Bokens huvudperson heter Makepeace och hon har en speciell förmåga. Döda själar kan gömma sig i henne. Denna förmågan är det enbart få som har och det finns högre makter som gärna vill utnyttja detta för egen vinning. Makepeace mamma har på grund av detta hållit henne undangömd från den övriga familjen och förmågan är inget som det talas högt om.
Makepeace har under hela sin uppväxt kämpat med att stänga själar ute. En kväll händer det något fruktansvärt och hon tappar koncentrationen. I samband med detta så börjar otäcka saker att hända och Makepeace inser att en själ lyckats ta sig in i henne. Den är vild, brutal och svår att tygla och personer i hennes omgivning börjar tro att hon blivit galen.
I samband med att hon blir besatt så har hennes mamma gått bort och samtidigt kryper ett inbördeskrig allt närmare. Hon tvingas flytta till avlägsna släktingar, släktingar som hennes mor knappt nämnt eller velat prata om. Väl på plats hos släktingarna så inser Makepeace att hon är en bricka i ett högt spel och själen som besatt henne kan fungera som ett skydd.
För vad är värst? Att vara besatt eller att dö?
När jag köpte in denna bok till biblioteket så gjorde jag det av två anledningar. Den första var att Frances Hardinges böcker brukar vara bra och den andra var att jag gillade omslaget. Den har stått orörd på nyhetshyllan under våren och de som hållit den i sina händer har ställt tillbaka den. Så är det med en del böcker. Eftersom jag inte läst boken så har jag inte kunnat prata riktigt för boken tidigare, men det kan jag nu. Jag kommer att plocka med den på mina bokprat när terminen startar och då tror jag att den kommer att lånas.
Boken är lämplig från ca tolv år och uppåt. Den utspelar sig i 1600- talets England och är spännande, medryckande och riktigt bra!
