Pojken på bergets topp

Pierrot heter en pojke som föds i Paris i början på 1930-talet. Hans far är svårt skadad psykiskt efter att ha krigat i första världskriget, han dör när Pierrot är ganska liten. Kvar finns hans mor som försörjer de båda genom att vara servitris på en restaurang. När det förfärliga inträffar att Pierrots mor insjuknar och dör i tuberkulos, står Pierrot plötsligt helt ensam i livet. Han hoppas att han kanske kan få bo hos sin bästis Anchel men Anchels mor tar beslutet att han ska skickas iväg till ett barnhem. Alldeles ensam sätts Pierrot liten, rädd och ensam på tåget och skickas iväg till barnhemmet som drivs av två systrar. Efter några månader på barnhemmet tar Pierrots faster kontakt med barnhemmet och vill att Pierrot ska komma och bo hos henne istället. Pierrots faster har en fin tjänst som förste hushållerska på Hitlers fina slott högt uppe på ett berg i Alperna. Pierrot reser till sin faster och nu börjar ett helt nytt liv för honom, ett liv som innebär nära kontakt med Adolf Hitler - Fuhrern - och nazismen... Detta är handlingen i John Boynes alldeles nya bok Pojken på bergets topp.

John Boyne har tidigare skrivit boken Pojken i randig pyjamas. Denna bok är en av de mest lästa böckerna om andra världskriget på Tolvåkerskolan. Den högläses eller läses av hela klasser när eleverna läser om andra världskriget och nu följer alltså den skicklige författaren Boyne upp med en liknande historia.

Boyne vänder på perspektiven både i Pojken i randig pyjamas och i Pojken på bergets topp. Han får läsaren att fundera på skuldperspektivet och på hur man själv skulle tänkt/handlat om man varit barn/ungdom i Hitlers Tyskland. Det är lätt att förstå historien i efterhand men inte lätt att förstå allt medan det pågår. Pojken på bergets topp ger oss andra perspektiv på historien. Boken är mycket spännande, berörande och ger dessutom många uppslag för diskussioner med ungdomar om ondska, skuld och det egna ansvaret vid krissituationer.

Viktiga dagar att minnas

Det är nog många som förbiser den här viktiga dagen - den 1:e mars. Men detta är faktiskt en av årets viktigaste dagar bland alla märkliga dagar som kalendern presenterar. Denna vecka kan vi se att även Fössta tossdan i mass infaller, samt Cheese Doodle day och nästa vecka har vi såklart den väldigt mycket mer seriösa Internationella kvinnodagen - se HÄR för en härlig lista.
Men idag alltså - Krama en bibliotekarie-dagen, eller Hug a librarian-day. Enligt en okänd källa kom denna dag till ”because librarians are cool and they help and love everyone!”.


Med tanke på alla bacillusker som är i omlopp just nu kräver jag personligen absolut inga fysiska kramar egentligen (men jag talar bara för mig själv). Däremot tar jag tacksamt emot några snälla ord eller bara en glad och positiv tanke åt mitt håll.


Så om du har en fin bibliotekarie i din närhet - tänk lite extra på hen idag och ge hen en fysik eller mental kram!

Elevens val på Rinnebäcksskolan 18/2

Denna gången hade Elevens val "Vänskap" som tema. Eleverna hos mig och min kollega skulle skapa vänskapsbilder av vänskapsord.

Du gör först en skiss i blyerts, sedan skriver du ord med tuschpenna på blyertslinjen. Vi valde vänskapsord. Sist suddar du ut blyertsen. 

Här är några exempel på vad eleverna skapade under dagen!

Middagsmörker

Middagsmörker är ett fenomen i norr, när solen inte orkar ovanför horisonten utan det är mörkt även mitt på dagen.

Middagsmörker är även titeln på en tämligen nyutkommen bok av debutanten Charlotte Cederlund. Vilken debut!
För mig tar det alltid några sidor att landa i författarens språkbruk och orientera mig i bokens värld, men sen var jag fast och hade jag inte möjlighet att läsa så fanns ändå berättelsen med mig hela tiden.
Áili är uppvuxen i Skåne med sin pappa och när han dör tvingas hon flytta till sin mammas släkt i samebyn Idijärvi. En släkt som de inte har träffat, det har hennes pappa sett till. Bara två år tänker Áili, sen är hon 18 och kan göra som hon vill.
Nästan direkt dras hon in i byns inre konflikter och det är tur att hon är en stark person för mottagandet hon får har mycket övrigt att önska. Det dröjer heller inte länge innan hon förstår att hon är en Noiadi, en nojd. Den första på mycket länge. Áili har en viktig uppgift som hon motvilligt tar sig an, att försvara byn från de onda krafterna som har kommit tillbaka.
Det blir en spännande berättelse i fantasygenren där samiska traditioner känns helt naturligt invävda.
Jag som egentligen inte brukar jubla över böcker i den här genren är helt förlorad.
Charlotte är skicklig på att ge karaktärerna djup, det finns en anledning till att "den onde" är ond och kan sett ur ett perspektiv till och med kännas ok. Det blir naturliga inslag och inte något påklistrat som författaren vill förmedla, bland annat genom  Áilis mognad och ökade förståelse för personers handlande.
Jag avundas den som fortfarande har boken oläst. Själv väntar jag på en fortsättning.
HÄR kan du lyssna när Charlotte blir intervjuad av Sameradion.

