Krypskytten, lättläst spänning!

"Krypskytten" är skriven av Chris Bradford. Det är den  andra boken om Tory, som i den första boken, "Skottsäker" upptäckte att han kan bli skjuten utan att ta skada. Han är skottsäker.
Efter att hans föräldrar dött i det terrordåd som gjorde att han upptäckte sin förmåga så har han värvats till en grupp, SPEAR, som arbetar som livvakter åt politiker och andra kända personer som lever med en hotbild. Även hans kollegor har särskilda förmågor. Lennox är 50% starkare än andra människor, Azumi har blindsyn, vilket innebär att hon kan se en skymt av framtiden och varna för faror och Kasia har reflextalang, vilket innebär att hon reagerar 6 gånger snabbare än de andra.
Tillsammans ska de beskydda borgmästarens dotter Pandora från den krypskytt som terroriserar Terminus City.
Trots sina superkrafter så är det inget lätt uppdrag, och de lyckas nätt och jämt! Troy ser en skymt av attentatsmannen, som dock kommer undan. När han under nästa attentat ser honom igen, ger han sig efter honom, tvärt emot gruppens order. Det blir livsfarligt!
Det kommer en tredje bok också, den heter "Korseld"

Fantasy - Skräck - Science fiction

Terminsstarter innebär många bokprat här på Tolvåkerskolan. Klasser ska börja med nya läsprojekt eller vill ha nya klassrumsböcker.

I morse hade jag det nionde bokpratet för denna terminen, det första i temat fantasy - skräck - science fiction. Det är en åttondeklass som fram till sportlovet ska läsa en bok i denna genre hemma och under en svensklektion i veckan.

Eleverna var mycket intresserade och engagerade. Det ska bli spännande att följa hur de arbetar med sina böcker i klassrummet.

Är det sant?

Det är en bok som jag bokpratat om i flera klasser nu och den drar alltid ner en del fniss från eleverna. Den är ganska snabbläst, den har en del bilder och bara titeln kan nog tilltala ganska många av dem som inte gärna läser frivilligt. Boken är Mördarmormor av Petter Lidbeck. Den är i samma kategori som Världens elakaste fröken som kom för 10 år sedan, med en vuxen som beter sig på ett sätt som får eleverna att tappa hakan. Det är underbart att se dem stirra på mig när jag läser högt och undra om det verkligen är tillåtet att skriva så.

Mormor sitter barnvakt hos sina två barnbarn och när det är dags för godnattsaga inser hon att glasögonen är kvar hemma. Hon får berätta något istället. Och då börjar hon berätta om sitt liv som diplomatshustru för länge sedan. Hon berättar att hon hittade ett lönnfack i en gammal möbel i huset där de bodde och hur hon i lönnfacket hittade en instruktion till hur en kunde döda någon med bara hjälp av tummen. Barnbarnen häpnar. När en ung man rånar henne på hennes plånbok får hon äntligen användning av sin nya kunskap.

"- Funkade det? sa Oskar

- Om det gjorde, sa mormor. Bättre än jag någonsin kunnat föreställa mig. Han föll död ner på fläcken. Det var nästan overkligt.

- Du dödade honom, sa Oskar.

- Japp, sa mormor. Rånaren var min nummer ett.

- Har du dödat fler?

- Det är väl klart. Om man kan döda med bara tummen måste man göra det, ibland åtminstone."

Min vän Pax

Länge har jag gått och sneglat på Min vän Pax av Sara Pennypacker, men så har den blivit utlånad och det har stannat vid tanken.
Eftersom boken dyker upp i flöden som högläsningstips, satte jag då äntligen igång att läsa den direkt efter helgerna. Ville veta om den ska finnas med bland de böcker jag köper in till högläsningslådan inför nästa läsår. Efter att ha läst och njutit av denna fina berättelse är svaret, nej det kommer jag inte att göra. Visst är det en perfekt högläsningsbok, kanske till och med att rekommendera för alla samtal berättelsen kan leda till, men det är en "sittanäraochläsatillsammansbok". Tempot och vissa vändningar i berättelsen gör den svår att fånga en större grupp med.
Huvudkaraktärerna är Peter, nu tolv år, och räven Pax som Peter tog hand om när Pax var en liten rävunge och enda överlevande i en flock. Just då hade Peter också förlorat sin mamma och det växte fram en mycket nära relation dem emellan.
När berättelsen startar tvingas Peter just släppa ut sin älskade räv i ett skogsområde, att klar  sig bäst han kan. Peters pappa har tagit värvning i ett
krig och Peter ska bo hos sin farfar drygt 60 mil bort.
Båda längtar efter varandra och nästan omedelbart börjar Peter försöka ta sig tillbaka till där han släppte ut Pax.Vartannat kapitel är berättat ur Peters synvinkel och vartannat ur Pax. Sara Pennypacker har tagit reda på mycket om rävar och försöker förmedla hur de kommunicerar med hjälp av olika sinnen och minnen.
Berättelsen är skickligt uppbyggd och läsaren får inte veta allt från början, det gillar jag. I deras försök att mötas igen uppstår hela tiden hinder och som ett överhängande hot finns det annalkande kriget som rent konkret spelar stor roll för Pax i första hand.
Slutet är inte vad en liten människa önskar sig men det som känns mest realistiskt och naturligt. Allt annat hade känts påklistrat.
I boken finns vackra svartvita bilder av Jon Klasen som förstärker berättelsen.
Enligt förlaget riktar sig boken till åldersgruppen 6-9 år, det protesterar jag livligt emot. Det krävs en viss mognad för att kunna ta till sig tankar och resonemang i den här berättelsen. För en yngre läsare blir det nog bara sorgligt och mycket skrämmande.

