Tillsammans med Loranga, Masarin och Dartanjang

Lördagen 22/3 var det vernissage på "En stor utställning om Barbro Lindgrens universum" på Dunkers kulturhus i Helsingborg. Jag var där tillsammans med min familj och drack Loranga istället för sedvanligt vernissagebubbel.
Jag tror att Barbro Lindgren är en författare, som många har ett väldigt personligt förhållande till. Många bär med sig hennes berättelser, som de läst eller hört när de varit små eller större och tänker på dem fortfarande. Själv bär jag med mig böckerna Jättehemligt, Världshemligt och Bladen brinner. Barbro Lindgrens dagboksserie om sin egen barndom och tonår. Kommer aldrig att glömma hur hon skriver om sin bror Kjellegubben, som sedan dör, eller om hur hon blir kär, om när hennes bästa kompis pappa dör, eller de helt galna avsnitten när gäddorna flyger upp till Gud och biter honom i "pillesnoppen"...

Min son lyssnade varje kväll när han skulle sova på de underfundigt galna och ibland fruktansvärt roliga berättelserna om Loranga, Masarin och Dartanjang på CD skiva. Varje kväll när han gick i tvåan, trean, fyran och femman. Han kunde helt enkelt inte sova utan de här berättelserna.

 Catti Hofflin, chef för Dunkers kulturhus sa, att "Barbros böcker räddade mitt liv" Hon läste dem när hennes mamma försvann(vilket inte utreddes närmare).
Jag tror inte att det är helt ovanligt att känna så inför Barbro Lindgrens böcker, som innehåller sorg, smärta och död på ett alldeles speciellt vis och samtidigt vansinnigt galen humor och fantasi.
Väl inne på utställningen vandrade man verkligen runt i Loranga, Masarin och Dartanjangs värld. Alla husen fanns uppbyggda, så att man kunde gå in i dem. Ladan fylld med tigrar, skrothögen, med giraffen längst upp, Dartanjangs hus, med en jätteliten söt säng och Lorangas och Masarins hus, med alla rummen i olika färger. Toaletten var i guld, berättade Paulina strålande, då hon kom ut därifrån.
(Loranga målade ju alla rummen i olika färger)

Föräldrar som super

Det finns flera  ungdomsböcker där föräldrar som dricker finns med i handlingen. Den senaste i raden heter Imorgon är allt som vanligt av Lina Stoltz.
Jag tror att det här är den bästa boken i ämnet som jag har läst. Det är Lilian som är huvudperson och hennes mamma super i perioder.
I skolan blir Lilian vald till lucia och hon blir stormande glad men samtidigt knyter det sig i magen. Tänk om mamma kommer full till skolan. Samtidigt vill hon att mamma ska komma och dela det  stora ögonblicket med henne.
Det blir besvärligt med lärarens alla frågor om hur det egentligen är och med bästa kompisen Ninas alla undringar om varför de aldrig är hemma hos Lilian.
Lilian som hellre skulle  dö än att någon fick reda på hur det egentligen står till.
Men omgivningen ger sig inte och sakta byggs ett skyddsnät upp kring henne. Storebror Tintin och hans flickvän Nelly kommer och hämtar henne när det är som värst. Då har redan storasyster flytt till en kompis. Till slut berättar hon för bästisen Nina och allt börjar kännas bättre.
I bokens handling finns ett budskap om att ingen annan än personen själv som dricker kan ta ansvar och bestämma sig för att fortsätta dricka eller sluta. Ingen annan bör ta på sig skuld och försöka skydda. Det är okej att hämta hjälp hos andra. Lina Stoltz lyckas förmedla detta utan att det känns som pekpinnar.

Ännu mera högläsning!

Dagens Nyheters artikelserie om högläsningens betydelse fortsätter idag med en intervju med forskaren Barbro Westlund. Hon vill lyfta fram hur viktigt det är att också läsa faktaböcker högt, för att ge barnen ett utökat ordförråd och ökad läsförståelse.

Boken om Mademoiselle Oiseau

Gillar du Paris, katter och vackra bilder? Då är boken om Mademoiselle Oiseau något för dig! Boken är fylld av fantastiskt vackra bilder av den kända illustratören Lovisa Burfitt. Texten är skriven av Andrea de la Barre de Nanteuil.

 

Mademoiselle Oiseau är en speciell dam som bor i ett gammalt hus på Avenue des Temps Perdus i Paris. Det är egentligen ingen som känner henne, man säger att hon bott där i hundra år men så gammal kan hon väl inte vara, hon ser inte ens gammal ut. Mademoiselle Oiseau är som en blandning av en flicka och en tant med sotiga ögon, stora yviga lockar och en körsbärsröd mun.

 

I lägenheten under Mademoiselle Oiseau bor Isabella. Isabella är nio år, har grå ögon och stripigt hår. Inuti Isabel finns ett stort, tomt rum. Det är ingen som lyssnar på Isabella, ingen ser henne och det känns som om hon inte finns. Hon känner sig bara grå.

