Röda mattan utrullad!

Röda mattan är utrullad för klass 2c, på Nyvångsskolan, som är inne på en lässtund i vårt stora och ljusa bibliotek.

Läslustvecka Annelund

Nu är det Läslustvecka på Annelund. Uppstarten var redan förra torsdagen då författaren Mårten Sandén besökte år 3-6. Läs om författarbesöket HÄR. Denna veckan händer det mycket som har med läsning att göra på skolan:

- Varje morgon inleds med minst 20 minuters läsning i någon form på skolan.
- Bokprat av någon/några elev eller lärare i klassen varje dag
- Läsutmaning! Läs så mycket som möjligt både hemma och i skolan under veckan. Om eleverna läser 500 timmar eller mer så bjuder rektor Christina på glass.
- Varje klasslärare läser högt ur en bok, när boken är utläst så tittar klassen på filmen som är gjord efter boken. Ex på bok + film som läses/tittas på under veckan är:  Emil i Lönnerberga, Pappa polis, Hugo och Kalle och Chokladfabriken.
- Tipspromenad med bokfrågor
- En utklädningsdag där de lärare och elever som vill klär ut sig till en bokfigur
- Skapa en serie på 8 rutor av din bok!
- Läs en novell och dramatisera den.
- "Gissa boken" med hjälp av en bild eller ett textavsnitt ur en bok.

Och mycket, mycket mer...

Uppgradering pågår

För tillfället ligger all utlåning och återlämning nere på kommunens skolor. Vårt bibliotekssystem håller på att uppgraderas. Det är lite oklart exakt när det fungerar som det ska på alla skolor igen, men vi hoppas vara igång som vanligt i slutet av den här veckan. Efter uppgraderingen så kommer det se lite annorlunda ut på skärmen när ni ska låna och lämna, men vi som jobbar på skolorna visar er gärna hur ni ska göra (så snart vi själva hunnit lära oss!).

Utbud och censur

Som skolbibliotekarie på en F-6-skola får jag ganska ofta kommentarer på utbudet av böcker. Både från lärare och föräldrar, men framförallt av eleverna. Såklart. Det finns åsikter. En del vet exakt vad de vill ha, "Och det finns ju inte här!", slår de titt som tätt fast. Det kommer elever i fyran-femman och vill läsa deckare, men det ska vara "riktiga deckare", som Beck och annat de ser på TV på helgerna. Inga såna tramsiga bebisdeckare som jag har på hyllorna. Det finns många som inte kan få nog av otäcka läskigheter, det ska vara "riktig skräck". Böckerna jag erbjuder på biblioteket är alldeles för barnsliga, inte alls tillräckligt verkliga, inte tillräckligt vuxna. Ibland försöker jag förklara att jag har böcker som passar barn, eftersom det här är en skola för barn, men det går sällan hem. Då slår jag till med att eleverna troligen hade tyckt att böckerna om Beck, skrivna på 60- och 70-talen, inte är riktigt vad de vill ha. Trots allt.

En och annan riktigt läskig skräckbok, eller explicit bok om kärlek och sex, eller bok med väl brutalt våld, finns det naturligtvis även på mina hyllor, men då får jag ibland höra från lärare och annan personal att det kanske inte är lämpligt på en låg- och mellanstadieskola. Att välja böcker så att alla är nöjda är inte lätt.

Samtidigt finns det många elever som vill ha läskiga böcker, "fast inte för läskiga". Spöken och sånt, "men inte alltför otäckt, för då får jag mardrömmar". Här gäller det att verkligen ta elevens på allvar, känner jag. Erkänner en 11-åring sin rädsla så måste jag verkligen välja boktips med omsorg, och visa att jag bryr mig.

En del barn är väldigt bra på att själva ta ansvar för vad de själva vågar och klarar av. Andra gör det inte och ser eller läser sådant som de kanske inte mår bra av. Ytterligare andra har en väldigt låg tröskel och klarar av mycket utan att påverkas nämnvärt. Jag läste en artikel i Sydsvenskan (HÄR) där regissören Hannes Holm menar att barn inte alltid vill våga allt, men att föräldrar ofta pushar dem lite längre. Hela tiden lite längre. Som förälder till en (snart) 2-åring så förstår jag det där. Ibland kan hon såklart allting själv och ska inte ha hjälp med nåt, men ibland så kräver hon att vi bär henne, hjälper till med saker som hon kunnat dagen innan och håller hennes hand vid minsta hinder, trappsteg eller kant. Och vi uppmuntrar och pushar: "Du kan ju själv! Vi vet att du kan/vågar/vet helt själv!" Vi vill att hon utvecklas, tränas, blir självständig, litar på sin egen förmåga.
Kanske måste vi sen också komma ihåg i vilka situationer det ändå är bra att bara låta barnet vara och bestämma helt själv om hen vill försöka, vill se. Att helt enkelt ta ansvar för sin egen censur, som Hannes Holm säger.

