Simon och Ekarna

Jag har varit och sett Simon och Ekarna under julledigheten. Filmen bygger på Marianne Fredrikssons 25 år gamla bok som blev otroligt populär när den kom ut 1987.

Jag hade glömt bort det mesta från boken, kommer bara ihåg att jag tyckte boken var mycket bra när jag läste den.

Men snabbt kom jag in i handlingen när jag såg filmen. Huvudpersonen, Simon, växer upp i en enkel arbetarfamilj i Bohuslän på 30-talet. Vad Simon inte vet är att han är adopterad och att hans far var en tysk jude som inte längre bor i Sverige. Andra världskriget bryter ut och tyskarna går in i både Norge och Danmark. Judeförföljelsen märks även i Sverige och Simons föräldrar är mycket oroliga för att hemligheten med Simon ska komma ut.

Filmen handlar om Sverige under andra världskriget men den handlar också om den starka vänskapen mellan Simon och den judiske pojken Isak, om hur det är att få reda på att man är adopterad och om vilka klasskillnader som fanns i Sverige under 30-talet.

Jag såg filmen med några tonåringar som alla tyckte att filmen var spännande, sorglig och bra!

Simon och Ekarna har blivit nominerad till inte mindre än 13 stycken Guldbaggar och är storfavorit inför årets Guldbaggegala!

HÄR kan du se filmtrailern!

Jullov!

Ja, det är sant! Idag är det julavslutning; återstår lite julshow, risgrynsgröt och clementin, sen är det JULLOV! Hoppas ni får ett avslappnande och mysigt lov! Själv ska jag åka till Dalarna och där är det snö just nu så jag hoppas hoppas hoppas att den ligger kvar och vi får lite riktig vinter och kan åka pulka (ja, jag tycker fortfarande det är kul!). Snö eller inte, lovet bjuder förhoppningsvis på lite extra tid att se en bra film på bio, fika, spela tv-spel och såklart läsa en massa bra böcker. God jul!

Funke drömmer om drakar

I Nya numret av KP som jag precis packade upp här på Ljungenskolan finns en intervju med författaren Cornelia Funke. Hennes böcker rör sig i spök- och fantasygengrerna, men samtidigt i vår egen värld. Alla böcker utspelar sig på platser som finns i verkligheten och många av hennes karaktärer bygger på personer som finns i verkligheten.

Den senaste boken är Spökriddaren och hans väpnare som handlar om 11-åriga Jon som avskyr sin mammas nya kille och därför blir skickad till internatskolan i Salisbury. Skolan ligger alldeles i närheten av den stora gamla katedralen där det sägs spöka. Både staden, katedralen och internatskolan finns i verkligheten, och även i verklighetens Salisbury ryktas om att en gammal riddare spökar kring katedralen. Jon känner sig ganska ensam, långt från sin familj, och det blir inte bättre av att han genast blir uppsökt av ett gäng mindre vänligt sinnade vålnader som verkar vara ute efter att ta livet av honom. Men så träffar han Ella, vars mormor vet allt om gamla spöken, och tillsammans försöker de klura ut ett sätt för Jon att klara sig från vålnaderna. Bland annat genom att väcka den gamla riddaren i katedralen till liv.

Trots att Funke tar mycket inspiration från verkligheten till sina böcker saknas det verkligen inte fantasi. Hennes världar, både de verkliga hon beskriver och de fantastiska som hon hittar på, sjuder verkligen av liv och äventyr. Jag har verkligen inte läst allt av Funke, men ju mer jag läser desto mer förtjust blir jag.

Och hur var det med drakarna - jo, om Funke fick göra någon figur från sina böcker verklig så skulle det vara en drake. Det är nämligen Funkes stora dröm att någon gång få rida på en drake.

Får du betalt för att vara här?

Den frågan fick jag på ett av mina bibliotek förra veckan. Eleven som ställde frågan verkade uppenbart förvånad över mitt jakande svar. Det är kanske inte så konstigt. De ser mig på skolan en liten stund en enda dag i veckan och tycker kanske inte att jag verkar göra så mycket - jag sitter vid min dator, beställer lite böcker åt dem, hjälper till att låna och lämna om det behövs, mer ser de kanske inte av mitt arbete. Och det kan man väl inte få betalt för?