En dag när Isabella går in i den gamla järnhissen i huset råkar hon trycka på 6:an istället för på 5:an. Hon märker det inte och när hon kommer upp tar hon fram sin nyckel och försöker öppna dörren (som är en våning över hennes egen dörr). Nyckeln passar inte men innan Isabella hinner reagera har Mademoiselle Oiseau öppnat dörren och dragit in henne i sin lägenhet.

Plötsligt står Isabella i en hall med vallmotapeter och en ny värld öppnar sig för Isabella. En lägenhet fylld av blommönster, katter, fjädrar, rum och till och med en trädgård med pool. Och mitt i allt detta den mystiska och fantastiska Mademoiselle Oiseau!

Vi får följa vänskapen mellan Isabella och Mademoiselle Oiseau och se hur livsgnistan återvänder till Isabella. Boken om Mademoiselle Oiseau är en klassisk saga med mycket vackra bilder som passar bra som högläsning eller egenläsning för barn i 8-10-årsåldern!

Vackra bilder på nästan varje uppslag i boken!

Högläsning igen

Självständigt läsande föds ur högläsning!

 

Idag i DN är det ett reportage om högläsning utifrån Anne-Marie Körlings perspektiv. Ann-Marie Körling som har en populär blogg är en mycket inspirerande lärare, författare och föreläsare.

 

Läs artikeln här.

Sommarens böcker

Idag fick jag katalogen Sommarens böcker 2014 från Svensk bokhandel, jättekul att se vilka böcker som kommer. Det är många spännande uppföljare och nytt från mina favoritförfattare, dessa två ser jag verkligen fram emot att få in till biblioteket:

Så här står det om boken på förlagets hemsida:

Bella går en teaterkurs på Gamla Ekmanska Teatern på höstlovet. En anrik teater med knarrande golvtiljor och tjocka, röda sammetsridåer. Ryktet säger att det spökar där, men det är så klart bara skrock. Eller? Snart slocknar ljuset utan anledning, mystiska bankningar hörs på dörren och under avslappningsövningen bryts den lugna musiken av ... ja, av vadå?
Vem skriver underliga saker på spegeln till tjejtoaletten? Varför lyser det uppe på vinden dit de inte får gå? Och varför säger Nelli, som också går på kursen, att hon har sett döden?

Så här står det om boken på förlagets hemsida:

Det har brunnit i Stengården, där Luddes kusiner Mille och Hella bor. Polisen har letat igenom området men det enda spår de har efter barnen är resterna av Milles mobil som hittas vid den nedbrunna ladan. Det verkar som om de är borta för alltid, men Ludde vägrar tro att det är sant. Han vet att de finns någonstans där ute och att han är den enda som kan hitta dem. Snart är han indragen i en härva av brott, utpressning och ondskefulla män som inte skyr några medel för att få det de vill ha, de drar sig inte ens för att sätta eld på en lada... Och vad är det egentligen som händer uppe på Stengårdens vind? Vad betyder ”20 över 7” som är inristat i en murken planka och varför känner sig Ludde märkligt iakttagen där uppe, trots att han vet att han är ensam på vinden? Det verkar som att det trots allt finns någon, eller något, som vill hjälpa Ludde att hitta sina kusiner innan det är för sent.

Att få tillgång till böckernas värld

Jag blev så inspirerad av Marias fantastiska inlägg om högläsning och texters betydelse.
Därför vill jag berätta om resan som en av våra förskoleklasser har gjort under det här läsåret. I höstas kom gruppens förskollärare och berättade om hur illa ställt det var med deras barngrupp, de kunde inte lyssna eller ta till sig berättelser när pedagogerna högläste.
De bestämde sig för att ändra på det och har verkligen läst för dessa barn, i mindre grupper och i den stora gruppen. Vi har försökt välja korta texter med rak handling och avslutade händelser i varje kapitel. Där har t.ex. Emilböckerna och böckerna om Iggy fungerat bra. De har naturligtvis läst massor av bilderböcker där de skapat förförståelse genom bildpromenader innan läsningen och samtal under och efter läsningen.
Olczaks bokserie Jakten på Jack blev i början av våren en klar favorit. När jag kom med de efterlängtade fortsättningarna blev jag formligen överfallen av jubel och engagemang redan i hallen.
Strax innan jul läste förskollärarna Skåhlbergs Kalle som lucia. Den väckte mycket engagemang och de gillade verkligen berättelsen.
I går hade jag förmånen att ha ett boksamtal med gruppen. De fick berätta för mig vad de redan visste om Kalle. Jag frågade om de skulle vilja vara vän med honom och det var många som ville. Sedan läsberättade jag Kalle med klänning. Förskollärarna antecknade barnens kommentarer som de ska arbeta vidare med i gruppen.
Vilken tur att den här gruppen har fått så skickliga och engagerade förskollärare!