Visar inlägg med etikett Fakirerna och vi – en studie om bokprat som läsfrämjande insats. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Fakirerna och vi – en studie om bokprat som läsfrämjande insats. Visa alla inlägg

tisdag 23 maj 2017

Alice McMallis, pojken på kyrkogården

För några veckor sedan läste jag en rapport från region Skåne om bokprat, "Fakirerna och vi – en studie om bokprat som läsfrämjande insats". En riktigt inspirerande och användbar rapport! I slutet ger författaren Catharina Schmidt tre exempel på böcker en kan använda vidare i undervisningen efter bokpratet, och här snubblade jag över "Alice McMallis" som är skriven av Jessica Lindholm. Boken är tryckt 2015, men jag har helt missat den. Spöken, zombier och annat läskigt är mycket gångbart på biblioteket just nu, så jag beställde den genast.

Alice McMallis. Pojken på kyrkogårdenAlice McMallis är en mycket kavat nioåring som bor bredvid en gammal och övergiven kyrkogård tillsammans med en hushållerska , en alltiallo och en nanny. Alice älskar skräck och vill så himla gärna träffa ett livs levande spöke! Hon tillbringar många kvällar och nätter på kyrkogården, men inte ett enda litet spöke visar sig...Inte ens husets förre ägare, som påstås ha drunknat och som ska hemsöka huset, syns till.
En kväll när hon som vanligt genar över kyrkogården för att ta sig hem så står en av gravbyggnaderna på glänt, men det märker inte Alice. Hon känner sig dock iakttagen och hör rassel och ljud. ÄNTLIGEN, tänker Alice, men ser inget spöke.
Någon dag senare när hon passerar över kyrkogården, börjar någon plötsligt kasta kastanjer på henne och nu börjar hon bli arg! Nu minsann ska hon hitta vem det än var som bråkar med henne!
Efter en stunds kurragömmalek så hittar hon något, ett finger! Så småningom hittar hon hela figuren som följt efter henne, men det är inget spöke, det är en zombiepojke...
Alice bestämmer sig för att ta med zombiepojken hem, och det ställer till mer bekymmer än Alice kunde föreställa sig i sin vildaste fantasi.

Boken är i ärlighetens namn inte särskilt läskig utan mer smårolig, men det passar egentligen mig bättre, jag är inte jätteförtjust i jätteläskiga böcker. Jag gillar dessutom Jessicas illustrationer väldigt mycket, de gör mycket för berättelsen.

 

Blev du nyfiken på rapporten? Läs den HÄR!