-Pest eller kolera? -Nej, pest OCH kolera!

Jag har precis läst en bok som heter Pest och kolera - historiens värsta farsoter. Boken är skriven av Nina Västerbro och Magnus Västerbro och är illustrerad av Johan Egerkrans. Jag fastnade först för det lite otäcka och väldigt fina omslaget och kände att det här var en bok som jag var tvungen att läsa.

Den här boken tar en med på en historisk resa genom tiden, för att möta några av människans värsta fiender och mardrömmar. Det är sjukdomar det handlar om, men inte vilka som helst, utan några av mest fruktansvärda farsoter och epidemier som människan stött på.

Pesten, Digerdöden, Svarta döden. Pesten går under många namn. Genom boken landar jag i Norge i mitten av 1300-talet. Ett skepp kommer lastat från Tyskland, men ingen människa syns på däck. Det driver runt på vågorna och bogseras så småningom i land. När inspektörerna går ombord gör de en fruktansvärd upptäckt. Det finns inte en levande själ på lastfartyget. Pesten har kommit till Norge och den stannar inte på skeppet. Norge, Sverige, Danmark… Norden drabbas. Alla länder i Europa faller under pestens härjningar. Med pesten sprids även skräck och rädsla och människor söker förklaringar och skydd genom vidskepelse, skrock och sagor.

Hur kunde det hända? Hur kunde pesten få en sådan stor spridning? I boken beskrivs det hur många olika historiska händelser och omständigheter samverkade för att smittan skulle bli så omfattande. Och det gäller de flesta smittorna. Spetälska, Smittkoppor, Kolera, Tuberkulos, Spanska sjukan. Boken berättar om alla dessa sjukdomar och ger svar på hur de spreds, hur det var att få sjukdomarna, hur de kunde bekämpas. Och det är det som håller hoppet vid liv när en läser om detta otäcka: hur människan på olika sätt försöker kämpa mot sjukdomarna.  Medicinska upptäckter gjordes genom hårt arbete i laboratorier, det kämpades ute bland folk genom att vårda de sjuka, ibland kom fantastiska uppfinningar som hjälpte sjukdomarna att begränsas nästan som genom slumpen. Det handlar också om att folkbilda och övertyga människor om hur en ska göra vid sjukdomar. I ett kapitel av boken får jag möta fyra medicinska hjältar, fyra superhjältar, som var för sig stod för medicinska stordåd.

Det är oerhört intressant läsning som författarna bjuder på och jag är mycket förtjust i Egerkrans illustrationer. Medan jag läser tänker jag att något som är alldeles säkert är att vetenskap, utbildning och källkritik är så oerhört viktigt för att vi ska lyckas besegra och övervinna sjukdomar, historiskt några av människans värsta fiender. Vi behöver kunna sålla bort vidskeplighet och skrock, när vi söker mönster omkring oss och försöker förklara vår omvärld, såsom vi människor gärna vill. Den här boken kan nog bli en riktig kioskvältare bland nyfikna barn och unga, eller för all del även vuxna intresserade. Läs den!

Som en bonus till mitt pesttema som jag är inne på just nu, har jag precis lånat en bok som heter: Tiden är inte än, skriven av Elin Boardy. Det är en vuxenbok som handlar om en kvinna som flyr från pesten och från Sverige i mitten av 1300-talet och ger sig ut på en lång vandring genom Europa. Men pesten härjar överallt och det är ingen lätt flykt. Boken känns väldigt aktuell. Det blir ett historiskt perspektiv på flykt som nog kan ge många kopplingar till vår tid, när många människor befinner sig på flykt...

Bokens kraft

Tänk vilken kraft en berättelse kan ha. Den kan få oss att skratta, gråta, bli rädda och framförallt sätta igång vår fantasi och hjärnans egen biograf.

Berättelsen kan få oss att vilja leka vidare. Själv kan jag komma ihåg hur vi smög i Kalle Blomkvists anda och lekte Röda och Vita Rosen. I en annan period var vi Fem-gänget, campade på heden i grannens trädgård och rodde ut till Kirrin Island strax utanför vår ö i Mälaren. I brist på större hund fick vår tax ikläda sig rollen som hunden Tim. Men i fantasins värld är allt möjligt.

Men boken ger också ringar på vattnet i andra former. Här är det ju vuxna som har producerat för barn. Kanske helt enkelt för att få leka själva, tänker jag.

På Kulturen i Lund kan vi leka i deras utställning, mycket lik Mumindalen. Vem vill inte det! Det står dessutom att den vänder sig till barn och alla med barnasinnet kvar.

