Julkrubba

Nu har vi fått en fantastiskt fin krubba på biblitoeket på Ljugenskolan. Det är inte en klassisk kristen krubba utan en Abrahams barns-krubba. Förutom de traditionella figurerna; Maria, Josef, Jesus, herdar, tre vise män, änglar och några djur, så finns den fjärde vise mannen, Herodes och Marias kusin Elisabet med sin lilla son Johannes (döparen). Här finns också den källa och den daddelpalm som Maria, enligt den islamska traditionen, hämtade kraft ifrån när hon skulle föda Jesus.

Tanken med Abrahamns barns julkrubba är att visa på de likheter som finns i alla de tre abrahamitiska religionerna, judendom, kristendom och islam. Förutom krubban med palm och vattenkälla så finns också några av de texter från bibeln och koranen som beskriver Jesu födelse uppsatta. Bibeltexten står på grekiska och svenska och korantexten på arabiska och svenska.

Den här krubban har eleverna i årskurs 6 gjort. Under denna och nästa vecka ska de ha krubbvisning för alla klasser på Ljugenskolan, då de berättar om figurerna och varför de finns med i krubban.

Tror du på tomten?

Det är klart du gör, eller??? Akta dig annars så det inte går för dig som för människorna i boken Tro på tomten. Där har barnen slutat tro på tomten och plötsligt går det inte längre att tända adventsljusen och adventsstjärnorna går sönder. Jullådorna från vinden är fyllda med sand och saffranet är slut. Trollet Skrufs och Tilda är förtvivlade, ska det inte bli någon jul i år?

En ryslig julbok i 24 kapitel (ett för varje dag i december) för de yngre barnen. Lotta Olsson har skrivit texten och Benjamin Chaud har ritat de vackra bilderna.

Stay tuned for the next episode of: Julklappstips!

För några år sedan körde jag en julklappstips-serie de sista veckorna före jullovet och det känns som att det är dags för det igen.

Vi kommer att välja ut var sin favoritbok inom varje kategori; bilderbok, 6-9 år, 9-12år, ungdom och fakta, som kommit ut under året och publicera med jämna mellanrum här på bloggen under de närmsta veckorna.

Håll utkik!

Det är inte min hatt

"Den här hatten är inte min. Jag har precis stulit den."

Så börjar Det är inte min hatt, en ny bilderbok av Jon Klassen, författaren till Jag vill ha min hatt. Även denna gång står en stulen hatt i centrum, med den skillnaden att här är det tjuven själv, en liten fisk, som är berättaren. Mycket nöjd med sig själv, om än något skuldmedveten, redogör den lilla fisken för hur stölden gick till väga, hur säker han är på att komma undan och vart han tänker ta vägen. Som läsare får man dock ta del av en annan historia via bokens underbara illustrationer. Den lilla fisken ska inte känna sig för säker! Slutet är mycket öppet och lämnar åt läsaren att avgöra vad som egentligen hände, där inne bland de täta växterna.....
 

Jag tycker mycket om den här boken! Trots den kortfattade texten är detta inte precis en bok för de allra minsta utan snarare en bok som uppskattas av de lite äldre som förstår att ta till sig skillnaden mellan vad som händer i texten och vad bilderna berättar, ännu mer än i föregångaren Jag vill ha min hatt. Läs, njut av bilderna och fundera! Vad tror du hände?

 

Läsdag på Olympia!

I fredags hade fyrorna på Olympiaskolan läsdag. De hade laddat upp med riktigt mycket böcker ute i skolbiblioteket och de som behövde fick böckerna nedladdade. Barnen hade tagit med sig luftmadrasser, kuddar och filtar, godis och frukt och BÖCKER! Allt som behövdes för att försvinna in i en annan värld för en dag!

Bättre sent

 

Dottern lånade boken efter mig

I somras tog jag äntligen mitt förnuft till fånga och lånade första delen av Hungerspelen. Boken som jag hånats för att inte ha läst av både min bokcirkel och mina kollegor. Jag tog den med till stugan och i princp sträckläste medan svärisarna fick ta hand om dottern. En organisation som alla verkade nöjda med. Jag tyckte den var vansinnigt spännande och letade efter del två på Eslövs bibliotek när jag kom hem, men den var utlånad. Så när jag började jobba igen tog jag med den hem och la i en fin hög tillsammans med lite annat smått och gott. Och där har den sedan legat. Och stundom gett mig lite dåligt samvete faktiskt. Men i förra veckan tog jag mig äntligen samman och började läsa. Iiiihh, spännande igen! Och svår att släppa. I lördags fick jag lite mer sammanhängande tid att läsa medan dottern sov middag och på kvällen läste jag och läste och klockan blev sovdags och jag hade så lite kvar att jag fortsatte läsa i sängen, vilket jag aldrig brukar göra eftersom jag bara somnar. Maken suckade och tyckte att så himla spännande kan det väl inte vara med en barnbok, men han fattar ju ingenting! När det var två sidor kvar vaknade dottern... Vilket antiklimax. Men nu har jag läst ut. Och nu ska jag inte vänta fyra månader innan jag läser sista delen utan den ska läsas så snart jag har den i min hand! Det är ju fördelen med att börja läsa en serie först efter att alla delar kommit ut. Hoppas den finns inne på jobbet!

Ps. Det gjorde den inte, men jag har reserverat och hoppas istället på snabb leverans.

På tal om väntan

Jag bloggade igår om att det är så lång väntan på delarna i bokserier. Idag fick jag äntligen del 2 i Jo Salmsons serie om Maro. I den första delen får vi möta Maro, äldsta sonen till en av kungens riddare, som otåligt väntar på att få börja rida med kungens följe som hans page, för att senare själv bli dubbad till riddare. Men Maro ställer till det för sig, förlorar sin fars förtroende och platsen i kungens följe. Istället är det Maros lillebror som får rida med kungen runt i riket.

Men Maros chanser är inte helt slut, för kungen ger honom ett hemligt uppdrag. Tillsammans med Unda, en av kungens spioner, de sk skuggorna, ska han leta upp drakarna som bor i bergen, ta blod från dem och ta med blodet till kungens magiker som kan tillverka sanningssägar-dryck av det. Kungen tror nämligen att en av hans riddare är en förädare och han vill ta reda på vem. Om Maro lyckas med sitt uppdrag har kungen lovat att han ändå ska få bli riddare. Men det finns hinder på vägen, människor som inte går att lita på och faror som lurar.

Om första delen av serien kändes lite avvaktande och mer som en introduktion, så kommer historien verkligen igång här i andra delen. Liksom Salmsons andra fantasyserier är det spännande, lättläst och man längtar efter att läsa
nästa del som kommer till våren. Sista delen kommer i början av hösten 2014.