Mårten Melin

Skönadalsskolans femteklassare har haft två intensiva tisdagar. De har haft besök av Mårten Melin som har skrivit tillsammans med dem. Tempot har varit högt och de har fått flera konkreta råd.
Under några veckor har de haft lådor med Mårtens böcker i sina klassrum för att läsa själva och  läsa högt. Tack och lov har vi flera av Mårtens böcker i klassuppsättningar för lärarna har även önskat att få jobba med en och samma bok tillsammans med eleverna.


Att få träffa en livs levande författare är värdefullt för eleverna. Naturligtvis ökar intresset av att läsa just dessa böcker under en lång period och det sprider sig även till andra årskurser. "Melinhyllan" gapar ofta tom. Att dessutom bli tagen på allvar och få höra att skrivande är något en kan syssla med är ytterst värdefullt.
Lite tid att besvara elevernas frågor blev det också. Svaret på vilken bok han är mest nöjd med är Liksom helt magiskt, den första av hans två novellsamlingar.

Inatt jag drömde är den senaste boken som jag har läst och den är verkligen bra. Det går inte att förutse hur berättelsen kommer att utveckla sig, det gillar jag. Emelie har skrivit om boken HÄR på Bubbel.
Det är flera nya böcker på väg ut, bland annat en superhjältebok, det låter spännande. Just nu skriver Mårten på ... nej sånt avslöjar han inte.
Rektor Susanne Haglind skojade inför hans besök att vi borde ha ett Mårtenporträtt att sätta upp bland personalens foton  Det är ju inte första gången Mårten är hos oss.
Och inte den sista heller. Välkommen tillbaka!

Myran är tillbaka!!!

För ett och ett halvt år sedan läste och hyllade jag En Myras liv, den första boken om Myran som då gick i förskoleklass. I andra boken har han hunnit börja ettan. Mamma och pappa är skilda så Myran har två av väldigt mycket. Två rum, två sängar, två tandborstar. Men han är fortfarande kompis med Henny och Diego, och han har faktiskt vant sig lite vid att inte mamma och pappa vill bo med varandra längre.

Myran har lärt sig läsa, och han älskar att läsa gåtböcker. Han brukar testa mamma och pappa och det bra är att han får ställa alla gåtor två gånger, ena veckan hos mamma och ena veckan hos pappa. Fördelens med gåtbokens gåtor är att alla svar finns i slutet. De där vardagliga gåtorna som också snurrar i Myrans huvud verkar det inte finnas lika enkla svar på och det stör honom.

mamma har träffat en badvakt. Han heter Jesper och han verkar alltid finnas där mamma finns nuförtiden. Lite bra är det, att mamma svävar i det blå, för Myran kan få hur många glassar han vill till exempel. Men Myran vet inte riktigt hur han ska göra med Jesper. Ha vill vara snäll och gilla honom. Men samtidigt måste han ju visa pappa att han inte gillar Jesper för mycket. Annars är det ju orättvist, för pappa har inte hittat någon ny att vara kär i.

Och Myran själv, är han kär? Hur ska han kunna veta det? Är det kärlek att vilja veta var Eva är hela tiden? Eller att det känns som varm choklad i magen när hon också kan alla gåtor i gåtboken? Men varför känns det då så jobbigt när Felicia frågar honom om det? Myran blir inte klok på det där och han vet inte vem han skulle fråga.

Jag vet att flera förskolelärare gillade En Myras liv när de läste den och jag kommer definitivt rekommendera dem att fortsätta med Myran och gåtorna nu.

