Melin i sitt esse

Mårten Melin skriver om övernaturliga saker, kärlek och sex som ingen annan barn- och ungdomsboksförfattare. Jag har inte läst allt av honom, men det är inte långt ifrån vid det här laget. Och eleverna älskar hans böcker om Skogsbingelskolan. Och Lite mer än en kram och Mycket mer än en puss hittar jag på de allra märkligaste ställen i skobiblioteket. De är pinsamma och lockande på samma gång. För något år sedan kom novellsamlingen Liksom helt magiskt med 12 berättelser som rörde sig i gränslandet mellan magi och verklighet, och nu har uppföljaren kommit. Ytterligare 12 noveller, Typ helt övernaturligt.

Det är starka känslor genomgående; kärlek, åtrå, ilska, hat, förtvivlan, sorg och det är spännande hur mycket som ryms på bara några korta sidor text. I fyra av novellerna får vi träffa elever från Skogsbingelskolan och jag inbillar mig att dessa är svåra att hänga med i om en inte har läst de tre böckerna i serien först. Men kanske är det bara så att jag som har läst dem får ytterligare en dimension till upplevelsen, och att även den som inte känner till romanerna kan ha behållning av att läsa.

Jag har svårt att plocka ut en favorit, jag gillade många av dem på olika sätt. Men kanske ändå om jag måste välja att jag gillade den sista bäst. Den som inte ens innehåller något övernaturligt...

Återträff på Skogsbingelskolan

Mårten Melin har skrivit tre böcker som utspelar sig på och kring Skogsbingelskolan, en internatskola för elever med väldigt speciella behov och förmågor. Där går Måns och Felicia som blir katter ibland, Love som är son till Amor och har lite problem med att alla blir kära i honom hela tiden, Adam som är vampyr, Pixi som är mitt emellan liv och död och många, många i fler. I tre böcker har vi fått följa dessa elever och nu har det kommit en seriebok som heter Välkommen till Skogsbingelskolan. Jag gillar verkligen alla tre böckerna om Monsterskolan, men det börjar bli ett tag sedan jag läste dem. Kul då att serieboken dök upp.

Välkommen till Skogsbingelskolan är fristående från böckerna på så sätt att den inte berättar någon av böckernas intrig igen, däremot kände jag att det var bra att jag kände till alla böcker och deras karaktärer för att hänga med i serierna. Jag är ingen van serieläsare och satt ibland och önskade mig en längre sammanhängande text, kanske noveller, av de olika berättelserna. Men det handlar nog mer om min serieovana än något annat.
Jag hoppas att de inbitna Melinläsarna hittar den här serieboken och att de som kanske inte upptäckt Melin än kan få en ingång till att läsa hans böcker i och med den.