Inatt jag drömde

Den sista veckan innan jag börjar jobba efter semestern brukar jag alltid drömma väldigt mycket, kaotiskt och levande. Detta har jag gjort innan skolstart så länge jag kan minnas. Ofta kommer jag bara ihåg brottstycken av drömmen, men den brukar ligga kvar och skvalpa i huvudet ganska länge efteråt. Jag är ganska glad att ingen annan ser alla galna saker som jag upplever på natten, även om min man får stå ut med saker som att jag ligger och nynnar La vie en Rose mitt i natten.


I helgen läste jag en bok om drömmar. Det är Mårten Melin som äntligen har kommit med en ny fullängdsroman, det är två år sedan sist. Återigen rör vi oss i utkanten av Skogsbingelskolan, även om boken inte utspelar sig där.

Malik är på kollo när han vaknar på natten och upptäcker att han kan se folks drömmar när de sover. Ovanför sina kompisars huvuden ser han som revor i luften, och när han tittar in där ser han vad de drömmer om. Och inte bara se, han kan gå in i drömmarna. Malik fattar först inte vad som händer, och han vet egentligen inte om han verkligen tycker att det är en bra grej att se och delta i drömmarna, men lite häftigt är det ju. För att imponera på Sira, tjejen han är kär i,

 tar han med henne till sin rumskompis Elias dröm, men det går inte riktigt som han tänkt. För vad händer egentligen när någon vaknar ur sin dröm? Jo, öppningen försvinner medan drömmen fortsätter. Och för att kunna komma tillbaka igen krävs att personen fortsätter drömma på samma dröm när hen somnar om.


I drömmarna kan Malik göra vad han vill. Han behöver bara tänka det så händer det. Detta är naturligtvis en otroligt praktisk egenskap men den kommer med makt och ansvar. Vad händer om någon vill utnyttja Maliks förmåga för att ta över världen?


Jag gillar Melins nyaste bok. Det är en intressant, spännande och lite creepy tanke att kunna ta sig in i någons dröm. Vill en egentligen veta vad andra drömmer? Och hade jag velat att någon annan gick in i min dröm på natten? Hu!

Skolstart!

I morgon är det dags för Kävlinges elever att starta höstterminen. Jag längtar, det är så tyst och tomt i biblioteket utan er, och jag har ställt upp många nya böcker som bara väntar på att få bli lästa!
För några är det den allra allra första skoldagen, och jag har hittat lite böcker som handlar om just det. Kom in och låna nya böcker så fort du kan!

Lika fast olika

När jag är ute och reser brukar jag försöka besöka bibliotek och boklådor för att kolla in hur böcker skyltas och vad som finns till försäljning. Därför styrde jag stegen mot bokhandeln i Voss när jag gick en kurs på ortens folkhögskola i somras. Voss ligger inte långt från Bergen i Norge och ska en ta vår kursvärd på orden ligger orten mycket centralt.

Den här gången fastnade jag för hur olika utgåvor av böcker kan se ut trots så många likheter mellan våra länder.

Se här Elin Lindells andra bok om Jördis där omslagen är identiska men titlarna skiljer sig åt. Båda är mycket bra, tycker jag.

Den spännande dystopin En sekund i taget som inleder Sofia Nordins kvartett av böcker har två helt olika omslag. Den svenska utgåvan är helt klart den bästa enligt mitt förmenande

Jag kan inte låta bli att undra hur det går till när förhandlingarna om titel och omslag sker. När hundarna kommer av Jessica Schiefauer har så gott som identiskt omslag och titel. Är det ett starkt förlag som förhandlar, eller gillar det köpande förlaget allt?

Till sist en av mina norska favoriter, Våffelhjärtat av Maria Parr. Vilket omslag föredrar du?

Julias superkrafter

Malin Roca Ahlgren har gett ut fyra böcker om ungdomar med funktionsstörning. Två böcker om Alice, som har ADHD och en bok  om Lisa, som har ångest varje gång hon skall gå till skolan.Den nya boken heter Julias superkrafter och här får vi möta Julia som har asperberger eller högfungerande autism, som det också kallas.

Skolstarten i sjuan blir inte som Julia hoppats. Många av tjejerna viskar och fnissar bakom hennes rygg och klassen har fått en ny lärare Micke, som inte alls förstår att Julia behöver ha det på ett visst sätt för att inte känna att allting är väldigt jobbigt och att hon bara vill ge upp och springa hem och gömma sig.
Att ha asperger som Julia kan bl a innebära att man inte klarar när saker och ting inte blir som det var bestämt eller att man inte förstår när någon skämtar eller för den delen driver med en. Det kan också innebära att man har speciella begåvningar, saker som man är väldigt väldigt duktig på.

I boken får vi följa Julia när hon
blir alltmer förtvivlad och oförstådd i skolan. Högstadiet med alla förändringar för Julia och med ett annat socialt spel än innan mellan kompisarna, blir helt enkelt för mycket. Julia flyr hem till sin förstående pappa och vill aldrig gå tillbaka till skolan igen.
Pappa bestämmer att det är dags för ett möte på skolan med alla som träffar Julia på dagarna, för att förklara och reda ut hur det skall bli så bra som möjligt för Julia.

Det blir också mycket bättre efter mötet , Julia känner sig mer förstådd och får också de nödvändiga förändringar som behövs för att hon skall må bra.

