Skriva poesi och publicera med appen Lark

På Söderparkskolan har vi på Elevens val en skrivarkurs på biblioteket för mellanstadiet. Tanken är att deltagarna ska få prova på olika sätt att skriva på och få inspiration till eget skapande och skrivande. Förra veckan jobbade vi med att skriva poesi. Vi testade på att använda oss av en app som heter Lark by Storybird. Appen är på engelska. För att jämföra med något så är det lite som att skriva kylskåpspoesi. När man jobbar i appen befinner man sig online i ett socialt nätverk, så när man väljer att publicera kan alla som har Lark läsa det man skrivit.

Så, hur fungerar appen? Inne i appen finns det lite olika symboler att välja mellan. När man trycker på symbolen för att börja skriva (en blixt) får man fram en skärmbild som är delad i två delar. Överst är det en bild, ett konstverk, som man får som bakgrund att skriva till. Det går också att söka eller browsa runt och välja bild själv från ett bildarkiv att skriva till. Den nedre delen av skärmen har en neutral bakgrund och är fylld med ord. Det är dessa ord som man kan välja mellan när man skriver. Det går att trycka på en knapp för att få nya ord några gånger. Orden går att flytta från nedre delen av skärmen, upp till skärmdelen med konstverket. Sedan väljer man sina ord och drar upp dem med fingret upp till konstverket och placerar orden hur man vill.

Det kändes enkelt att navigera och med lite testande gick det snabbt att lära sig hur den fungerade. Det var roligt att greja med appen och skriva på det här viset. Det kändes kreativt och idéskapande, som ett enkelt sätt att börja fundera på vad poesi egentligen kan vara och ett sätt att testa på att alla kan skriva poesi. Helt enkelt: magi skapades och dikter skapades! Här var det appen som bjöd oss på ett urval av ord och det är häftigt att tänka på att vi alla har urval av egna ord inombords som går att kombinera och som också vill ut.


Här kommer en länk till Lark by Storybird, som också visar lite hur det ser ut i appen:

Dagbok för utvalda: Jennas första

Dagboken är en populär genre, tänk på Nikkis dagbok, Dagbok för alla mina fans, Hjärtslag och hjärnsläpp, Berts dagbok osv. Många av dagböckerna är roliga, fokuserar på det dråpliga i livet och gör om sorgliga händelser till skämt.
Men det  finns  också berättelser i dagboksform med ett djupare innehåll, t ex Barbro Lindgrens dagboksserie, Jättehemligt osv och för att inte tala om Anne Franks dagbok.

Jennas dagbok, "Jennas första", befinner sig någonstans mittemellan mörker och komik.
Jenna är tolv år, hon "hatar" sig själv, eller kanske inte sig själv, utan bara sitt utseende, längre än alla andra, blek, stor näsa och med ett hår i en "obestämd" gul nyans. Dessutom är det svårt att sitta stilla och att koncentrera sig i skolan.
I klassen finns också Vanessa, som på alla sätt vill hävda sig och visa sin överlägsenhet. Men Jenna har sitt lilla gäng, Svante, Ayla och Ivonne, de är alla på sitt sätt "utanför", men ingen av dem är offer.

Men Jenna, så mycket hon måste bära och klara av, fast hon bara är tolv år. Jennas mamma är besatt av tanken att hon måste ha rörelsefrihet och möjlighet att göra som hon vill. Nu vill hon åka iväg på en yogaresa till Indien i sex veckor. Och det är inte första gången det händer att hon bara sticker iväg, knycker på huvudet, så att det blonda håret flaxar, ler sitt charmiga leende och säger "det ordnar sig " till pappa, Jenna och lillebror Ture, som är tre. Pappa verkar inte ha så mycket att säga till om , utan tar med en suck på sig ansvaret för allt därhemma, eller nej, det gör han inte, han jobbar så mycket att Jenna får ta över en hel del. Jenna hämtar och lämnar Ture varenda dag, tar hand om honom ofta på kvällarna och mycket, mycket annat.
Inte konstigt att Jenna älskar att hänga hemma hos Svante. Svantes mamma är alltid där, hon är så underbart "vanlig", inte ett dugg excentrisk, hon har alltid tid att prata att fråga hur det är. Svante tycker förstås att hon är jättejobbig, men Jenna bara älskar henne. På kvällarna när Jenna skall sova saknar hon sin egen mamma, hon saknar henne så mycket att det blir som ett mörker i hela henne.