Biografen Kino i Lund har sommarlovsbio för skollediga.  Bland annat visar de filmen Rum 213 som bygger på Ingelin Angerborns bok med samma namn. Ingelin har skrivit två delar till Sal 305 och Fyr 137. 

Med start på Stortorget i Lund kan du gå en virtuell vandring med Mårten Sandéns specialskrivna Petrinideckare Visslaren. Ta med din telefon eller surfplatta, plugga in hörlurarna och starta deckargåtan, om du vågar… Det är det Malmöbaserade företaget Guidly som gör det här möjligt. Än så länge enbart tillgängligt för Appleprodukter. Du måste ladda ner gratisappen som heter just Guidly så klart.

Fast en kan bli hemma och ändå njuta av bokliga äventyr. På Drama för Ungas sida finns flera olika dramatiserade böcker att lyssna till. Även berättelser skrivna direkt för den lyssnande publiken. Emelie tipsade i ett tidigare inlägg här på Bubbel om Kyrkogårdsboken. Jag vill gärna även tipsa om Kurt blir elak av Erlend Loe och Som trolleri av Mårten Melin.

Svt har ett Öppet arkiv där det finns mycket att grotta ner sig i. Vad sägs om filmatiserade böcker såsom Den vita stenen, Ebba och Didrik och Kullamannen.

Fast kanske det allra bästa är att vakna så där i lagom takt, greppa boken på nattduksbordet och försvinna in i dess värld. Ligga kvar där så länge en vill och bara njuta, kanske rentav somna om och försvinna in i bokdrömmen.

Nu är det slut

Japp, jag lipade till sista avsnittet av SKAM ikväll.
Det har varit en lite manisk upplevelse för mig att följa SKAM. I januari hade jag precis börjat titta på SKAM och skrev om det här på bloggen. Jag kollade på de första tre säsongerna i ganska snabb följd och omedelbart efter att jag kollat klart såg jag dem ytterligare en gång. Efter det kollade jag på mina favoritavsnitt av Evak-säsongen igen!
Jag är lite kluven. En del av mig vill verkligen fortsätta hänga med Sana, Isak, Noora och de andra, ända fram till studenten om ett år. En annan del av mig tänker att det ändå är bra att de slutar på topp. Bättre att jag själv tänker hur fantastisk en femte och sjätte säsong hade varit, än att få se det på riktigt och bli besviken.
Jag gillar verkligen Sana, och har tyckt om att få lära känna henne lite bättre under våren, men jag tycker ändå fortfarande att tredje säsongen var absolut bäst. Det var något speciellt med Isak och Even, och den känslan fanns med genom hela säsongen. Jag kommer att sakna att följa chattarna och klippen på seriens webbplats under veckan och sedan se hela avsnittet på svenska. Jag kommer sakna att följa deras liv. Och jag undrar vad det blir av dem nu. Kommer fans över hela världen att skriva uppföljare och fylla forum med kärlek, både deras och sin egen. Jag tror det. Och hoppas. Och förhoppningsvis kan SKAM bidra till ett lite öppnare, lite mjukare, lite snällare klimat mellan vänner, kärestor och människor i stort. SKAM har visat oss hur en är öppen, snäll, ödmjuk, kärleksfull, hängiven och generös. Måtte detta sprida sig som en löpeld:

Om jag kommer att se om hela rasket en gång till under sommaren? Det verkar troligt, ja...

Gaiman i öronen

I bilen på vägen hem idag hörde jag att Neil Gaimans märkliga, mystiska och underbara bok Kyrkogårdsboken har blivit radioföljetång med Unga Radioteatern och kommer sändas igen under de följande två veckorna. Det är Alex Haridi som står för manus. Haridi har en mängd TV-serier och filmer på sin meritlista och han även skrivit en ungdomsroman som kom 2015.
Ikväll 20.55 sänds det första av åtta avsnitt i P1 och annars finns de såklart att lyssna på i Sveriges radios app eller på Unga Radioteaterns webbplats.

Kyrkogårdsboken handlar om pojken Ingen som lyckas undkomma när hela hans familj blir mördad och som efter det blir omhändertagen av spökena på kyrkogården. Ingen lär sig allt möjligt som han behöver kunna för att klara sig bland de döda, men efter tio år börjar Ingen

längta ut till den andra världen som han anar genom kyrkogårdens staket. Men i världen utanför finns fortfarande mannen som mördade Ingens familj, och han bara väntar på att få fatt även i Ingen, för att avsluta sitt jobb.

