Bokjuryns vinnare!

Nu har 2012 års bästa böcker, enligt Bokjuryn, presenterats. Ingen är väl förvånad att hitta ett par böcker av Martin Widmark bland de tio böckerna för 6-9-åringar. Inte heller Eld av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren var väl ett så förvånande val på ungdomssidan. Och till min stora glädje så fanns även Miss Peregrines hem för besynnerliga barn med på den listan. För mellanåldern hittar vi bland annat Mårten Melins Jag är Love och Ingelin Angerborns Månfågel. Böcker som ständigt är utlånade. Plus, såklart, Mannys manöver (Dagbok för alla mina fans). Hela listan hittar du HÄR, och HÄR kan du se presskonferensen där vinnarna presenterades.

Jag hade tänkt göra en liten utställning av de vinnande böckerna här på Lackalänga, men det visade sig att majoriteten av dem var utlånade. Lite irriterande för att min plan gick om intet, men såklart glädjande att böcker är populäraoch lånas även här.

Anne Cassidy

I fredags var jag på bokfestivalen Litteralund. Det var en mycket inspirerande dag med många bra programpunkter! Dagen inleddes med ett boksamtal mellan Johanna Lindbäck, svensk ungdomsboksförfattare, och Anne Cassidy. Anne Cassidy kommer från England och är lärare från början men har skrivit böcker på heltid sedan år 2000. Cassidy skriver spännande, mycket spännande om ungdomar där det ofta finns med inslag av extrema och tragiska händelser. Hon hämtar stoff och inspiration till sina böcker i verkliga händelser från tidningar och TV/Radio. En av hennes mest kända böcker är En andra chans, en bok som handlar om barn som mördar andra barn och Cassidy skrev denna bok efter att ha blivit berörd över det brutala barnmordet i England 1994.

Jag har precis läst ut Tid att dö, en bok som kom förra året och där andra delen (Vid din sida) kommer i maj i år. I Tid att dö är Rose och hennes plastbror Joshua huvudpersonerna. Ganska direkt i början av historien sker två mord på ungdomar och det är oklart om morden har med varandra att göra eller om det är två helt olika mordhistorier. Rose blir vittne till det ena mordet och är på ett annat sätt inblandad i det andra. Hon mår naturligtvis mycket dåligt av detta och funderar på sin egen roll i skeendet och om hon har någon skuld i händelserna kring morden. Just skuldbegreppet återkommer ofta i Cassidys böcker.

Parallellt med de två morden finns det också en annan historia i Tid att dö. Den historien handlar om två försvunna personer, Roses mamma och Joshuas pappa som försvann spårlöst efter ett restaurangbesök för fem år sedan. Joshua vägrar att tro att de är döda så han har startat egna efterforskningar efter dem. Rose och Joshua som knappast inte träffats på de fem åren som gått sedan deras respektive förälder försvann börjar leta efter dem igen. De får upp hittills okända spår om mamman och pappan och det är denna historien som jag tycker blir riktigt spännande i boken.

Tid att dö och Anne Cassidys andra böcker är för tonåringar som vill och kan läsa lite mer. Det är böcker som utmanar med ganska komplexa historier och psykologiska skildringar. Det är böcker som borde vara perfekta som bokcirkelböcker för lite äldre ungdomar.

Tillbaka till Litteralund så blev samtalet mellan Johanna Lindbäck och Anne Cassidy mycket bra! De pratade om bokkaraktärer kopplat till elever man själv mött (Johanna Lindbäck har också undervisat tonåringar). De pratade om modet att skriva ungdomsböcker om de riktigt svåra och tragiska livshändelserna och om den fina och svåra gränsdragningen mellan att skriva en spännande bok om mord och otäckheter utan att fördenskull inspirera ungdomar att göra något liknande.