Korsbackaskolans sjuor får se Teater 23s uppsättning av Fulet

I dag och i morgon, tisdag och onsdag, så spelas John Ajvide Lindqvists "Fulet" som teater för Korsbackaskolans sjundeklassare.
Fulet är en från början en mörk skräcknovell som handlar om en flicka som utsätts för den grövsta typen av mobbing på sin skola. Hon är totalt utfryst, ingen pratar med henne- förutom två tjejer, Kim och Sandra, som kallar henne för Fulet. Det är ju inte så att de heller direkt pratar med henne, de skriker mest glåpord och låter henne veta vilken totalt misslyckad person hon är. Fulet heter egentligen Juliette. En fredag bestämmer sig Kim och Sandra för att utsätta Juliette för ett lite extra roligt spratt- roligt enligt dem själva.
De får Juliette till att klämma in sig i sitt skåp sedan smäller de igen skåpsdörren, låser, tar nyckeln och går därifrån.....
Detta var en fredag eftermiddag och de var de sista som var kvar på skolan........


Vill ni veta hur det går för Juliette, Kim och Sandra så får ni antingen se teatern eller läsa novellen!
Den finns i novellsamlingen "Låt de gamla drömmarna dö".    
Den är riktigt läskig så känsliga läsare/tittare varnas.
John Ajvide Lindqvist räknas som av de främste skräckförfattarna i Sverige och han har bland annat skrivit "Låt den rätte komma in", "Hanteringen av odöda", "Lilla stjärna" och "Människohamn".

Om sorg och saknad.

Jag har just läst två mycket viktiga och angelägna böcker om sorg och saknad.
I mitt hjärta finns du kvar - om sorg saknad har författaren Jennie Persson intervjuat 13 barn och ungdomar i åldern 9-14 år som berättar om sina sorgeprocesser. Det handlar om föräldrar eller syskon söm dött av sjukdom eller genom en olycka och  om älskade husdjur som gått bort. Även om den sjuke tillfrisknar är sorgen stor under sjukdomstiden vilket även berörs i boken liksom hur det är att tvingas fly och inte få träffa sin mamma på flera år. Mellan intervjuerna finns handfasta råd om sorgearbete, om hur en begravning kan gå till och vad som händer i kroppen när en dör. Boken är både saklig och varm. Elin Lindells bilder förstärker och stödjer texterna.



I Peter Schössows bilderbok Ska det vara så här ??! möter vi en mycket arg flicka med en enorm handväska. Det dröjer ett tag innan vi förstår vad hennes ilska beror på. I väskan ligger hennes älskade Elvis alldeles död. Elvis är en gul fågel och inte sångaren vilket åhörarna först tror. Ilskan övergår till sorg och förtvivlan hos flickan. Hon stöttas av de hon mött i parken och de hjälper henne att ordna med en begravning. Det känns som en varm och inkännande gemenskap som hon nu hamnat i. I slutet undrar de om möjligheten att fågeln Elvis möter sångaren Elvis på andra sidan död. Boken är översatt av Anna Braw.

Nobelpriset i Litteratur

Enligt tradition tillkännages Nobelpriset i Litteratur den första torsdagen i oktober kl 13. Så även i år. Så här sa Svenska Akademiens ständiga sekreterare Sara Danius när hon berättade om priset:

– Nobelpriset i litteratur 2017 går till den brittiske författaren Kazuo Ishiguro som i romaner med stark känslomässig verkan har blottat avgrunden under vår skenbara hemhörighet i världen.

Nobelpristagare Ishiguro är nog mest känd genom filmen Återstoden av dagen

På Tolvåkerskolan har vi för länge sedan köpt in en gruppuppsättning av boken "Never Let Me Go" av Kazuo Ishiguro. Jag har inte läst boken men det är kanske dags att göra det nu...?

Årets bokmässa - Bildning

Ett av bokmässans teman var Bildning och jag var på flera seminarium där bildning diskuterades. Det är intressant eftersom man får en ny förklaring på vad bildning egentligen är för varje ny person man frågar. För mig som arbetar med barn och ungdomar är det intressant att fundera på bildningsbegreppet. Vad är egentligen bildning och hur påverkar det oss idag?


