Boken om Mademoiselle Oiseau

Gillar du Paris, katter och vackra bilder? Då är boken om Mademoiselle Oiseau något för dig! Boken är fylld av fantastiskt vackra bilder av den kända illustratören Lovisa Burfitt. Texten är skriven av Andrea de la Barre de Nanteuil.

 

Mademoiselle Oiseau är en speciell dam som bor i ett gammalt hus på Avenue des Temps Perdus i Paris. Det är egentligen ingen som känner henne, man säger att hon bott där i hundra år men så gammal kan hon väl inte vara, hon ser inte ens gammal ut. Mademoiselle Oiseau är som en blandning av en flicka och en tant med sotiga ögon, stora yviga lockar och en körsbärsröd mun.

 

I lägenheten under Mademoiselle Oiseau bor Isabella. Isabella är nio år, har grå ögon och stripigt hår. Inuti Isabel finns ett stort, tomt rum. Det är ingen som lyssnar på Isabella, ingen ser henne och det känns som om hon inte finns. Hon känner sig bara grå.

En dag när Isabella går in i den gamla järnhissen i huset råkar hon trycka på 6:an istället för på 5:an. Hon märker det inte och när hon kommer upp tar hon fram sin nyckel och försöker öppna dörren (som är en våning över hennes egen dörr). Nyckeln passar inte men innan Isabella hinner reagera har Mademoiselle Oiseau öppnat dörren och dragit in henne i sin lägenhet.

Plötsligt står Isabella i en hall med vallmotapeter och en ny värld öppnar sig för Isabella. En lägenhet fylld av blommönster, katter, fjädrar, rum och till och med en trädgård med pool. Och mitt i allt detta den mystiska och fantastiska Mademoiselle Oiseau!

Vi får följa vänskapen mellan Isabella och Mademoiselle Oiseau och se hur livsgnistan återvänder till Isabella. Boken om Mademoiselle Oiseau är en klassisk saga med mycket vackra bilder som passar bra som högläsning eller egenläsning för barn i 8-10-årsåldern!

Vackra bilder på nästan varje uppslag i boken!

Högläsning igen

Självständigt läsande föds ur högläsning!

 

Idag i DN är det ett reportage om högläsning utifrån Anne-Marie Körlings perspektiv. Ann-Marie Körling som har en populär blogg är en mycket inspirerande lärare, författare och föreläsare.

 

Läs artikeln här.

Sommarens böcker

Idag fick jag katalogen Sommarens böcker 2014 från Svensk bokhandel, jättekul att se vilka böcker som kommer. Det är många spännande uppföljare och nytt från mina favoritförfattare, dessa två ser jag verkligen fram emot att få in till biblioteket:

Så här står det om boken på förlagets hemsida:

Bella går en teaterkurs på Gamla Ekmanska Teatern på höstlovet. En anrik teater med knarrande golvtiljor och tjocka, röda sammetsridåer. Ryktet säger att det spökar där, men det är så klart bara skrock. Eller? Snart slocknar ljuset utan anledning, mystiska bankningar hörs på dörren och under avslappningsövningen bryts den lugna musiken av ... ja, av vadå?
Vem skriver underliga saker på spegeln till tjejtoaletten? Varför lyser det uppe på vinden dit de inte får gå? Och varför säger Nelli, som också går på kursen, att hon har sett döden?

Så här står det om boken på förlagets hemsida:

Det har brunnit i Stengården, där Luddes kusiner Mille och Hella bor. Polisen har letat igenom området men det enda spår de har efter barnen är resterna av Milles mobil som hittas vid den nedbrunna ladan. Det verkar som om de är borta för alltid, men Ludde vägrar tro att det är sant. Han vet att de finns någonstans där ute och att han är den enda som kan hitta dem. Snart är han indragen i en härva av brott, utpressning och ondskefulla män som inte skyr några medel för att få det de vill ha, de drar sig inte ens för att sätta eld på en lada... Och vad är det egentligen som händer uppe på Stengårdens vind? Vad betyder ”20 över 7” som är inristat i en murken planka och varför känner sig Ludde märkligt iakttagen där uppe, trots att han vet att han är ensam på vinden? Det verkar som att det trots allt finns någon, eller något, som vill hjälpa Ludde att hitta sina kusiner innan det är för sent.