Citronlemonaden

Nasirs mamma kan trolla. Hon kan göra sura citroner till söt lemonad. Nasir älskar mammas lemonad som känns som solar i magen och gör honom oövervinnerlig. Tills klasskompisarna säger att de inte får ha saft i skolan och att det är äckligt när lemonaden lämnar klibbiga fläckar på bänken där Nasir sitter. Plötsligt känner Nasir så tydligt, han vill ha en svenska mamma som vet att lemonad är saft och att de inte får ha saft med sig till skolan, han vill inte sitta inne och läsa arabiska när alla kompisarna är ute och spelar fotboll och han vill definitivt inte följa med till mammans hemland Libanon när det är sommarlov.

Lemonaden som brukade vara bara sol och sötma står nu istället för utanförskap. Ingen av kompisarna dricker lemonad, tvingas lära sig arabiska eller äter mat som lukar av en massa kryddor. De har inte en mamma som bär hijab och som inte kan svenska ordentligt. Nasir vill verkligen vara som de. Han vill vara svensk. Men så åker de till Libanon och han träffar sin morbror, sin mormor och morfar. Det är så mycket som är annorlunda med Libanon mot Sverige, men en sak är precis samma. Mormor gör också lemonad och hon gör den på precis samma sätt som mamma.

Singers melodi

Vanna Rosenberg, känd från TV-serien Kvarteret Skatan har nu debuterat som barnboksförfattare. Det gör hon ordentligt i och med utgivningen av Singers melodi. Singers melodi är en historia om en cirkus med cirkusdirektören Maffioso, djurtämjarungen Manfred, clowner och många olika djur. Där finns schimpans, purpusäl, lejon, tigrar, elefanter och så finns sjölejonet Singer på cirkusen också. Singer sjunger så otroligt vackert, han är cirkusens största artist.

Åren går och Singer börjar bli gammal, det går nämligen nio sjölejonår på varje människoår. Det året när Manfred fyller nio fyller alltså Singer åttioett - de två föddes samma år och har blivit bästa vänner. Ju äldre Singer blir så längtar han mer och mer hem till havet. Havet där han en gång föddes, dit vill han nu tillbaka för att dö. Han ger sig tyst iväg en natt och när cirkusen vaknar upp och inser att Singer har gett sig iväg blir det stor förstämning bland de andra. Allra mest ledsen blir Manfred som måste iväg för att leta reda på sin vän.


Singers melodi öppnar upp för stora frågor om var man känner sig hemma, frågor om familj, hemland och tillhörighet. Boken är lämplig som högläsningsbok för barn i åldrarna 8-10 år. Det finns fantastiska illustrationer i boken gjorda av Cecilia Heikkilä. Vanna Rosenberg har samtidigt med boken släppt Singers Melodier på Spotify. Det är tolv vackra melodier om Singer, saknad och drömmar. Lyssna på melodierna parallellt med att du läser boken!

Konsten att lämna en bok

En grupp 6-åringar är på biblioteket för att lämna och låna böcker. En av dem kollar noga den påtejpade bokstaven på boken och jämför med bokstäverna på bilderbokstrågen och börjar sätta tillbaka sina böcker. Jag stoppar henne och påpekar att boken måste till mig först, så att jag kan återlämna den i datorn också. Hon ger mig tvekande böckerna och jag säger att alla böcker alltid måste till mig innan de lämnar biblioteket och innan de ställs tillbaka på sin plats.

En stund senare kommer eleven med en bok hon vill låna och jag påminner henne om att när hon ska lämna tillbaka boken så ska den lämnas här hos mig, och jag knackar lite övertydligt med knogarna på skrivbordet. Hennes lärare frågar henne: "Var ska du göra av boken när du lämnar tillbaka den sen?" Eleven svarar: "Där!" och pekar bort mot bilderbokstrågen...