Korsbackaboktips "Hoppet"

Här kommer ett boktips från en tjej som går i 7:an på Korsbackaskolan.

Vilken bok bill du tipsa om?

Hoppet av Moni Nilsson

Varför är just denna bok så bra?

Det är den bästa boken jag läst. Den handlar om två bröder som måste fly från sitt land till Sverige utan sina föräldrar. Dom får följa med en annan familj på denna flykt och det är spännande, sorligt och så himla bra!

Fint i fönstren!

Idag på biblioteksrådet gjorde vi fint i fönstren på biblioteket på Rinnebäcksskolan. Förra gången det var biblioteksråd ritade barnen bilder föreställande boktitlar eller karaktärer ur böcker. Tills idag hade jag laminerat dem så att vi kunde hjälpas åt att hänga upp dem i fönstren.

De gamla bilderna som hängt i bibliotekets fönster i några år var också fina, men visst är det roligt med lite nytt ibland!

(Här skulle det ha varit trevligt med en bild… förhoppningsvis kommer det en senare)

Rättelse!

Igår skrev jag om vernissage med Olympiaskolan på bloggen. Ett fel hade smugit sig in: Vi hade inte fått pengar från Kulturrådet, utan ifrån Region Skåne!

Skrivarworkshop

Lena skrev om skrivarworkshops igår HÄR på bloggen. Idag är det ett fint reportage i Sydsvenskan om vernissagen på Löddeköpinge bibliotek där barn från klass 1B på Söderparkskolan ställer ut sina alster. Läs reportaget HÄR.

Gå gärna in och titta på utställningen som hänger på Löddeköpinge bibliotek just nu!

Även alla 7-or på Tolvåkerskolan har fått workshops och de har gjort fina postrar som också hänger på biblioteket nu.

 

Bilden är från reportaget i SDS

Vi är inte sådana som i slutet får varandra

Jag fastnar direkt i Vi är inte sådana som i slutet får varandra av Katarina Sandberg. Boktiteln är lånad ifrån en låt av Håkan Hällström och boken känns just lite som en ”Håkan-låt” som blivit en roman. Den berättar om "hela natten-dans", vänskap, män med svarta hattar, småstaden och ensamheten i en liten etta i storstaden. Huvudpersonen är Cassiopeja Svensson som är 19 år och lämnar den lilla småstaden för Stockholm och juriststudier. Hon är ganska oinspirerad och less både på vardagen, vänner och kärlek. Men så kommer två nya människor in i hennes liv och allt börjar förändras, det blir spännande och färgglatt men också läskigt. Boken är klassad som vuxenlitteratur men kommer funka jättebra för elever i åttan och nian som älskar böcker som känns som en dagbok och handlar om hjärtekross.

 

Det går inte att tycka illa om Cassiopeja och det går inte att sluta läsa boken. Vad som framförallt skiljer denna bok ur mängden är Katarina Sandbergs språk, det är fantastiskt bra, nytänkande, nästan aldrig klyschigt och det bara flyter på! Här får ni ett smakprov på detta språk, ett citat från sida 80.

Jag vill inte att de ska vara där, det blir för mycket. Det handlar inte om luftslott längre, för plötsligt har jag tvåhundratusen kilo betong i mina händer. Jag bygger upp en hel jävla förort av förväntningar enbart utifrån denna händelse och det blir så himla mycket svårare att rasera.

Vernissage med Olympia

Igår var jag på vernissage på folkbiblioteket, med klass 2a och 2b från  Olympiaskolan. De har tillsammans med några andra klasser i kommunen, deltagit i skrivarworkshops, som resulterat i  fina utställningar. Med hjälp av pengar från Region Skåne har klasserna fått träffa en skrivarpedagog vid två tillfällen var. Med utgångspunkt i Barnkonventionen, artiklarna om barns rätt att uttrycka sig i tal och skrift har barnen, med inspiration av skrivarpedagogen Anette Eggerts, skrivit om sina önskningar.
"Jag önskar att jag kunde simma" skriver ett barn och " jag önskar att jag var smartast i världen" skriver ett annat barn. Idag är det vernissage i Löddeköpinge.

Bra och dåligt, finns det?

För några veckor sedan skrev Maria om några olika bokpoddar HÄR på bloggen. Jag lyssnar också på några av dem. Är just nu på avsnitt elva av Bokhoras Bokpodden och tycker det är väldigt kul att lyssna på deras diskussioner. Måste erkänna att jag inte alltid orkar läsa Bokhora-bloggen och då är det bra att lyssna istället. Speciellt eftersom jag kan lyssna samtidigt som jag cyklar till jobbet och få lite vettig användning av den tiden. För ett tag sedan handlade det om klassiker och jag blev sugen på att läsa varenda en. Någon gång.

Det avsnitt jag är mitt uppe i just nu handlar om bra och dålig litteratur. Finns det? Vem bestämmer i så fall vad som är bra och vad som är dåligt? Har man större mandat att tycka om man läst litteraturkunskap? Är det snobberi att påstå att något är dåligt? Hur påverkar det läsaren att höra att det man gillar att läsa är dåligt?

Denna diskussion är minst lika intressant när det kommer till barn- och ungdomslitteratur. Själv älskade jag sk. dålig litteratur när jag var yngre. Och jag läser och gillar jag fortfarande deckare och annat som inte direkt hamnar i litteraturens finrum. Det är skön avkoppling, lite som att titta på TV. Och jag lägger ingen värdering i vad andra läser. När det gäller barn upplever jag att många tänker att "bara de läser" så kvittar det vad. Jag håller med. Till viss del. Självklart är det bra om någon som tidigare helst inte läst alls hittar något de gillar. Låt vara om det anses lättviktigt. All läsning är bra läsning. Men man ska inte nöja sig. När de väl kommit över tröskeln att faktiskt läsa så måste man som pedagog, bibliotekarie, förälder våga utmana barnet/eleven att testa något annat. Något som kräver lite mer, ställer lite djupare frågor, utvecklar språket mer, ger fler bilder, lever kvar längre. Aidan Chambers, litteraturpedagog som skrivit Böcker inom oss och Böcker omkring oss, trycker mycket på vårt ansvar som vuxna. Det är vårt jobb att tipsa, presentera, tillgängliggöra böcker som ger allt det där. Alla är värda ett bra språk.