Att få tillgång till böckernas värld

Jag blev så inspirerad av Marias fantastiska inlägg om högläsning och texters betydelse.
Därför vill jag berätta om resan som en av våra förskoleklasser har gjort under det här läsåret. I höstas kom gruppens förskollärare och berättade om hur illa ställt det var med deras barngrupp, de kunde inte lyssna eller ta till sig berättelser när pedagogerna högläste.
De bestämde sig för att ändra på det och har verkligen läst för dessa barn, i mindre grupper och i den stora gruppen. Vi har försökt välja korta texter med rak handling och avslutade händelser i varje kapitel. Där har t.ex. Emilböckerna och böckerna om Iggy fungerat bra. De har naturligtvis läst massor av bilderböcker där de skapat förförståelse genom bildpromenader innan läsningen och samtal under och efter läsningen.
Olczaks bokserie Jakten på Jack blev i början av våren en klar favorit. När jag kom med de efterlängtade fortsättningarna blev jag formligen överfallen av jubel och engagemang redan i hallen.
Strax innan jul läste förskollärarna Skåhlbergs Kalle som lucia. Den väckte mycket engagemang och de gillade verkligen berättelsen.
I går hade jag förmånen att ha ett boksamtal med gruppen. De fick berätta för mig vad de redan visste om Kalle. Jag frågade om de skulle vilja vara vän med honom och det var många som ville. Sedan läsberättade jag Kalle med klänning. Förskollärarna antecknade barnens kommentarer som de ska arbeta vidare med i gruppen.
Vilken tur att den här gruppen har fått så skickliga och engagerade förskollärare!

Barbro Lindgren m fl och Högläsning

Emelie skrev igår om årets ALMA-prisvinnare Barbro Lindgren. Fantastiskt kul – GRATTIS Barbro Lindgren!

Barbro Lindgren är för mig alltid förknippad med ett klassrum i mörkaste Småland, vi gick i fyran och hade fått en ung magister (som vi kallade honom) som kom från Stockholm.  Magistern satt i sin kateder på upphöjningen längst fram i den gamla skolan. Det var knäpptyst i klassrummet, Peo (som han hette) läste högt på sin utpräglade Stockholmsdialekt ur Jättehemligt. Han läste med inlevelse, ibland jättetyst (när det var hemliga saker) ibland skrek han till när texten krävde det. Jag kan fortfarande 35 år senare precis känna stämningen från detta klassrum. Vi var med om något spännande, något lite hemligt och förbjudet som fick alla de tre böckerna upplästa för oss! Först Jättehemligt sedan Världshemligt och till slut Bladen brinner.

Något år senare hade vi både bytt lärare och klassrum. Men än en gång fick vi vara med om ett äventyr! Denna gång tillsammans med Jonas, Annika och David på Selanderska gården i Ringaryd. Heltäckningsmattan luktade innestängt men värmde våra fötter när klassen även nu satt knäpptyst och lyssnade på när Pelle, också mycket inlevelsefullt, läste högt ur Maria Gripes Tordyveln flyger i skymningen. Pelle viskade Jonas viskningar i trädgården, han rapporterade Jonas rapporter i bandspelaren och han väste fram Julia J:son Andelius schackdrag i telefonen. Det var så otroligt spännande! Denna bok har jag själv läst högt för alla mina tre barn.

Ett par år senare, slutet av 80-talet och min studentdag. Gymnasieklassen är för sista gången samlade i ett klassrum. Om bara några minuter ska vi skingras, ut på skolgården, ut i livet. Klassföreståndaren och tillika svenskläraren Ingrid delar ut och läser högt de sista stämningsfulla styckena ur Tunströms fantastiska bok Juloratoriet. En så otroligt vacker text som avslut på en sorglig men ändå ljus berättelse om Sunne och Sidner. Lyssna bara på dessa rader: ”Vår historia hinner fatt oss och mig hann den ifatt denna dag i skogen, när jag till min stora förvåning upptäckte att jag redan var född men inte varit med och gjort något åt det, inte lyssnat, inte blivit en av tonerna - - - Musiken vävde ett nät omkring mig, blev till väggar och tak i en mäktig byggnad, i vars ställningar jag klättrade omkring: en ofärdig katedral, som svävade högre och högre.”

