hennes bästa vän och stora förebild. Det är torrt, bäcken börjar sina och de har inte mycket mat. En dag kommer några svartklädda män ridandes, hastigt dödar de Sabas far och tar Lugh till fånga. Innan Lugh försvinner lovar Saba Lugh att hon ska leta upp honom och hämta hem honom. Kvar på gården finns en chockad Saba och en livrädd Emmi.

Så börjar äventyret i Dustlands. Saba som aldrig har varit utanför Silversjö ger sig iväg för att leta upp sin bror. Många och farliga faror möter henne på vägen. Saba behöver hjälp för att hitta och frita Lugh men vem kan hon egentligen lita på?

Dustlands – Blodröd väg är en spännande bok! Jag hittar ingen information om när uppföljaren är planerad till men den kommer säkert snart, sluthandlingen öppnar upp för en (romantisk) fortsättning.

Det enda som stör mig med boken är språket. Språket är enkelt med utskrivet dialektalt talspråk t ex å istället för och, han istället för honom, tebaks istället för tillbaka osv. Jag vet inte varför författaren har valt denna skrivstil. På Moira Youngs hemsida kan man läsa att Dustlands är skriven på ”a poetically minimal writing style”. Personligen retar jag mig mycket och tycker inte det tillför boken något positivt alls.

Trots språket – Läs boken!

OBS! Har du ännu inte läst Hungerspelen ska du absolut göra det! Hungerspelen är första delen i serien om Katniss Everdeen. Fatta eld heter andra delen och trilogin avslutas med Revolt. Serien är skriven av Suzanne Collinz

Högläsning - igen och igen och igen!

Den här veckan har jag varit med på två föräldramöten, dels för ettornas föräldrar på Rinnebäcksskolan och dels för förskoleklassernas föräldrar på Ljungen. Det är alltid kul att träffa föräldrar och prata om det som jag brinner för, läsning. Läsning är ju både en oerhört viktig kunskap för att kunna hänga med på lektionerna i egentligen alla ämnen, men också en fantastisk sysselsättning för nöje och avkoppling. Den senare funktionen får absolut inte glömmas bort bland allt tragglande och stakande och all hopplöshet som kan komma när det inte går riktigt så bra och snabbt att lära sig läsa som man kanske skulle önska. Här kommer högläsningen in som en räddare i nöden. Högläsningen ger barnet tillfälle att bara njuta av berättelsen, koppla bort allt eget slit och få lyssna på spännande, roliga böcker.

När jag skulle förbereda mig inför föräldramötena så hittade jag det här avsnittet av I love språk, som handlar om hur man väcker barns läslust. Det är visserligen från förra året, men vad de pratar om är lika aktuellt idag. Precis som Aidan Chambers (om ni minns mitt inlägg från 26/8 - HÄR) så framhåller de högläsningen och samtalet kring det lästa som oerhört viktiga faktorer för barns läsutveckling, och för deras läsglädje.

Och högläsningen behöver ju inte bara vara för barnens skull - det finns så fantastiskt många bra böcker att läsa högt som även vi vuxna får något ut av. Kom gärna till skolbiblioteken och be oss om tips!