#metoo

Redan efter några månader finns det tre böcker på svenska om #metoo på markanden. Det är snabbt marscherat, men visar verkligen vilket uppdämt behov det fanns (och fortfarande finns) av att synliggöra kvinnors utsatthet för sexuella trakasserier och kränkningar. Det är fullkomligt självklart att något som så fullkomligt dominerat utrymmet i såväl nyhets- som social media höstens andra hälft ska tryckas och spridas ytterligare. Facebook- och Instagramflödena fylls snabbt på med söta kattungar och gulliga barn, och kvinnors berättelser hamnar längre ner på agendan igen, men jag hoppas verkligen att de här böckerna ska köpas, läsas och diskuteras under en lång tid framöver.

Men det jag saknar i utgivningen är en #metoo-bok för åk 4 och uppåt. Det har självklart inte undgått en enda elev i mellanstadiet att något alldeles speciellt hände under hösten -17, men var är böckerna som på ett enkelt sätt förklarar, beskriver och ger diskussionsunderlag för skolans elever. Här måste inte de värsta övergreppen vara med, men texter som visar på att det inte är ok att kalla någon hora i skolkorridoren, att ingen ska behöva stå ut med kommentarer om sitt utseende eller bli vidrörd på ett sätt som den inte är bekväm med. Det finns många sätt att ta ner #metoo till en skolkontext och det materialet måste komma snart. Håller tummarna!

Julia finns inte

Julia finns inte

Julia gillar fotboll och skräckfilmer. När vi först möter henne blir hon inte bjuden på sin kompis Leos kalas. Han skall bara bjuda killar. Julia förstår inte, vad har det för betydelse?
Själv tycker inte Julia att det är viktigt om hen är tjej eller kille. När Julia blir äldre blir hen mobbad bla av sin förra kompis Leo och hans gäng. Julia är väldigt ensam och ”hatar” sig själv. Vändpunkten kommer när Julia klipper av sitt långa hår och istället får en kort , mörk stubb över hela huvudet. Hen trivs med det och känner att det passar hen bättre än det långa håret.Men i skolan blir hen ännu mer trakasserad och till slut misshandlad av Leos gäng, som kräver att hen skall berätta om hon är en kille eller en tjej.
Misshandeln blir avbruten av Julias storebror, som råkar komma förbi och konfronterar Leo, som till slut inser att han gått för långt.
Fiona som är hennes klasskompis blir den som får henne att sluta skämmas över sig själv och sakta börja acceptera vem hen är.
En stark berättelse om identitet och om känslan av att vara född i fel kön, av författaren Eva Sahlqvist.

Så är vi igång igen.

Vårterminen har precis börjat rulla igång, eleverna har bara varit på plats i två dagar. Men det märks inte i aktiviteterna runt biblioteket. Pedagogerna var på hugget redan innan jullovet och flera klasser har redan varit och lånat för att läsa någon av de titlar som vi har i klassuppsättning. Idag har jag startat upp en bokcirkel i en fyra och imorgon är det dags för samma aktivitet i en sjätteklass. Jag har lånat ut mängder av böcker för högläsning. Eleverna kommer stolt och vill lämna sina lappar där de redovisar böcker som de läst i det vi kallar julboken. Jag har hjälpt till med diktböcker till en klass och planerar för källkritikslektioner i andra klasser. Med andra ord, jag har kul på jobbet och känner mig glad. Inte illa för att vara i ett gråmulet och mörkt januari.
Vi skolbibliotekarier är också på hugget och nu finns det 36 rykande färska boktips att välja bland på vår gemensamma webbplats.