Nyttan med källkritik och källredovisning

Nu måste jag ju erkänna att min egen källkontroll i det här faller är lite svag, men det var en rolig text och även om den här eventuellt är lite extrem så finns säkert liknande exempel verkligen i verkligheten. Jag fann detta inlägg delat av en kompis på Facebook. Det är enligt utsaga en faktatext skriven av en mellanstadieelev.

"Nyttan med Kon
Kon är ett husdjur... Men den finns också utanför huset. Och den lever ofta på landet, men den kommer också in till staden, men bara när den skall dö. Men det bestämmer den inte själv.

Kon har sju sidor... Den översta sidan - Den nedersta sidan - Den främre sidan - Den bakre sidan - Den ena sidan - Den andra sidan - Och den invändiga sidan.

På den främsta sidan sitter huvudet... Och det är för att hornen skall ha något att sitta fast på. Hornen är av horn och dom är bara till prydnad. Dom kan inte röra på sig, men det kan öronen. Dom sitter på sidan av hornen. Kon har två hål framme i huvudet. Dom kallas ko-ögon. Kons mun kalles mule. Det är nog för att den säger mu.

På den bakersta sidan sitter svansen... Den använder den för att jaga bort flugor med, så att dom inte ramlar ned i mjölken och drunknar. På den översta sidan - Och den ena sidan - Och den andra sidan, är det bara hår... Det heter ko-hår och har alltid samma färg som kon. Färgen på kon heter kulör.

Den nedersta sidan är den viktigaste för där hänger mjölken. Och när mjölkerskan öppnar kranarna så rinner mjölken ut. När det åskar så blir mjölken sur... men hur den blir det har jag inte lärt mig ännu. Kon har fyra ben... Dom heter ko-ben. Dom kan också användas till att dra ut spikar med.
Kon äter inte så mycket, men när den gör det äter den alltid två gånger. Dom feta korna ger helmjölk. När kon är dålig i magen ger den ost. I osten är det hål. Men hur den gör hålen har jag inte heller lärt mig ännu.

Kon har gott luktsinne... Vi kan känna lukten av den på långt håll. Kons valpar heter kalvar. Kalvens pappa heter tjur, och det gör kons man också. Tjuren ger inte mjölk och är därför inte ett däggdjur.

Den som kommer och hämtar kon när den blir gammal heter ko-fångare. Den sitter ofta framme på bilar. Så blir kon slaktad, man häller mjölken i tetror som vi kan köpa i affären. Kons fyra ben skickas till snickaren. Det kallas återanvändning.

Som man kan se är kon ett nyttigt djur. Och därför gillar jag kon väldigt mycket."

Texten väcker väldigt många frågor hos mig. Hur såg läraren ut när hen läste? Varifrån hade eleven samlat information till texten? Hur löd lärarens kommentarer till eleven? Hur långt kan eleven gå med den här förmågan att dra slutsatser. 

Men framförallt inser jag hur otroligt viktigt det är att vi i tid ger eleverna verktyg för att hantera information, tolka den, vara kritisk till den och lära sig redovisa var de hittat den. 

Är du dum på riktigt?

Är du dum på riktigt är en ungdomsbok skriven av Boel Werner. En av hennes bästa böcker, tycker jag. Boken är rolig och skildrar svårigheterna med vänskap på ett mycket bra sätt. Den passar att läsa från våren i femman och uppåt.
Ester ska börja i sjuan. Hon är en speciell tjej med stort intresse för hundar. Hon har inga kompisar, vilket oroar hennes mamma som tar kontakt med Tessans mamma. De är släkt på långt håll. Tessan ska börja i samma klass på högstadieskolan inne i stan och Esters mamma ber att Tessan ska ta hand om Ester lite i början. Mycket pinsamt tycker Ester som råkar höra hela samtalet.
Tessan gör som hon har lovat och flickorna kommer till och med att sitta bredvid varandra. Nån sorts vänner blir de men det är inte problemfritt. Flickorna är väldigt olika och har olika värderingar om mycket. Båda är kantiga på sitt sätt vilket inte underlättar för dem.
Tova som har bloggen bokugglan har intervjuat Boel Werner. Läs hela intervjun HÄR.

Läs & Skriv på SvD

Svenska Dagbladet har lanserat en ny sida med fokus på läs och skriv för ungdomar. Sidan riktar sig till tonåringar, deras föräldrar, lärare och andra som arbetar i med ungdomar. Där ligger redan många bra och inspirerande boktips (skrivna av författaren Lisa Bjärbo). Där finns också reportage och artiklar som handlar om ämnen som är aktuella i skolvärlden

Bra SvD! Det ska bli spännande att följa denna sidan!

Börja läs SvD Läs & Skriv redan nu!

Några böcker som tipsas om på SvD Läs & Skriv

SETT-dagarna

Jag har haft förmånen att få åka till SETT-mässan i Kista i år. En omtumlande upplevelse med många intryck att smälta.
Jag gör här nedan några nedslag i allt det som jag hann lyssna på under två intensiva dagar.

