Jag, En

Varje dag vaknar En upp i ett nytt hus, i en ny säng och i en ny kropp. Hen har varje dag nya föräldrar, eventuella syskon och husdjur, kompisar, skolor och kanske flickvänner/pojkvänner. En tar varje dag över en ny identitet och ett nytt liv men bara för en endaste dag, nästa dag vaknar hen upp i en ny tillvaro. En är van att leva sitt liv så här och allt flyter på tills hen en dag vaknar upp som Justin, en kille som har Rhiannon som flickvän. Efter den dagen blir inget sig likt för En blir kär, kär på riktigt i fantastiska Rhiannon.

Efter att aldrig ha avslöjat sin komplexa identitet för någon börjar nu En ta kontakt med Rhiannon även när hen har gått vidare till nya kroppar. Rhiannon förstår till en början absolut ingenting, hon tror att allt är ett stort skämt.

Jag, En är en mycket speciell historia som är skriven av David Levithan. Jag har inte läst något liknande sedan jag som tonåring läste Jersilds En levande själ. En levande själ handlar om en hjärna, levande med en egen identitet, som ligger i en glasburk. I Jag, En är En en identitet i olika kroppar - men -  vem är En egentligen? Har hen en egen identitet? Är En en tjej eller en kille? Detta är frågor som En själv börjar fundera över mycket sedan hen drabbas av den stora förälskelsen i Rhiannon.

En funderar också över hur mycket hen ska styra och förändra i de olika identiteternas liv. När En är Kelsea och inser att hon mår så dåligt att hon planerar ett självmord kan En inte göra annat än att söka hjälp åt henne. Hela tiden funderar En på om det är riktigt att styra i människornas liv, borde hen göra det mer eller mindre? Och vem är En egentligen som kan gå in och styra om i människors liv, är En Gud eller är En kanske självaste Djävulen?

Jag, En är en berättartekniskt skicklig och en mycket spännande bok som öppnar upp för frågor om livet och om identiteten. In i det sista överraskas man av handlingen. Jag, En är en bok jag aldrig kommer att glömma!

Här hittar ni boktrailern till boken!

Boktrailers

I morse bokpratade jag för en sjua. Jag visade då boktrailers till två av de böckerna jag pratade om. Det är bra att variera sig lite på bokpraten, speciellt på  högstadiet. Ibland har jag visat bokbloggar men nu visar jag alltså boktrailers. Det är en mycket bra förstärkning av bokens budskap och känsla med en boktrailer. Fler och fler böcker lanseras också med hjälp av boktrailers. En del trailers är bättre än andra, visst, men välj de som är riktigt bra som förstärkning till bokprat. På boktrailer.se finns en hel del trailers samlade.

Om du blir nyfiken på vilka jag visade i morse så var det den här och den här.
Båda dessa böcker lånades ut direkt!

 

Pixis bok

Pixi och hennes föräldrar är döda. De vandrar en skinande väg fram emot pärleporten och välkomnas med öppna armar av ängeln Elja. Allt är härligt, skönt, lagom varmt, mjukt. Helt enkelt fantastiskt. Men de har inte hunnit mycket mer än in genom porten förrän Pixi bleknar bort och dras iväg från mamma och pappa igen.

Återupplivad och med nytt fantastiskt utseende och onaturlig styrka lämnar Pixies morbror av henne på Skogsbingelskolan. Eller Monstersklolan som en del av klasskompisarna kallar den. Här går människokatterna Måns och Felicia som vi lär känna i Förvandlad, och djävulens dotter Hella och Amors son Love som är huvudpersoner i Jag är Love. Här finns spöket Jenny, vampyren Adam och en massa andra. Och det är inte bara eleverna som har speciella förmågor utan även lärarna.

Pixi har ingen lust att vara där. Hon har ingen lust att vara snygg, stark och speciell. Hon känner ingentng, utom ett tomt hål av längtan bort. Hon vill tillbaka till sina föräldrar, till himlen, till lugnet och allt det vita skimrande. Men någon håller emot. Någon säger att det inte går. Någon som hon så väl känner igen, men ändå inte.

Jag gillar Mårten Melins böcker. De må vara osannolika, men han tar sina karaktärer på allvar. Han låter barnen och tonåringarna komma till tals och bestämma själva. De tar kanske inte alltid beslut som man förväntar sig eller ens skulle vilja, men det känns som att de gör som de själva vill. Inte som någon annan vill. Det är roligt att läsa böckerna om Skogsbingelskolan, för även om de hänger ihop behöver man inte ha läst de tidigare för att förstå. I de olika böckerna får man olika pusselbitar till de karaktärer som figurerar i bakgrunden och tillsammans blir bilden tydligare, men i vilken ordning man får bitarna har ingen större betydelse.