Silverpojken

Ännu en efterlängtad uppföljare har kommit. Kristina Ohlssons Silverpojken. En fristående fortsättning på Glasbarnen. I det här fallet kan jag hålla med om att det fungerar att läsa den utan att ha läst första delen. Med Glasbarnen vann Kristina Ohlsson Barnens romanpris 2013. HÄR kan du läsa våra tidigare inlägg om just den boken.

Silverpojken är en fascinerande berättelse där det troligtvis finns ett övernaturligt inslag. För precis som i Glasbarnen lämnas det öppet och det blir upp till läsaren att tolka.
Alladin bor tillsammans med sina föräldrar i det gamla vattentornet. Där driver även hans föräldrar en restaurang. Det är svårt med ekonomin vilket Alladin börjar förstå allt mer.
Det försvinner mat från restaurangen nästan dagligen och det förbättrar inte läget för Alladins familj. Hans föräldrar börjar till och med att fundera på om det inte vore bättre att flytta tillbaka till Turkiet igen. Alladin var väldigt liten när de kom till Sverige och han vill absolut inte flytta. Åhus är hemma för honom.
Tillsammans med sina vänner Billie och Simona försöker han avslöja mattjuven.
I berättelsen vävs in en 100 år gammal berättelse om en silverstöld vilket ökar spänningen.
På ett väldigt fint sätt tar författaren in aktuell debatt om nyinflyttade svenskar och flyktingar utan att det känns som några pekpinnar.
Jag gillar boken och tycker att språket flyter bättre i den här delen. Reservationskön är redan lång.

Springa eller stanna?

Ante har bott i skogen i flera månader när Hedvig och Ella hittar honom där. Hans första instinkt säger honom att fly, springa för allt vad han är värd, för tänk om de kommer med smittan och då har allt hans kämpande varit förgäves. Men på samma gång är hans behov av mänsklig närhet och riktiga samtal med andra levande varelser så stor att han plötsligt inser att han har sagt ja, sitter tätt tryckt intill Ellas rygg på en häst och är på väg till deras gård. Han plågas av samvetskval och lider av sin feghet, att han inte gjorde något när hans mamma låg i sin säng och kokade bort. Men det är saker han måste hålla tyst om - tänk om de får veta vilken rutten människa han är.

På baksidan står det att Spring så fort du kan är är en fristående fortsättning på En sekund i taget (som Maria skrivit om HÄR), men jag tycker nog att historien skulle kännas lite tagen ur sitt sammanhang om man inte läst första delen.

Hedvig och Ella är så otroligt olika och Ante kastas rakt in i deras vardag med mjölkning, vedhuggning och överlevnad på gården. Det blir snabbt spänt mellan tjejerna, och Ante sitter i mitten. Han känner att de tävlar om honom, slåss om honom. Ett angenämt problem i en vanlig värld där man inte är de enda människorna. Men nu blir det jobbigt. Han tar ett steg tillbaka, vill inte ta ställning, säger ingenting för att slippa konflikten om han tar den enes parti. Samtidigt känner han sig attraherad av dem, på olika sätt. Men hur kan man tänka på kroppar, kyssar, sex! när mänskligheten nästan har gått under? Ella är så fysisk, hon visar upp sig, svänger med höfterna, sminkar sig för att gå ut i stallet och mocka, kräver att vara med honom. Hedvig är mer tillbakadragen, men med henne vågar lite av all skuld och skam han känner komma upp till ytan. De kan prata om saker på ett helt annat sätt.

När Ante till slut vågar ha en åsikt, leder det till att ytterligare två personer flyttar in i huset. Nora, som är lika gammal som de andra, och hennes sjuåriga bror Malte. Det blir fler munnar att mätta, men för Ante fanns det inget alternativ. De måste hjälpas åt och hålla ihop.

Första delen av serien kändes som att det hade kunnat sluta där den slutade, utan en fortsättning. Men när jag läst ut Spring så fort du kan förväntar jag mig minst en del till. Kanske fler. Det finns uppslag till så mycket mer, jag vill veta hur det går!

Skapande skola åk 7

Jag är ansvarig för Skapande skola på Korsbackaskolan och under vecka 3 och vecka 5 arbetar åk 7 med drama och improvisation med teatergruppen Obanteatern.

Varje klass får under två tillfällen, som är 2 timmar långa vardera, prova på olika improvisationsövningar.

Det har varit fantastiskt roligt att följa de olika klasserna, se hur modiga och kreativa eleverna varit när de improviserat inför varandra. Dessa typer av övningar bidrar till att eleverna utmanas i att våga prata och agera inför en grupp. Övningarna handlade också mycket om att lära sig berätta en fungerande berättelse, att få en känsla för och reflektera över vilka typer av berättelser som ”funkade” eller inte.

Efter varje övning lät även skådespelarna från Obanteatern eleverna få reflektera över hur övningarna har gått och varför de har upplevt dem som de gjort.

Nu ser jag fram emot nästa vecka då detta arbete fortsätter!