Samma förundran brukar dyka upp såhär inför ett lov när jag säger att jag inte har jullov utan ska jobba ett par dagar mellan jul och nyår. Men vad GÖR du DÅ? Om det inte finns några elever att hjälpa tillrätta på biblioteket, så finns det väl inget att göra, eller?

Men visst finns det att göra. Det är bokprat som ska förberedas, hyllor som ska städas, försvunna böcker som ska letas efter, böcker som ska läsas och analyseras inför boksamtal, verksamhetsrapport som ska skrivas, trasiga böcker som ska lagas, boktips till hemsidan som ska skrivas, lästema som ska planeras... Jag är fantastsikt glad åt mina semesterdagar, men när jag ser listan på saker jag borde ta tag i så blir jag ändå lite stressad. Jag hoppas att den stora julefriden lägger sig över mig så att jag gör precis lagom mycket under lovet och lämnar stressen därhän. Vissa saker har ju ändå större prioritet än andra.

Dags för julledigt?

Igår var jag på konsert med min äldsta dotter. När vi stod och köade fick jag syn på en affisch med namnet Per Hammar som DJ. Hm... visst känner jag någon med det namnet? Letar febrilt i minnet. Med lätt rodnande kinder kommer jag på det! Per Hammar är en bokfigur,Tsatsikis bäste kompis i böckerna med Moni Nilsson som författare. Nu är jag för mycket bibliotekarienörd tänker jag och berättar lite generat skrattande för min dotter.
-Jamen mamma det stämmer, säger hon. Jag känner honom, egentligen heter han NN men har tagit namnet Per Hammar när han jobbar som DJ.Han gillade böckerna skarpt när han var liten.
Böcker ger avtryck och intryck.Länge leve boken!

Om du mot förmodan inte läst böckerna om Tsatsiki är de fem till antalet och är väl värda att läsa om och om igen.
Själv tänker jag unna mig en och annan vuxenbok under julen.

ÅRETS JULGRAN

FUNNEN OCH ÅTERVUNNEN.

Vi köpte in en ny boksnurra till biblioteket. Den gamla kasserades efter att ha tjänat som skyltställ i drygt trettio år. Snurran hamnade i sopcontainern där skolans fritidsledare, Zanna och Therese, fann den och återvann den. Det blev en mycket häftig julgran inne på fritidsklubben. Tjejerna lovade granen, förlåt snurran, nya kläder till midsommar. Jag undrar hur den kommer att skrudas till påsk.

Gör en god gärning innan jul

Just nu pågår Musikhjälpen för fullt i P3 och SvtPlay. Tillsammans med Radiohjälpen samlar man in pengar för att alla flickor ska kunna gå i skolan. Fler flickor i skolan innebär i förlängningen färre flickor som blir bortgifta i ung ålder, färre våldsbrott mot flickor, minskad fattigdom. Skolgång ger ökat självförtroende och större möjligheter för flickor och kvinnor att försörja sig, vilket i sin tur leder till nationell utveckling för världens fattiga och utsatta länder. Världen har inte råd att låta flickorna hamna utanför.

Programledarna Kodjo, Gina och Jason guidar oss dygnet runt hela veckan från en glasbur på Gustav Adolfs torg i Göteborg och de får besök av allehanda kändisar och artister som på olika sätt bidrar till insamlingen. Även en mängd privatpersoner och företag arrangerar olika jippon för att samla in så mycket pengar som möjligt. du kan själv bidra genom att önska en låt för 50, 100 eller 200 kronor, eller såklart skänka hur stor summa pengar du vill. Det pågår ständigt auktioner med saker och upplevelser som skänkts till programmet, till exempel Lalehs gitarr, en kaftan av the Soundtrack of our lives-sångarne Ebbot, en middag med Kristian Luuk och Carina Berg och en massa, massa annat.

Du kan naturligtvis lyssna på sändningen på radio, eller titta på den och läsa mer om projektet HÄR. Det är lätt att hjälpa. Gör det!