Flera kvällar i sträck har jag nu läst den fantastiska bilderboken Vargarna i väggen. Den har sug både i text och bild. Kanske inte så underligt eftersom det är Neil Gaiman och Dave McKean som står för text och bild. Både Coraline och Kyrkogårdsboken hör till mina verkliga favoriter, två av deras andra gemensamma mästerverk.
Lucy går runt i huset och lyssnar. Ja i själva huset är det lugnt men i väggarna är det inte riktigt som det ska. Där finns ett "flängande ljud och dängande ljud. Det var knarrande ljud och knastrande ljud. Det var smygande, krypande knycklande ljud." Skickligt byggs stämningen upp mot det hotfulla med hjälp av tretalets kraft och upprepningens magi. Men när det är som mest kusligt kantrar berättelsen över mot det humoristiska och burleska.
Även i bilderna finns humorn med men mest är det lite hotfullt och spännande. Sanslöst vilt och vackert.
Berättelsen tar nya, lite överraskande vändningar vid ett par tillfällen.
Jag vågar knappt säga det men man önskar sig nästan några gläfsande vargar i väggen, fast då är det klippt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.