Jordgubbar stora som äpplen

Maria och hennes bror Gabriel bor med sina föräldrar i en liten by på landet. De har ganska ont om pengar, men tillräckligt för att klarar sig. För det mesta. På sommaren åker de runt med familjens häst och kärra för att leta metallskrot som de kan sälja inne i stan.

Maria skulle väldigt gärna vilja lära sig simma, men Iulia som är några år äldre än Maria säger att hon bara lär henne om hon har något att byta med. Vilken tur att deras supertjocka hittehund visade sig ha valpar i magen. En valp är perfekt att betala simlektionerna med. Men Iulia är inte riktigt glad trots den fina valpen, för snart måste Iulias mamma resa långt långt bort och tjäna pengar.

I byn talas det en del om jordgubbsbarn. Det är barnen som försvinner från skolan för att de måste flytta hem till släktingar medan deras föräldrar åker till Sverige för att tjäna pengar på att plocka jordgubbar stora som äpplen. Maria tycker det är ett både underbart och hemskt ord.
Sommaren blir torr och deras lilla jordbruk klarar inte torkan. När Gabriel dessutom hamnar på sjukhus efter att ha försökt laga taket till huset tar pengarna slut. Familjen har inget val. Farmor flyttar hem till barnen, medan mamma och pappa reser iväg till Sverige för att tjäna pengar på jordgubbsplockning.
Det blir en tung och trist höst. Vilken tur att farmor är snäll och att Aurelia i affären ger dem några kycklingar som bli hönor, som lägger ägg. Det är bara Sorin i skolan som retas och säger att föräldrarna inte alls plockar jordgubbar, eller jobbar med något alls, utan tigger pengar i Sverige. Maria vill inte tro att hennes föräldrar skulle göra något sånt eller att de har ljugit för henne hela tiden.


Jordgubbsbarnen utgår hela tiden från Marias perspektiv på det som händer. Hon är våra ögon och visar den andra sidan av tiggeriet; barnen som finns kvar hemma och vars framtid föräldrarna tycker är värd att förnedra sig för.
Författaren Sara Olausson har själv lärt känna Felicia från Rumänien som försörjer sig genom att tigga, och har skrivit två böcker om henne och hennes liv. Hennes önskan är att många ska läsa den här boken och börja reflektera lite över livet som tiggarna lever.
Det är nog både ett och annat barn här i Sverige som behöver fundera på hur det hade varit att vara i Marias och Gabriels situation, hur det hade känts om deras föräldrar tvingats åka till ett land långt bort för att tigga så att de skulle kunna äta sig mätta. Av den anledningen är det så bra att förlaget gjort en lärarhandledning till boken, vilket jag skrev om i måndags. Så läs den här boken i klassen, prata om den, diskutera tiggeri, mänskliga rättigheter, livsvillkor och orättvisor. Kanske som ett tema inför FN-dagen, eller när som helst bara för att det är otroligt viktiga frågor.