Jag minns fortfarande radiouppsättningen av Elsie Johanssons Mormorsmysteriet som sändes sommaren 1990, när jag var 9 år. Den har etsat sig fast i mitt minne, och jag tänker att ljuddramatik kanske gör det tydligare än vanliga teateruppsättningar då lyssnaren måste göra sina egna bilder till ljudet, istället för att bara ta emot färdiga bilder. Jag ska definitivt lyssna på Kyrkogårdsboken och hoppas att många med mig gör det. Kanske kan den bli ett sånt minne för någon som är 10, 11, 12 år nu, och som de kommer ihåg om 25-30 år.

Läs mer om uppsättningen på Sveriges radios webbplats.

Sommarjobb på skolbibliotek

Sedan Ljungenskolans bibliotek fick sina nya större lokaler för tre år sedan har jag visserligen möblerat om några gånger - tack gode gud för hyllor på hjul! - men varken gallrat eller storstädat. Nu var det hög tid. Jag satte igång med gallringen nästan så snart skolavslutningen var överstökad och förfasades över vilka böcker jag hade på mina hyllor. Faktaböcker från 70-talet, slitna 80-talspocketar som ingen ens tittat åt på åratal och mängder med böcker som inte ens jag visste att vi hade på biblioteket, trots att jag packat upp och ner dem några gånger under flytten. Och damm. Massor av damm. Ovanpå böckerna, under böckerna, bakom böckerna.

Bokhylledamm

Det kanske inte syns, men den här hyllan är
fri från damm!

Så när jag rensat ut hyllmeter efter hyllmeter med dammsamlare - bokstavligt talat - var det dags att städa. Köra fram bokvagnen till en hylla. Ta ut en näve böcker. Blåsa bort dammet från alla sidor av böckerna. Ställa dem på bokvagnen. Ta en ny näve böcker. Blåsa. Fortsätta så tills hyllan var tom. Torka av noga. Ställa tillbaka böckerna. Slänga ett öga så att det inte var böcker som stod fel. Gå vidare till nästa hylla. Ta ut en näve böcker. Blåsa. Och så vidare till jag var helt impregnerad av damm och svimfärdig av allt blåsande.

Nu är jag snart klar. 76 hyllplan plus 6 stora bilderbokståg städade. 16 hyllplan återstår, men jag behövde ta en paus från dammet en stund.

Ny färg

Som ni ser har vår blogg fått en ny färgskala och för er som är hemma i Kävlinge, så känns färgerna igen från allt material som har med kommunen att göra. Den lilla bloggen som började som en kommunikationsyta för tre av kommunens bibliotek för sex-sju år har växt med tiden. Nu tycker kommunens webbansvariga att det är dags att bekänna färg, och visa var vi hör hemma. Men innehållsmässigt så innebär det här ingen förändring. Vi kommer fortsätta att blanda boktips med berättelser om vad som händer på skolorna, våra egna projekt och sånt vi gör ihop. Vi väljer fortfarande själva vad vi skriver om.
Veckan som kommer är det jag, Emelie, som har lite extra ansvar för att bloggen fylls med nya inlägg. Jag misstänker att det kommer handla lite om SKAM, en del om att städa ett bibliotek, och så något om böcker jag har läst på sistone.

Saker en kan göra på sommaren

På min lista att göra i sommar så står det bla:

• Äta glass
• Bada
• Läsa
• Lata mig
• Umgås med familj och vänner
• Fnissa
• Lära mig något 
• Molnskåda

På Litteralund tidigare i våras berättade Linnéa Krylén om sin nya bok "Handbok för molnskådare". Jag beställde den bums, och har läst den från pärm till pärm. Jag har aldrig tidigare funderat så mycket på moln, de bara finns där på nåt vis. Vissa moln liknar saker, vissa är grå, ibland regnar det ur dem men inte så mycket mer. 

Nu i sommar däremot så tänker jag ligga på gräsmattan eller stranden och kika upp på molnen för att se om jag med hjälp av Linnéas bilder kan identifiera dem, och kanske imponera på familjen genom att förutspå vädret!

Förutom bilder och info om de olika specifika molnfamiljerna så innehåller massor av annat kul som handlar om moln.

En annan sak en kan göra på sommaren, är att utmana sin familj eller sina vänner på Läsbingo! Klicka här för att skriva ut din bingobricka!

Titta gärna in här på bloggen ibland, vi fyller på med nya boktips hela sommaren!