Svartkonst för opiercade

Malinda är med kompisar men känner sig ändå ensam och osäker. Om hon bara fick den svindyra jackan från Deep så hade allt blivit bättre – då kanske Sofie vill bli vän med henne. Sofie är tjejen i skolan som alla vill vara med.

När Malinda är ute med Kerstins hund träffar hon på Elsa. Elsa och Malinda träffas flera gånger och en dag följer Malinda med Elsa hem. Det är något som är konstigt i Elsas lägenhet, det finns inga sängar där, var sover Elsa egentligen?

Sedan får vi följa med Malinda och Elsa till ett öde hus mitt ute i skogen. Ett hus med levande ljus i kandelabrar…  och Malinda träffar Puke, Puke som har världens vackraste ögon

Boken innehåller också paranormala aktiviteter och svartkonst, en sönderskuren svindyr jacka och en dam som dyker upp lite överallt med käpp och basker.

Charlotta Björnulfsons Svartkonst för opiercade är en bok som passar både som högläsning och som spännande ”ensamläsning” för mellanstadiebarn. Den innehåller lite olika delar, händelser och trådar. Jag funderar fortfarande på vem damen i baskern är…

Vad som gör en bibliotekarie glad i sitt hjärta

- När elever mycket sakta och motvilligt lämnar biblioteket (efter att ha suttit där och läst), och snubblar tillbaka till klassrummet, fortfarande läsande.
- När elever kommer tillbaka dagen efter att de lånat en tjock bok, berättar att de inte kunde sluta läsa och att de nu vill ha del två (och att det då finns en del två att sätta i händerna på dem!).
- När elever som i flera år bestämt hävdat att det inte finns några bra böcker, plötsligt är stammisar och troget dyker upp på klassens lånetid varje vecka.
- När man kommer in i ett klassrum där det pågår tyst läsning och inte en enda elev noterar att man står där och vill säga något.
- När alla böckerna blir utlånade efter ett bokprat.

Läsförståelsen blir sämre, läsandet minskar och larm efter larm ljuder, men så länge detta händer då och då känner jag mig ändå ganska nöjd och hoppas på att de här eleverna ska ge upphov till positiva spiraler i sina klasser.

Fabergémystik

I vintras köpte jag, eller om det var min vikarie, en bok till Ljungenskolans bibliotek som ingen annan skola köpte in. (Undrar så vad det stod i det lektörsomdömet...) Jag tyckte direkt jag packade upp paketet att den att den verkade spännande och tänkte läsa den, men efter att ha varit borta nästan ett år så fanns det så otroligt mycket att sätta sig in i, läsa ikapp, ta tag i, så boken åkte ut på hyllan istället. Och sedan har den lånats lite då och då och de få gånger jag sett till den på återlämningsvagnen så har det aldrig rikigt passat. Men igår satte jag mig med den på jobbet och började läsa. Sen tog jag med den hem och fortsatte läsa. Och jag tyckte faktiskt att det var ganska spännande. Inte så realistiskt och trovärdigt kanske, men intressant.

Den siste tsarens hemlighet heter den och gåtan som boken kretsar kring är två försvunna Fabergéägg som smugglades ut ur Ryssland vid tiden för ryska revolutionen 1917. Syskonen Vendela och Milo bor i Elm, en stad mitt emellan ett högt berg och en djup kristallklar sjö. Det finns ett Elm i Schweiz, men jag vet faktiskt inte om det är där boken är tänkt att utspela sig, eller om det är en helt fiktiv stad. Barnen bor i ett av stadens finaste hus tillsammans med sin mamma, som är borgmästare och pappan som är kriminaltekninker. I det stora huset finns också en lägenhet där barnens farmor Minerva bor. Minerva jobbar på stadens museum och snart är det dags att öppna en utställning med några av de berömda Fabergéäggen som tsaren i Ryssland lät tillverka som gåvor till sin familj i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Fabergé var en mycket känd juvelerare och guldsmed, som inte gjorde två likadana smycken, utan allt var unikt och det enda av sitt slag. Totalt tillverkades 57 fantastiska och mycket värdefulla ägg, men under och efter ryska revolutionen förstördes, försvann och såldes många av äggen. I boken berättas att guldsmedslärlingen Theresia fick i uppdrag av tsaritsan, tsarens mor, att smuggla ut två av äggen ur Ryssland. Theresia visar sig vara Minervas farmor. Som tack för hjälpen fick hon ett hus i Elm, det hus som Vendela och Milo och deras familj nu bor i. Men äggen gömdes och farmor Minerva hoppas att hon genom de andra äggen ska kunna få ledtrådar till var de finns. Men utställningen är ett vågspel. Äggen är sällsynta och värdefulla och Minerva berättar för sina barnbarn att hon misstänker att någon kommer att försöka stjäla dem. Vendela och Milo ska hålla ögonen öppna, men när äggen faktiskt blir stulna mitt under en fin middag på muséet står de först handfallna. Vilka har motiv, vilka har alibi, vilka skulle kunna göra en sån sak?