Det finns många olika sorts föräldrar i den här boken , Ivonnes pappa t ex, som är hotfull och misshandlar Ivonnes storebror. Aylas föräldrar, som jobbar hela tiden och lämnar henne mycket ensam i ett stort och lyxigt hus.

Också Jennas återigen. Till slut får saknaden Jenna att skrida till handling och till slut når budskapet hennes mamma med full kraft.

Läs den här boken, du som också är tolv år eller du som är mycket äldre t om. Du kommer att gråta och skratta med Jenna. Detta är första delen i en trilogi.

Ge inte upp, Amina!

Amina kommer från Somalia. I två år har hon varit i Sverige utan sin mamma och det enda som hållit henne uppe är träningen. Hon tränar löpning och är snabbare än alla de andra. Hon är helt enkelt bäst.

Efter en lång väntan är mamma äntligen på väg till Sverige. Amina kan knappt bärga sig tills mamma kommer och Amina kan visa upp sin guldmedalj, den som hon ska vinna på tävlingen precis innan mamma kommer. Men på tävlingen smäller det till i benet och Amina kan inte stödja på det. På sjukhuset upptäcks en muskelbristning som kan ta flera månader att läka om det vill illa. Och plötsligt tappar Amina all lust till löpningen.

När mamma kommer fylls dagarna med allt som Amina måste hjälpa mamma med. Tolka, hjälpa till med sfi-läxan, ringa myndigheter och leta lägenhet. Amina blir som mamma till sin mamma - hon som längtade så efter att få vara sin mammas dotter igen och inte längre behöva klara allting själv. Träningen hade hon inte hunnit med ens om hon kunnat eller haft lust. Både tränaren Camilla och kompisen Lina försöker peppa Amina att komma tillbaka till träningen, men Amina orkar bara inte.

Detta är tredje boken om Amina. De första heter Spring, Amina! och Kom igen, Amina! På förlagets hemsida kan du ladda ner arbetsmaterial till alla tre böckerna.

Du är modigast

Jag har just läst Du är modigast av Christina Wahldén. Det är julafton och Knut befinner sig på barnonkologen eller Bonken som en del kallar avdelningen. Just nu är hans föräldrar och lillasyster hos deras mormor en stund. Knut matar fiskarna och går sedan med sin droppställning tillbaka till sitt rum. Plötsligt knackar det på dörren och sjukhusclownen ber att få komma in. Knut tycker det är lite jobbigt med hans lustigheter men säger ändå ja. De båda ger sig ut på en ”roadtrip” i sjukhuset genom kulvertar, till lekterapin och till och med på en helikoptertur till Åland med en sjuk liten kompis som ska få fira julen hemma ett par dagar. Hon oroar sig mest om släkten ska känna igen henne nu när hon är skallig och uppsvullen av alla mediciner.

Det här är en berättelse som inte väjer för det svåra och berättar rakt på sak hur det är, att ingen vet hur det här ska sluta. Samtidigt är berättelsen full av hopp, värme och tillförsikt. Bilderna av Bettina Johansson bidrar att berättelsen blir hoppfull. 

En viktig bok som jag hoppas når många läsare.

Boken är utgiven på Rabén & Sjögren, som jag tycker anstränger sig lite extra för att ge ut riktigt snygga böcker, i det här fallet med tapeter på pärmarnas insidor som tillför och hör ihop med berättelsen. 

Så har jag det nu

Femtonåriga Daisy flyger ensam över atlanten för att besöka sin moster och sina kusiner som bor på en gård på landet utanför London. Det är nutid men ändå en orostid, alla pratar om Kriget, det odefinierbara Kriget. Kanske börjar det snart nu?