Jag har såklart varit med om väldigt mycket under min skoltid. Men det som jag har skarpast minne av från låg- och mellanstadietiden är absolut högläsningstillfällena. Jag kommer inte ihåg så mycket från alla de matte-, engelsk- eller svensklektioner som jag måste ha haft men jag kan i detalj komma ihåg stycken från böcker som har lästs högt för mig.

Så till alla Sveriges lärare och föräldrar: Läs mycket och högt för era elever och barn! Det gör skillnad och det ger barn minnen som varar livet ut! I mitt arbete som bibliotekarie är jag också med om många elever som vill låna just den boken som läraren precis har läst högt. Just för att det var en så härlig och positiv upplevelse för eleven. När jag ibland bland de äldre eleverna frågar efter någon riktigt bra bok de läst är det inte helt sällan som eleverna nämner någon bok som någon lärare har läst högt för dem.

Min högst personliga topplista på bra högläsningsböcker just nu är:

För lågstadiet:

Nilsson, Jag, Dante och miljonerna
DiCamillo, Edward Tulanes fantastiska resa
Morgenstern, Hemliga brev

För mellanstadiet:

Sandén, Ett hus utan speglar
Lidbeck, Barnhemmet
Zak, Alex Dogboy
Selznick, En fantastisk upptäckt av Hugo Cabret

För högstadiet:

Nordin, En sekund i taget
Berggren, En enda kväll
Valentine, Dubbelgångaren

Tack till Peo, Pelle och Ingrid som gav mig oförglömliga högläsningsstunder!

Bättre sent... Årets ALMA-pris

Lite sent har turen kommit till oss att uppmärksamma gårdagens stora händelse:
Igår tillkännagavs nämligen att vår alldeles egna Barbro Lindgren har tilldelats årets ALMA-pris. Fantastiskt!

Bild från ALMA-prisets webbplats

Så här lyder juryn motivering:
"Barbro Lindgren är en litterär nydanare.  Hon har med språklig djärvhet och psykologisk nyansrikedom förnyat inte bara bilderboken för de allra minsta utan också den absurda prosaberättelsen, den existentiella barndikten och den realistiska ungdomsskildringen. Med absolut gehör gestaltar hon såväl ljusa lyckoögonblick och lekfulla upptåg som livets gåtfullhet och dödens närhet."
HÄR kan du läsa mer om pristagaren och priset.

I hennes produktion finns så mycket, och hennes produktiva tid är sååå lång. Den första boken kom ut redan 1965. Och förra året kom den senaste. Det finns väl ingen som är uppväxt under de senaste 50 åren som inte har läst något av Barbro Lindgren. Hennes böcker var självklara när jag var barn och de är självklara när jag läser för min 2-åriga dotter nu. Hon älskar Max, Vilda bebin och senast igår läste vi Här är den lilla gården. Och det finns så mycket mer att se fram emot. Både nyare bilderböcker som de om grisen Benny, och gamla klassiker som Vems lilla mössa flyger och Loranga. 
Det är också härligt att jag för en gångs skull kan skylta lite med ALMA-pristagarens böcker. Dags att fixa det nu!

En hyllning till boken

Spanarna är ett program i Sveriges Radio P1, som har funnits i drygt 25 år. I programmet från den 28 februari gör Jessika Gedin en mycket vacker hyllning till boken. Kanske inte helt oväntat, Jessika leder ju numera TV-programmet Babel,  har drivit förlag och varit i böckernas värld i stort sett hela sitt vuxna liv. För att inte säga hela sitt liv.
I programmet talar hon om att ett bibliotek är som ett helt universum där det är möjligt att resa i tid och rum. Efter hyllningen spanar hon på robotböcker och böcker som robotar. Lyssna gärna! Vill du inte höra hela spanartrion börjar Jessikas spaning 18 min in i programmet.