Egentligen är det inte själva lösningen av brottet som jag tycker är det mest spännande med boken, utan det är just de mytomspunna Fabergéäggen. Just de två som Theresia smugglade ut åt tsaritsan har faktiskt varit försvunna ända sedan revolutionen och ingen vet var de finns. Sanning blandas med fiktion i boken och det ger en extra nerv till läsningen.

Min vän Carolina, som också är skolbibliotekarie och driver bokbloggen Carolina läser, var skeptisk till bokens karaktärer som hon tyckte var platta karikatyrer och alldeles för välartade, och till viss del kan jag hålla med, men jag tycker ändå att boken är värd att läsas.

Vill ni titta på några av de fantastiska äggen så finns bilder HÄR.

Den gyllene stjärnan

Nu i dagarna var det 70 år sedan större delen av Danmarks judar räddades till Sverige över Öresund. Sydsvenskan uppmärksammade det i söndags med två artiklar skrivna av Karin Zillén; Vi var inte judarna - vi var danskarna och Första öppna trotset mot Nazityskland .

Jag kan tänka mig att båda artiklarna skulle fungera utmärkt i skolans historieundervisning, och vill tipsa om att parallellt med dem läsa Lois Lowrys skönlitterära bok Den gyllene stjärnan som behandlar samma ämne, sett ur flickan Annemaries perspektiv.

Stereoläsning!

Det här var härligt att se: klass 2a, kom och lånade böcker idag. Allihopa satt ¨sedan på rad i soffan och läste sina fynd. Två pojkar hade lånat samma bok, lyckligt läste dem på samma gång halvhögt. Vilken bok det var? "Blåbärspatrullen och sjörövarna", spännande bok för yngre barn.

Lite ihop

Så kom då äntligen Johanna Lindbäcks efterlängtade debut för de något yngre läsarna, Lite ihop. Omslaget är frestande, som en hel påse med lösgodis. Jamen så är ju faktiskt boken, frestande och god och tar snabbt slut. Men absolut inte utan substans. Johanna Lindbäck har laddat godispåsen med en hel del bra värderingar. Det är så att vi förändras och det är inte bara av ondo. Det är sorgligt att växa ifrån bästa kompisen men världen går inte under. Det är ok att göra saker som inte alla tycker är superbra, ja det kan till och med vara lite smålöjliga saker.
Ploten i den här berättelsen skulle kunna ha blivit hur glansig och glättig som helst men författaren manövrerar skickligt och gör den till en skildring där många bokpersonernas ålder kommer att känna igen sig.
Johanna Lidbäcks språk känns ungdomligt, lite väl pratigt mellan varven, för att passa mig. Men för målgruppen tror jag det är helt rätt. Huvudpersonerna känns kanske lite väl mogna för sin ålder men det var vi skolbibliotekarier rörande överens om att det bara är bra.
Andra plus med boken är att Majken har några lite äldre tjejer som hon lyssnar till, tjejer som levererar bra värderingar. Skickligt invävt, känns aldrig som pekpinnar. Den andra huvudpersonen Ivan, är bara så trygg och vågar vara sig själv till stor del. Majken utvecklas i boken och blir alltmer självständig och tydlig inför sig själv.
Som om detta inte var nog är slutet mycket bra och öppet...

Fruktansvärt farligt förfärligt

Igår kom nya böcker till Ljungen och jag tog direkt med några av dem hem. Dels var det Johanna Lindbäcks nya bok, Lite ihop, som jag sett mycket fram emot att läsa. Hon har tidigare skrivit en rad bra böcker för högstadiet och gymnasiet, och nu har hennes första bok för mellanåldern kommit. Har sju-hukt höga förväntningar på den... Men den hann jag inte börja på igår, ety det var full rulle fram till halv nio, utan istället tog jag mig an det som kan vara dess totala motsats: skräckkungen Magnus Nordins nya bok Varelserna: Elias bok.

Varelserna har tagit över Gotland, och kanske hela Sverige, världen. Det sägs aldrig rakt ut, men det verkar vara någon slags zombier ständigt på jakt efter kött. Människorna som blir "smittade" av deras bett eller rivsår förvandlas snart själva till varelser, och medan varelserna blir fler och fler minskar antalet människor stadigt.
Elias och hans syster Emma är ensamma kvar efter att deras fosterföräldrar blivit tagna av varelserna och de har inte sett en levande människa på flera veckor. På dagarna letar de mat, någonstans att gömma sig kommande natt och försöker vila lite - varelserna gillar inte dagsljus - och på nätterna håller de sig undan, försöker hålla sig undan i alla fall. Men gång på gång lyckas varelserna spåra upp dem och de får fly. En dag hör de en bil komma körande längs vägen! Det är en familj på väg mot kusten, dit de hört att det ska komma ett räddningsfartyg. Bilen är egentligen full, men de säger att de kan ta med Emma till fartyget. Elias övertygar Emma om han kommer ifatt dem och så åker Emma iväg. Det är ett beslut som Elias ska komma att ångra.