På Londons flygplats finns inte moster Penn utan istället är det kusin Edmond som möter Daisy och kör henne till gården. Kanske börjar deras speciella kontakt redan där och då på flygplatsen. Livet på kusinernas gård är en idyll med djur, natur och den spirande första tonårskärleken mellan Daisy och Edmond.

Men Kriget närmar sig, plötsligt är det terrorattacker överallt, tusentals människor dödas och England ockuperas. Kusinskaran och Daisy skingras abrupt och idyllen är slut för alltid. Daisy tvingas ta ett vuxenansvar för sin lilla kusin Piper när de två blir utplacerade tillsammans.


Så har jag det nu är en skrämmande suggestiv skildring om ett kommande terrorkrig. Historien balanserar mellan det ofattbara kriget bland de moderna nutidsmänniskorna och ungdomarnas försök att leva, att få vara tonåringar mitt i allt elände. Så har jag det nu gavs ut 2004 och terrorn har sedan dess kommit oss alla närmare och har blivit en fruktansvärd del av vår vardag.


Meg Rosoff är en lysande författare, jag har tidigare läst Just in case och Den jag var. Båda dessa böcker är mycket bra men Så har jag det nu är fantastisk! Jag förstår verkligen att hon tilldelades ALMA-priset tidigare i år. Nu ser jag fram emot att få lyssna till henne på årets bokmässa i Göteborg.

Thomas Halling

I tisdags hade vi besök av författaren Thomas Halling på Skönadalsskolan. Det var första besöket av två där han besöker våra femteklassare och skriver tillsammans med dem. Vid  det här tillfället skrev de dikter. Det var hög koncentration, intensivt och snabb takt. Thomas var nöjd, lärarna euforiska och eleverna är mycket stolta över sina alster och längtar till hans nästa besök.

I bilen på väg till skolan hann vi talas vid om hans senaste utgivna böcker och de som är på väg ut från förlagen. Det är inte lite som han hinner med och det är en imponerande hög av böcker han skrivit  sedan vi sågs sist. 

Glädjande nog har förlaget ändrat sig om serien Olle 8 och det kommer två nya böcker nu under hösten,  Försova sig och Sprutan.

Den nya lättlästa serien om Lo som började med Åka fast, som jag skrev om HÄR, får en uppföljare med Inte bjudna.

Sen har Thomas börjat på en alldeles ny lättläst serie som heter Vi tre. Berättelserna  kretsar kring tre killar och två titlar är klara, Palla äpplen och Omelett. Alla de böcker jag hittills nämnt ges ut på Nypon förlag.

Thomas ger också ut böcker på Alfabeta och där kommer snart en ny bok ut. Han säger själv att det är en berättelse som kanske kan liknas vid trilogin om Agnes fast det nu handlar om en något äldre tjej, ungefär tretton år. Den första boken är som sagt på väg ut och nummer två skriver Thomas på för fullt, mer än hälften är klar. Glädjande nog ska det bli en trilogi.

Precis som arbetstakten var hög ute i klasserna är Thomas egen takt hög. Inte nog med alla böcker som kommer han är mycket ute i skolor och berättar, besöker fotbollsklubbar och pratar om trilogin Passa, Skjut och Mååål! och snart är det dags för planeringsmöte med förlaget om kommande projekt...

E-sport, MIK och bibliotek

Idag tänkte jag blogga lite om E-sport. Vad är det? Och vad har det med bibliotek och läsande  att göra?