Sydsvenskan träffade Anne Cassidy när hon var i Lund, läs artikeln HÄR

Inför världsbokdagen

I förra veckan var jag mycket ute i klasserna på lågstadiet.
Vi samtalade om olika barnboksillustratörer och deras sätt att tolka naturen. Eleverna kom med många skarpsynta kommentarer.
Tillsammans med ettorna skrev vi egna berättelser om drakar och jättar. I en av klasserna beskrevs draken  "stor som en halv dag".
I ett par klasser läste jag berättelser men slutade på ett kritiskt ställe. Där fick eleverna ta vid och skriva egna fortsättningar. De har de mest fantastiska lösningar på problemen.
Gemensamt för alla klasser var att de själva skulle göra illustrationer.
Lagom till världsbokdagen vimlar nu biblioteket av fantastiska bilder och berättelser.

Tufft skrivet om Tufft spel

Magnus Ljunggren, ni vet han som skrivit bl a serien Riddarskolan, kommer nu ut med en ny serie – Bästa klubben.

Det är en lättläst serie för 7-10-åringar och det handlar om fotboll. Jag gillar verkligen de två böckerna som hittills kommit ut. Jag gillar speciellt boken Tufft spel som handlar om den duktiga fotbollstjejen Tina som får hoppa in i killaget när de fattas spelare. Tina är med och spelar en viktig match med killarna och hon råkar ut för en riktigt jobbig pappa som står och hejar på sin son Leo i motståndarlaget.

Magnus Ljunggren skriver texten och Mats Vänehem illustrerar de fina bilderna i serien. Jag hoppas det kommer ut många böcker i denna serie, böcker som fokuserar både på tjejers och killars fotbollspel!

 

ISOL på svenska

Information stulen direkt från bloggen Flaskposten som vi även länkar till nedan:

ISOL, vinnare av årets ALMA-pris som jag skrev om HÄR, ska ges ut på två svenska förlag. Lilla Piratförlaget ska ge ut en bok som ISOL enbart illustrerat och Alfabeta ska ge ut böcker där hon står bakom både text och bild. Redan i maj finns några av hennes böcker att köpa på svenska.

Under torsdag och fredag är det LitteraLund och jag ska gå på en massa spännande föredrag. Tyvärr anmälde jag mig innan ALMA-pristagaren presenterades och valde då bort ISOL till förmån för en annan programpunkt.

Undrans om det går att boka om. Jag är väldigt sugen på att höra henne berätta om sina böcker...

HÄSTAR, HÄSTAR, HÄSTAR

Den senaste tiden har det kommit många riktigt bra böcker om hästar, för de yngre läsarna.
Igår packade jag upp Stallet Kullen, en riktigt informativ bok där man får följa Iris väg in i stallets värld. Kanske att ridskolan och gruppen är lite väl idylliskt skildrad,men läsaren lär sig en hel del. Boken är en översättning från finskan, skriven av Reetta Niemelä och de lite humoristiska bilderna är gjorda av Salla Savolainen.



Jag är också mycket förtjust i Erika Eklund Wilsons lättlästa hästböcker. I serien Stall Lilla stjärna får vi följa olika barn i stallet. Framförallt gillar jag att hon beskriver båda sidorna av myntet. Att börja rida är väldigt spännande och roligt men samtidigt är hästar stora och lite skrämmande. De dubbla känslorna finns med även i hennes bilder. Erika ger ut andra hästböcker med liknande stuk på andra förlag i serien om hästen Hallon och i böckerna om nybörjarryttaren Märta.

Uppföljningsångest

För några veckor sedan skrev jag om Miss Peregrines hem för besynnerliga barn, en osannolikt spännande bok. Läs om den HÄR. Nu har jag sett på Tonårsboken att det kommer en uppföljning under nästa år och även en filmatisering signerad Tim Burton. (Jag hoppas att det stämmer, jag har inte hittat uppgifterna på någon 100%-igt tillförlitlig sida än.) Filmen är jag SÅ GRYMT PEPPAD på! Den texten och den regisören. Kan ju bara bli bra! Boken känner jag mig lite mer tveksam till. Även om slutet var ganska öppet, så var jag på nåt sätt färdig när boken tog slut. Jag gillade att inte riktigt veta och är nog rädd att det inte kommer kännas bra att han skriver vidare. Jag hoppas innerligt att det är hans eget val, att han verkligen har en bra tanke, så att det inte är förlaget som vill krama ur så mycket det går ur succén med första boken. För kommer det en fortsättning så måste jag ju fortsätta läsa. Så är det bara...