Kristina Alexandersson som jobbar för Webbstjärnan berättade att på frågan om hur man hittade fakta innan Internet hade fått svaret  "Man hittade väl på!"
Visste ni att dagens fyraåringar är ute på Internet lika länge per vecka som fjorton-åringarna var för tre år sedan!

Att undervisa i källkritik blir med andra ord allt viktigare och behöver starta mycket tidigt.

På Hjulstaskolan i Linköping arbetar bibliotekarie Liselott Drejstam och lärare Emma Lehman. De berättade om temaarbeten där de sammarbetar. De undervisar i källkritik i naturliga sammanhang och kräver källförteckningar med granskade länkar. Eleverna redovisar på olika sätt ex i en wiki eller glogster. Och vad sägs om prov med hjälp av socrative!

Läraren och journalisten Filippa Mannerheim talade om att samtalsgoogla. Ett enkelt sätt att undervisa i källkritik och värdering av länkar.

Maria Åfeldt arbetar på Årstaskolan i Stockholm. Hennes arbete med litteratur imponerade. I projektet läste eleverna och diskuterade kring texter. De skrev egna korttexter för att till sist filma en av sina berättelser.

Bokcafé med Tony Cronstam

 

 

 

I går hade vi läsårets sista Bokcafé på Tolvåkerskolan. Det blev ett speciellt café tillsammans med serietecknaren Tony Cronstam. Tony Cronstam är tecknaren och författaren bakom den populära serien Elvis.

Många ungdomar kom och Tony är mycket inspirerande att lyssna på! Han berättade om hur han arbetar med serien Elvis, han visade en del bilder och han tecknade sina figurer på whiteboarden. Sedan fick ungdomarna testa på att teckna själva och Tony gick runt och gav dem feedback.

Till slut fick alla välja ett Elvismagasin (gåva från Löddeköpinge bibliotek). Tony signerade allas böcker med en fin teckning – vilken gåva!

Ungdomarna ville inte gå hem... vi stängde caféet efter 2.5 h och den siste besökaren gick med oss ut när vi låste dörrarna.

Ett mycket lyckat evenemang!

 

Sist jag var som lyckligast!

Rose Lagercrantz har en speciell förmåga att beskriva den intensiva lyckan, mitt i olyckan eller tvärtom. I böckerna om Dunne: Mitt lyckliga liv, Mitt hjärta hoppar och skrattar och nu den tredje delen: Sist jag var som lyckligast, får vi möta flickan Dunne, som går i ettan, hennes mamma dog några år tidigare i en sjukdom och allra bästa kompisen, Ella Frida har flyttat.Det låter ju inte så lyckligt, men Dunne är en mästare på att känna sig, just, lycklig. Nu närmar sig sommarlovet, hon och mormor har varit och köpt en avslutningsklänning till Dunne. I skolan skriver hon på en lång berättelse, som måste bli klar och hon funderar just på tillfället, när hon "sist var som lyckligast". Då knackar det på dörren och rektorn kommer in, han ser mycket allvarlig ut och säger att Dunne måste följa med. Dunnes pappa har varit med om en olycka och ligger på sjukhus, medvetslös. Just när Dunne skulle skriva om när hon var som lyckligast, så händer detta och frågan blir hängande i luften, som en tårdränkt trasa. Och precis som Dunne gråter jag också när jag läser och tänker, nej inte hennes pappa också, så får det väl inte vara, i en barnbok, för barn som är sju-åtta år... Som tur är har Dunne mormor och morfar, som till slut trotsar läkaren, som säger att Dunne inte får träffa sin medvetslösa pappa och när Dunne viskar i sin pappas öra att"han MÅSTE vakna", så händer det.... Läs hela serien, fantastiska böcker att skratta och gråta åt, som man brukar säga..

Bloggtystnad - flyttstök

Jag har varit lite dålig på att blogga på sista tiden, men jag får skylla på flyttkaos. Det har nämligen äntligen blivit dags för alla nya möbler att komma till biblioteket på Ljungenskolan och jag har haft fullt upp med att tömma hyllor, packa böcker, fundera och planera för möbleringen och nu sätta upp alla böcker igen. Inklusive den halvan av bokbeståndet som varit nerpackad i ett helt år. Mycket damm blir det. Många lyft och flyttande av böcker hit och dit för att få plats med dem på bästa sätt. Jag är inte klar ännu, men det går i alla fall framåt. Här är några bilder från processen (ursäkta den extremt dåliga bildkvalitén).

Jag har börjat tömma hyllor och det är lite kaos. 

Det gäller att märka upp lådorna så jag hittar rätt igen. 

Här är "mina" montörer med en av de nya hyllorna. Så glad jag slapp göra det själv. 

Ett färdigt hörn!