Fjädrar av Jacqueline Woodson

 Tillbaka på jobbet igen efter en härlig sommar. Jag hade inte bara högar, utan två lådor med böcker med mig hem över lovet, lite väl optimistisk som vanligt. 

Fjädrar av Woodson var en av de böcker jag hann läsa, och det var tur, den dröjer sig kvar som lätta stråk av sommarminnen, hopp, nu när hösten tar fart.

"Hoppet är det där med fjädrar - som i själen slår sig ner -" börjar en dikt av Emely Dickinson som bokens huvudperson Frannie läser i skolan. Frannie växer upp på 70 - talet i USA och religion och segregation är två teman i boken. Frannie har inte funderat så mycket på hopp innan, hennes mamma har gått igenom många missfall och det finns en oro att det ska hända igen. 

En ny pojke som är "blek" börjar i klassen och det rör upp känslor och frågor. Pojken får av klassen namnet "Jesuspojken" för att han är just blek, långhårig och stilla på ett ovanligt sätt. Jesuspojken gråter istället för att försvara sig när de andra killarna retas och han använder ibland teckenspråk, något som förbinder honom med Frannie som har en bror som är döv. Någon säger att han borde gå på den andra sidan motorvägen där de andra vita går. Frannies vän Samantha som blivit troende börjar på riktigt tro att pojken är Jesus. Detta ger Frannie funderingar kring just tro och hopp. 

Det jag fångas av direkt är det poetiska och vackra språket. Genom Frannies samtal med sin bror får läsaren också teckenspråk och hur tecken formas med händer och fingrar. Språket och betydelser får på så sätt nya vinklar och understryks på nya sätt för mig. Detta är mycket spännande. Boken skulle passa bra som högläsning då det finns mycket att prata om i temaväg men också i samtal om språk.

närmar du dig mjukt - Jacqueline Woodson

Under första skoldagen träffar Ellie någon som hon inte kan sluta tänka på. Jeremiah. Jeremiah med det vackra leendet, dreads och magiska ögon. När de är ensamma är allt så enkelt och självklart. Problemet är bara att andra inte accepterar deras relation då Ellie är en vit judinna och Jeremiah är svart.

En vacker och poetisk ungdomsbok om kärleken, familjen och acceptans. Den håller samma nivå som Jacquelines tidigare böcker Brun flicka drömmer och Fjädrar som jag också verkligen gillar. Det finns en fortsättning som ännu inte översatts som heter Behind you. Väntar tålmodigt på att även den översätts. 

Avblattefieringsprocessen av Zulmir Becevic

 

En bok som lyckas med att vara allvarlig och humoristisk på samma gång

Avblattefieringsprocessen är en berättelse som sätter fingret på det absurda i den nationalistiska strävan efter att antingen höra till eller vara främmande. För vad innebär det egentligen att vara svensk?
Alen har alltid tänkt att han är svensk. Han är född i Sverige, har svenskt medborgarskap och pratar bara svenska. Hans pappa flydde från det forna Jugoslavien en gång för länge sedan men inte trodde Alen att det skulle få sådana här konsekvenser så långt efter.
Efter det att Partiet tagit makten är det inte så lätt för personer som Alen. Partiet har infört nya regler och restriktioner och nya tankar har tagit fäste. Hur ska ”ickesvenskarna” lära sig att bli svenska på riktigt? Det är den stora frågan.
Alen tvingas att påbörja Avblattefieringsprocessen. Alen ska bli svensk, helt svensk och inget annat än svensk. Annars är han illa ute.

Inte svart inte vitt

Bali Rai är en brittisk författare som ofta skriver om ungdomar som känner sig utanför i samhället. För några år sedan kom Sprickan om Jaspal, en indisk kille som flyttar till en nya stad med sina föräldrar. De är den enda invandrarfamiljen och snart börjar familjens butik utsättas för skadegörelse och familjen hotas, men Jaspals pappa kallar det bus och förövarna busungar. Föräldrarna vägrar ge upp trots att Jaspal inser att de aldrig kommer bli accepterade. Trakasserierna visar sig bli långt värre än bara busstreck.

Vi och dom har en liknande problematik, fast rollerna är helt ombytta. David och hans mamma har tvingats flytta så många gånger att han inte längre minns alla ställen han bott på och alla skolor han gått i. Så fort Davids pappa har snokat upp dem får de ge sig av igen. Nu har de hamnat i en skitig, sliten lägenhet i ett område i stort sett tomt på vita britter. David är van att anpassa sig, vet hur det brukar vara de första veckorna på en ny skola , men snart märker han att de trakasserier han utsätts för är något annat än vanligt. Han blir hotad och slagen för att han är vit, inte för att han är ny. Men alla är inte hemska. Han får snabbt en kompis och tjej, men det betyder verkligen inte att han är säker. Och det blir inte bättre när pappan återigen lyckas hitta David.

Både Sprickan och Vi och dom är riktigt bra, lättlästa böcker med ett väldigt viktigt budskap. Många kan nog få sig en tankeställare när man inser att inte alla rasister nödvändigtvis är vita. Läs de här böckerna högt i klassen och jag lovar att ni får intressanta diskussioner om rasism och främlingfientlighet.