Boken är mer en faktabok om hur det kan vara att leva med asperger, än vad det är en lysande berättelse. Men den fyller verkligen sitt syfte. Malin Roca Ahlgrens böcker är viktiga!

Blodsvänner

Jag gillade verkligen Camilla Lagerqvists serie om Svarta rosorna, och blev lite beklämd när jag insåg att det inte blir fler äventyr för Maja, Hilde och Ben.

Nu har hon påbörjat en ny serie som heter Blodsvänner. Första delen heter Försvunnen och handlar om tolvåriga Disa, som bor på ett barnhem utanför Uppsala. Hennes mamma försvann för sex år sedan, och pappan har bildat en ny familj. De enda som fortfarande letar efter mamman är Disa och hennes älskade morfar Ludde. Disa tillbringar hela somrarna med Ludde, som är resande och musikant, men en dag så blir hon omhändertagen, eftersom det bestäms att barn som är av resandefolket skulle omhändertas, och blir då placerad på barnhemmet. Ludde kämpar förtvivlat för att hon ska få bo hos honom och hälsar på varje söndag, på besöksdagen. Denna söndagen så kommer han dock inte, och Disa oroar sig fördärvad.
På barnhemmet bor också Albin, sonson till föreståndaren, och han och Disa är riktigt goda vänner. En dag när de är på besök hos Albins kompis Ville, hör de talas om att trädgårdsmästarens syster också försvunnit! Det visar sig att även hon tillhör resandefolket, och nu börjar barnen ana ugglor i mossen. De lovar trädgårdsmästaren att de ska leta reda på systern, samtidigt som de letar efter Ludde.
Ledtrådarna de hittar pekar på en av Villes föräldrars bekanta, Mikkel Falsum, som arbetar på Rasbiologiska institutet i Uppsala. Han har kalla ögon och stor makt, men Disa gör vadsomhelst för att rädda sin älskade Ludde...

Nästa del i serien kommer redan i höst och heter "Vittnet"


Så här skriver Camilla om böckerna:
"Inte många vet att Hitler skickade hit sina främsta forskare för att de skulle lära av de svenska rasbiologerna. Deras forskning låg sedan delvis till grund när man började utrensningen av människor med oönskad etnicitet. Det här är en mörk period i svensk historia som det inte pratas så mycket om. Jag ville skildra den ur ett ung människas ögon, någon som tillhörde den grupp som ansågs som mindre värd och som staten utsatte för fruktansvärda övergrepp." 

Ljuset vi inte ser

Jag har läst den prisbelönade boken Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr i sommar. Jag läser mycket och många böcker tycker jag är bra. Ibland träffar man på¨något extra, ett guldkorn. Ljuset vi inte ser är en sådan bok. Vilken fantastisk episk och poetisk berättelse! Och vilket språk! Hyllningskören om boken är stor och jag kan bara hålla med i beskrivningar om boken som "Magnifik" (The Guardian) eller "En fängslande berättelse som aldrig släpper taget" (Allas).

Historien utspelar sig i Tyskland och Frankrike under några år mitt under andra världskriget. Egentligen kan jag känna mig mätt på böcker som utspelar sig under andra världskriget, jag har läst så många... Men denna boken innehåller så mycket mer är kriget, den handlar naturligtvis om krigets ondska men också om det sunda motståndet som gror och om den stora godhet som finns hos många människor. Hela handlingen rör sig runt två barn. Den franska och dessutom blinda flickan Marie-Laure och den tyske teknikintresserade pojken Werner. Barnen befinner sig på olika sidor i kriget och författaren lyckas på ett mycket raffinerat sätt binda ihop den osannolika men fantastiska historien kring de två.

Nu har min 14-årige son börjat läsa boken. Det ska bli spännande att höra vad han tycker om den 595 sidor långa berättelsen!

Det var inte bättre förr.

I sommar har jag tillbringat några veckor i Norge, bland annat i de norska fjällen. En dag kom vi, efter lång vandring, ner till Østerbø i Aurlandsdalen. Även om vägen dit var strapatsrik för oss kom vi fram till ett rejält mål mat och en bekväm säng.

I hyttan fanns gott om litteratur av olika slag, för de yngre ett helt tråg fullt. Jag diskuterade böcker med en 11-årig flicka. Hennes absoluta favorit var Harry Potter, för fantasy skulle det vara. När jag berättade att jag gillade Grøntvedts böcker tittade hon på mig och sa med eftertryck att de böckerna hade hon läst i tvåan men tyckt att de var alldeles för romantiska.

Trots många kilometer i benen tog vi en extra runda ut runt hyttan, hon och jag. Vi fann en liten kyrkogård som varit i bruk under senare delen av 1800-talet.Arton personer låg begravda på denna vackra plats där livet varit ack så hårt. Två ensliga fjällgårdar dit prästen kom och begravde, det enklaste alternativet. Hälften av de begravda fick aldrig chansen att ens lära sig läsa, de dog under sitt första levnadsår. De som överlevde barndomen blev mycket gamla. Vad läste de och fanns tiden till det? Kanske var berättandet deras chans till annat än kyrkliga texter? 
Vi enades om att vi hade det mycket bättre. Tänk att leva innan Harry Potter skrevs, det kunde hon inte tänka sig.