Boken på duken

Under denna vecka mellan den 11 -16 mars så pågår Barn- och ungdomsfilmfestivalen BUFF i Malmö.

Genom länken nedan kan du ta del av årets program:

BUFF PROGRAM 2013 

 

På torsdag (den 14 mars) håller BUFF I Svenska Filminstitutetsskolbiodag och den ska jag besöka.

Så här står det bla på Svenska Filminstitutets hemsida om temat och målet med denna skolbiodag:

 

”Hur kan film i skolan - förutom att vara en stark upplevelse både konstnärligt och emotionellt - främja inlärningen av läs-, skriv- och språkfärdigheter? Det och mycket mer ska diskuteras på årets Skolbiodag på Buff. Temat är Boken på duken och hela dagen kommer att gå i läsfrämjandets tecken"
 

Jag tycker det låter spännande och lärorikt, jag har tidigare arbetat med pedagogiska projekt där vi använt oss av böcker och film, vilka har blivit mycket lyckade. Jag känner på mig att jag kommer återvända till biblioteket fullproppad av inspiration och med idéer till nya läsfrämjande projekt!

Bokstressen

Många tror att bibliotekarier ägnar all sin tid åt att läsa böcker, och möjligtvis även låna ut dem. Åh, vad jag önskar att det vore sant just nu. Jag har sånt sug efter att läsa. Bara sjunka ner i min fåtölj hemma och suga i mig böcker. Det har kommit så himla mycket spännande medan jag var föräldraledig och tiden nu räcker bara inte till att läsa ikapp. Jag har en hög i bokhyllan som jag lånat hem från jobbet och den tyckas bara öka i omfång efter hand som fler och fler böcker pockar på uppmärksamhet. De står där på hyllan och ropar, gnäller, viskar: LÄS MIG, läs mig, l ä s m i g!
Jag vet att man inte ska skoja om sådana saker, men om jag skulle bli utbränd, gå in i väggen, eller vad det heter nuförtiden, så skulle det troligen vara på grund av alla olästa böcker.

Läst den här veckan (bland annat):
Ehring: Här vill hundar inte bo
Funke: Spökriddaren och hans väpnare
Höjer: Cirkusdeckarna och fjällmysteriet
Kjär: Den magiska hjälmen
Nordin: En sekund i taget

Jag har plockat med mig ytterligare någon bok idag och hoppas hinna läsa lite (eller mycket) i helgen.

Legenden om Sally Jones

På Skönadalsskolan har det varit fest idag. Alla klasser på mellanstadiet har fått gå på teater.
Teater 23 kom med buller och bång redan vid middagstid igår till skolan och började sitt gigantiska scenbygge. Dansgolv och kulisser. Ljusramper och gradänger. Först halvnio på kvällen gick den siste hem. Idag bjöd ensemblen på två magnifika föreställningar av den rosade och fullbokade Legenden om Sally Jones.
En fantastisk upplevelse såväl för ung som gammal. Hela tiden scenbyten allteftersom Sallys liv berättas fram. Skicklig koreografi och gestaltning.
Nu är allt rivet och nedpackat och teatergruppen far vidare till andra lyckligt lottade.


Klasserna var väl förberedda. De har alla fått boken Legenden om Sally Jones, som pjäsen bygger på, högläst för sig. Boken är skapad av Jakob Wegelius som fick Augustpriset 2008 för denna fina berättelse med fantastiska illustrationer.
Vi skolbibliotekarier har gjort en lärarhandledning till hjälp vid arbetet med boken.
Ett par av klasserna har gjort egna illustrationer som blivit till en skärmutställning på biblioteket. Andra elever flockas kring bilderna och kommenterar.
Idag gick vi alla hem med stora upplevelser i bagaget.

Leva nu

Jag vet att Maria redan skrivit om den här boken för bara en månad sen (läs det HÄR), men igår läste jag ut Sofia Nordins En sekund i taget. Den var läskig. Svår att värja sig mot. Huvudpersonen Hedvig...
Det blir löjligt att prata om en huvudperson när hon är den enda personen - enda levande personen. Nåja, Hedvig överlever en katastrof. Alla dör. Mamma, pappa och lillebror Ludvig. Alla, överallt. Och det är Ludvig som drabbar mig så hårt. Hur Hedvig beskriver Ludvigs små händer som sträcker sig efter henne, håller henne fast och bönfaller henne att stanna, men hur hon sliter sig loss i ett fåfängt försök att googla sig fram till vad det är som pågår. Varför hennes familj håller på att koka bort i feber och ingenting verkar hjälpa. De där små händerna, hans bedjande "Nej, stanna!" återkommer gång på gång i Hedvigs minne, trots att hon försöker att inte tänka på det som varit. Tvingar sig att leva nu. Bara hela tiden vara NU.