E-sporten är en framväxande rörelse som handlar om att spela datorspel prestations- och tävlingsriktat. E-sport som begrepp har funnits ett tag, men det är nog ändå en ganska ny företeelse ändå för många. Ofta spelar deltagarna i olika lag ungefär som inom idrotten, inom ett speciellt datorspel som de tränar på för att bli bra på. De olika lagen möts i turneringar och mästerskap och tävlar mot varandra. Spelarna rör sig i spelet i realtid, det går oftast inte att pausa eller vänta och fundera på vad som ska göras. Det finns många olika sorters spel. Beroende på spel är lagen olika stora. Det kan variera mellan allt från två personer i ett lag upp till exempelvis 25 personer som ska samarbeta i en del spel. Ofta har varje spelare något som är hens specialitet eller uppdrag i laget. I en del onlinespel registreras alla lags deltagande och prestationer. Där kan alla spelare som spelar spelet exempelvis ha koll på vem som var först med att klara en bana eller klara en prestation. Precis som inom exempelvis fotboll så spelar inte alla för att nå eliten, en del spelar lite som man gör inom Korpen, eller andra lag där man lägger upp sitt engagemang och tid anpassat efter vad man själv vill eller kan lägga ned i träningen.

Så vad har E-sport och spelande med bibliotek och läsande att göra? Spelmediet är ett medium som ju kombinerar både läsning av text, bild, rörlig bild med eget deltagande, skrivande, skapande och informationsinsamlande. I spelet finns en berättelse som går att delta i och i viss mån, även förändra och vidareutveckla. Många unga människor har spelande som ett stort fritidsintresse och många unga har e-sportare som förebilder idag. Då många spel är online idag, dvs spelarna spelar med andra spelare världen över och det går att kontakta andra spelare i spelet och chatta med mera, kan det vara viktigt att diskutera kring både netikett och källkritik med utgångspunkt i onlinespelande, sociala medier eller e-sport. Även spelen är idag en form av sociala medier. Unga träffas och umgås på nätet med kompisar, kanske online i sin e-sportklubb. Många frågor kan diskuteras med utgångspunkt i spelmedier precis som i sociala medier och i diskussioner om Internetanvändande och källkritik. Spel kan ofta ha med känslor att göra: hur hanterar man misslyckanden online, misstag, besvikelser, glädje? Hur kan jag veta att vad som sägs är sant?

I fredags hade därför årskurs 6 på Söderpark besök av Felix, som spelar e-sport på hög nivå, samt IT- och MIK-experten Ville Felvin på bibliotekets programtid. Vi fick reda på hur mycket en e-sportare behöver träna för att nå eliten, hur spelandet går till med olika roller inom spelet och hur många som fanns i laget, hur spelarna kommunicerade med varandra och hur de gör för att bli bättre. Vi fick tips i hur man kan ge och ta konstruktiv kritik och hur viktigt det är att tänka på vad man säger till varandra, både online precis som när vi är ansikte mot ansikte IRL. Spelarna lägger också upp olika strategier, ledaren jobbar på att räkna ut hur de ska bli bättre som ett lag och vad de ska göra i spelet. Spelarna jobbar hela tiden på att utvärdera sig själva och göra analyser över hur de kan bli bättre och på att ge och ta kritik. Det blir mycket anteckningar och övande. Det viktigaste var att ha roligt tillsammans med sina lagkamrater.

Eleverna ställde egna frågor som de förberett och skrivit ned innan. Därefter höll Ville Felvin i en diskussion om sociala medier, spelande, förhållningssätt på nätet, netikett online, hur man är en bra kompis och hur ens föräldrar kan vara delaktig och med i ens spelintresse. Dagen var jätteintressant och det kändes som om eleverna verkade tycka att det var roligt att något som intresserade många av dem själva var det som stod på dagordningen, både i själva berättandet om e-sport och i den efterföljande diskussionen.

Vi tipsade även om Svensk E-sports kompendie: Code of conduct. Ett kompendie som tagits fram av tolv svenska e-sportsorganisationer för att skapa en bättre miljö inom e-sporten och som handlar om etiska regler för e-sportsarrangemang och för spelare på alla nivåer.

Den finns att läsa eller beställa här:

http://www.respectallcompete.se/koden/

De har också gett ut ett häfte som riktar sig till föräldrar och vuxna:

http://www.respectallcompete.se/foraldrar-och-e-sport/

http://www.esportforalder.se/

Stort tack till föredragshållarna för en inblick i ett intressant och aktuellt ämne som engagerar många unga!