Hjärnpunka

Leo är 12 år och nästan alltid när det händer något viktigt i hans liv så får han hjärnpunka. Det slår fullkomligt slint i skallen. Kortslutning. Som till exempel när hans fotbollslag spelar match och de ligger lika mot ett på pappret mycket bättre lag. I slutsekunderna får Leo till en alldeles fantastisk träff på bollen och gör sitt livs snyggaste mål. Det är bara ett problem - det är självmål. Och som när Isabelle, klassens snyggaste tjej, kommer fram och pratar med honom och han inte kan få ett vettigt ord ur hjärnan utan säger något fullkomligt galet. Jag kan känna igen det där så mycket. Hur jag blev så nervös av olika situationer att det liksom kunde komma ut lite vad som helst ur munnen, jag pratade alltid för mycket, och det enda som var säkert var att jag skämdes som en hund efteråt. Önskade mig själv dit pepparn växer och att jag aldrig mer skulle behöva träffa de där personerna igen.

Leo är faktiskt mycket tuffare, för han lyckas på något vis oftast ändå se ganska positivt på livet och skaka av sig konstigheterna han gjort. Men efter det där självmålet får han faktiskt problem på fotbollen, för hans klasskompis Kricke som spelar i samma lag hotar att skära av hans snopp om han inte slutar i laget och efter att Kricke verkligen haft med en ganska stor och skräckinjagande kniv till omklädningsrummet känner Leo att han inte riktigt vet hur han ska tackla problemet. Inte berätta för någon vuxen i alla fall.

Och så är det ju det där med Isabelle. Han vet inte riktigt vad hon tycker om honom, men när hon gång på gång söker sig till honom börjar han hoppas. Framförallt hoppas han att något alldeles magiskt ska hända när det är dags för klassresa till Stockholm. Det det vet en ju, att vad som helst kan hända på en klassresa. Och visst händer det mycket, men kanske inte riktigt på det magiska sätt som Leo tänkt sig.

Jag gillar verkligen Leo, och jag gillar Hjärnpunka. Sätt den i händerna på de som läst varenda Dagbok för alla mina fans och vill ha mer. Den är rolig, den är lite pinsam ibland, men den har också mycket mer både hjärta och hjärna än vad Dagböckerna har.

Isabelle Halvarsson

Idag har treorna på Lacklänga och Ljungen haft besök av författaren Isabelle Halvarsson. Hon är mest känd för bokserierna om katten Fräs och hunden Puzzel. Klasserna har läst böcker, både tillsammans och enskilt, och de var förberedda med frågor till Isabelle. Isabelle berättade om hur hon fick idéer till sina böcker, hur det går till att ge ut en bok, hur hon lägger upp arbetet innan hon börjar med själva skrivandet, hur många böcker hon skrivit, om att Fräs och Puzzel finns på riktigt och att ja, hon får faktiskt betalt för att sitta och ljuga.

En klass hade förberett sig genom att rita bilder till Isabelles böcker.

Barnen pepprade henne med frågor och jag tror att alla besök lätt hade kunnat vara dubbelt så långa. Det var väldigt roligt att vara med och höra deras undringar, och Isabelle berättade spännande och intressant om sina böcker och sitt skrivande.

"Ja jag har mens, hurså?" en angelägen bok av Clara Henry

Clara Henry skriver rakt på sak om mens, något av det mest naturliga i världen, som ändå omges av så många tabun.

Boken vänder sig både till dem som fått sin mens och de som väntar på den. Textmassorna är dock ganska massiva för den ovane läsaren, som tur är så blandas de med härliga uppslag med faktarutor och pratbubblor.

Clara raljerar över mensinformationen som hon fick i skolan 2004, typ en kvart, som inte gav så mycket mer än frågor, där pojkar och flickor dessutom var uppdelade i olika grupper, och pojkarna fick trä kondomer på bananer. Är inte båda lektionerna lika viktiga för båda könen undrar hon, såhär i efterhand, och jag kan hålla med.

Hon bjuder också på kvicka svar på mensrelaterade hånfulla kommentarer och jag fnissar igenkännande vid flera tillfällen när hon livfullt beskriver en eller annan situation.

Hon tar även upp endometrios, vilket jag tycker är jättebra, då ingen ska behöva lida av den sjukdomen i onödan, och PMS det är ju oftast då humöret svänger som mest.

Clara Henry finns också på Youtube, sök på Clara Henry mens, så får du delar av boken i Youtubeformat.

I "Fredagskväll med Malin" sjöng Alex "Menslåten" häromdagen. Lyssna på den här! Så bra!!!!

Nattbuss 198

Johan vaknar upp en fredagsmorgon med en ordentlig baksmälla och ett stort rivsår på halsen. Han var ute och festade med sina kompisar i går kväll och sedan tog han nattbussen hem. Vad hände egentligen på bussen? Han kommer ihåg skrik och en explosion men vad var det för en stor figur han såg inne i bussen? Var han verkligen på den bussen som råkade ut för en olycka, varför skadades inte han och hur kom han då hem? Frågorna är många för Johan som känner att han förändras i och med olyckan. Det känns som om han ser på saker på ett annat sätt och andra ser också att han förändrats. En förändring som Johan gillar mycket.


Nattbuss 198 är en ny spännande ungdomsbok skriven av Niklas Krog. Krog har skrivit många mycket bra barn- och ungdomsböcker genom åren, Nattbuss 198 är ytterligare en!

Mio, min Mio

Tvåorna på Olympia arbetar med Mio, min Mio, utifrån Läsfixarna. se så fina bilder de gjort!

Loranga

I helgen var jag i Stockholm. Jag hann med en hel del. Musik, utställningar och inte minst Orionteaterns uppsättning av Loranga. Pjäsen bygger på Barbro Lindgrens böcker om Loranga, Masarin och Dartajang, en av mina absoluta favoriter, som jag hittat i vuxen ålder. De flesta i publiken var betydligt yngre än jag men vi hade lika roligt. ALLT  det viktiga var med tigrar, garagebassängen, hockeymatcher, farfar Dartanjang med sin hypokondri, tjyven Gustav och mycket mycket mer. Skickliga skådespelare och smarta scenlösningar. Inte undra på att det nästintill är slutsålt under hela spelperioden.
Innan föreställningen var det många som fikade.Naturligtvis kunde man köpa Loranga-läsk och mazariner. Fast chokladbollarna var klart  populärast.
Efter föreställningen kom skådespelarna ut i foajén och talade med barnen. och lät sig villigt fotograferas tillsammans med dem. Vilken lycka!

Thomas Halling

I fredags var Thomas Halling hos oss på Skönadalsskolan och träffade våra tvåor. De var fulla av förväntan och hade förberett sig noga, läst och diskuterat, Thomas är verkligen proffsig och möter skickligt elevernas frågor i ett sammanhang där han gör dem sugna på att läsa mer. Han får varje elev att känna sig betydelsefull och delaktig. Lärarna var fulla av beundran.
Thomas var imponerad av hur eleverna mötte honom och hur insatta de var. Han var även imponerad av lärarnas insats i sammanhanget.
Under dagen var jag inne i en sexa för att bokprata och när de förstod att Thomas Halling var på skolan blev de mäkta avundsjuka. De mindes hur bra det hade varit i femman när han var och skrev tillsammans med dem.


Man kan enkelt mäta  det här besökets popularitet. Thomas blev inbjuden till ett kalas hos ett av barnen i helgen . En sån ära är få förunnat. Tyvärr hade han inte möjlighet att komma.