Tillvaron har rasat samman för Meg och Frank, Det tolvåriga tvillingparets föräldrar har bestämt sig för att separera och dagarna är fyllda av bråk. Speciellt Frank har svårt att acceptera situationen. Sommaren verkar allt annat än hoppfull, det blir bestämt att syskonen ska bo ett tag hos sin farbror Eliot, en upptagen professor och uppfinnare.
Tonen sätts redan när de anländer till stationen i Svarthed. Det är mörkt och det regnar, ingen väntar på dem. Stationen ligger öde men Meg tycker sig skymta en flicka med lång fläta därinne. Till slut blir tvillingarna hämtade och de anländer till ett pampigt hus beläget på en höjd, Hester Hill, Här bor farbror Eliot tillsammans med Carl.
Man kan påstå att märkligheterna duggar tätt och det blir mer och mer spöklikt. Inte vara på vinden, inte gå ner i källaren utan lov, inte gå till dammen, mystiska ljud, gömda nycklar, ett magiskt spel och en gammal dagbok. Tvillingarna och deras nyvunna vän trotsar de flesta förbuden vilket får till följd att allt blir ännu mer kusligt. Lägg till en tidresa bakåt i tiden på exakt hundra år.
Det är en skickligt flätad historia med massor av ledtrådar och detaljer. Det gäller att inte slöa till i sitt läsande för då missar man lätt en detalj. Men berättelsen hade vunnit på att gå in mer på djupet,
lite mer gestaltning. Kanske också att vissa av förklaringarna på slutet hade kunnat uteslutas.Allt behöver inte skrivas en på näsan.