På seminariet "Det som är kvar när vi glömt vad vi lärt oss" diskuterades bildningsbegreppet och jag fastnade för några kommentarer:
Bildning är:
- Bildning är förmåga till reflektion och att kunna se olika perspektiv.
- Bildning är tvärvetenskaplig. Vi behöver kunna titta på problem och möjligheter ur olika synvinklar.
- Bildning är att kunna få fram fakta men också att kritiskt granska fakta.
- Bildning är att både kunna blicka framåt och bakåt i tiden och dra slutsatser kring detta.
- Bildning är att kunna sätta sig in i andras förhållanden.

Jag var också på seminariet "Återerövra bildningen i skolan".
Här diskuterades att bildning kan komma genom litteraturen. Genom att läsa böcker lär man känna inte bara sig själv utan även andra människor och annorlunda världar. På detta seminarium pratade man också om att bildning inte är bara en produkt, det är inget färdigt, utan bildning är en process. En process i att kunna sätta sig in i andra omständigheter än sina egna, en process i att kunna leta upp fakta och en process i att vara källkritisk till faktan man har hittat.

Under seminariet "Kan bildning spräcka filterbubblan" konstaterades att vår förmåga att kunna leva oss in i andras förhållanden och villkor är viktigare än någonsin idag. Läsförmågan är grundläggande för bildning och det är speciellt faktatexter vi  måste träna på att läsa (läsförståelsen i faktatexter har sjunkit över tid hos svenska 15-åringar visar PISA-undersökningar). Vi behöver lära ungdomar att det finns en sanning och att vi ska kunna bemöta populistiska inlägg.

Det som var återkommande i dessa tre seminarier som jag mycket kort återgivit ovan är att läsning av böcker, både skönlitteratur och faktaböcker är viktigt för att kunna förstå sig själv och andra. Det är också viktigt för att träna upp sin läsning och träna sig på att läsa faktatexter som man behöver om man ska kunna ta reda på något. Våra möjligheter att reflektera över vår och andras tillvaro är nödvändig när vi idag lever i ett allt mer globaliserat samhälle. Sist men kanske allra viktigast är att källkritiskt kunna granska alla källor till fakta, åsikter, upplevelser och erbjudanden som vi alla ställs inför dagligen.

Att läsa böcker tillsammans med eleverna i skolan och därefter samtala och reflektera över det lästa är en bra start. Om vi dessutom ständigt diskutera med våra barn och ungdomar om källkritik och om vad som är rimligt och relevant så kommer vi en bit till.

Det är detta som jag arbetar med varje dag!!

Europeiska Dyslexiveckan 2-8 oktober

Jag var, som av en händelse, på ett seminarium som hette "Gillar du inte att läsa? Välkommen till biblioteket". Nassim el Fakri inledde med att berätta om hur han under hela sin barndom verkligen avskydde böcker. Alla böcker han kom i kontakt med var måndagsexemplar, bokstäverna hoppade, bytte plats, var helt obegripliga osv.  Han förstod aldrig riktigt det där med att koppla av med en bok....och älskar fortfarande att hata böcker. Han berättade även om hur nöjd han oftast var med sina inlämnade berättelser och uppgifter, ända tills han fick tillbaka dem, mer röda än svarta.

Nu finns det ju, tack och lov, många bra hjälpmedel för dem med dyslexi, tex Legimus, olika rättstavningsprogram och inlästa läromedel.

Ett diskussionsämne på seminariet var just begreppet läsning, och normen. När någon säger "läsa", så tänker nog de allra flesta på att en ska läsa en fysisk bok, men det är kanske dags att bryta den normen nu. Att läsa med öronen är ju också att läsa! Många, även de som inte är dyslektiker, njuter av litteraturen genom ljudböcker, och det är väl ändå det viktigaste, att en läser, inte hur en gör det!

Nu funderar jag som bäst på hur jag ska kunna arbeta för att bryta normen hos eleverna som besöker mitt bibliotek!