Cilla Naumann

Jag tycker att Cilla Naumann är en av Sveriges mest intressanta författare just nu. Det gäller främst hennes vuxenböcker men ungdomsböckerna kommer inte långt efter. Det är sällan jag ger mig tid att följa ett helt författarskap, men i det här fallet är det ett måste.
I natt läste jag ut ungdomsboken 17 timmar härifrån. Ytterligare en bok där vi kryper innanför skinnet på Tom. Honom mötte vi första gången i Värsta brorsan. Sen i 62 dagar och Kulor i hjärtat. Det fungerar alldeles utmärkt att läsa dem fristående.
Tom åker med Sin äldste kompis Kalle och hans familj till Colombia över jullovet. Det var inte ett lätt beslut att bestämma sig för att åka med. Skulle han klara att vara ifrån sin familj över julen och då i ett av världens mest kriminella länder.
Cilla Naumann lyckas att väva in många olika trådar i den här berättelsen utan att den känns överlastad. Colombias fattigdom ställs mot de paradisiska turisthotellen. Rädslan att vara i ett främmande land utan sin familj kontra alla fantastiska och unika upplevelser. Det blir inte bara länderna som Tom jämför utan även olika typer av familjebildningar.
Orsaken till hela resan är Juans sökande efter sina rötter och moster Cristina. Juan lever ihop med Kalles mamma och kom som liten till Sverige med en annan av sina mostrar.
Det blir många berättelser i berättelsen som berör på djupet.
Jag tycker inte att det här är den bästa av hennes ungdomsböcker men den är ändå mycket bra. Det säger en del om Cilla Naumanns författarskap.

Sju tusen steg

I skolan är uppgiften att rita sitt rum. Siri tänker rita två rum för sedan fem månader tillbaka har hon två, ett i det gula huset hos mamma och ett i det grå hos pappa. Hon konstaterar att skillnaden på rummen inte är så stor, jo färgen på överkasten förstås.
Det är inte så långt mellan husen, ett par kilometer och pappa uppskattar att det är ungefär sjutusen steg.
Det är bara på prov som föräldrarna flyttat isär och Siri önskar av hela sitt hjärta att de snart ska flytta ihop igen.
Bo R Holmberg som är författare till boken har verkligen fångat barnets utsatthet och maktlöshet i den här situationen.
En dag när Siri slutar skolan står pappa där och ska hämta fast det är udda vecka = mammavecka. Det är julens helgdagar som rubbar schemat, säger pappa. Och Siri som bestämt med Björn, som bor nära mamma. Hon beslutar sig för att gå till Björn ändå, utan att säga något, de är ju lite ihop. Siri genar genom skogen fast det är mörkt och lite kusligt. Hon får för sig att kika in genom fönstret till mamma när hon ändå är så nära. Då får hon se att det sitter en främmande man i fåtöljen och han kysser mamma på handen. Tankarna snurrar nu runt i Siris huvud.
Jag tycker det här är en fin bok som många nog kan känna igen sig i. Sofia Malmbergs teckningar, speciellt bokomslaget är fina.
Man förstår att berättelsen utspelar sig i Norrland, de åker skoter och kör skridskor. Men framförallt för att ordet lägdan smugit sig in i texten. Nu vet jag att en lägd är en äng eller en åker i träda.

Svartkonst för opiercade

Malinda är med kompisar men känner sig ändå ensam och osäker. Om hon bara fick den svindyra jackan från Deep så hade allt blivit bättre – då kanske Sofie vill bli vän med henne. Sofie är tjejen i skolan som alla vill vara med.

När Malinda är ute med Kerstins hund träffar hon på Elsa. Elsa och Malinda träffas flera gånger och en dag följer Malinda med Elsa hem. Det är något som är konstigt i Elsas lägenhet, det finns inga sängar där, var sover Elsa egentligen?

Sedan får vi följa med Malinda och Elsa till ett öde hus mitt ute i skogen. Ett hus med levande ljus i kandelabrar…  och Malinda träffar Puke, Puke som har världens vackraste ögon

Boken innehåller också paranormala aktiviteter och svartkonst, en sönderskuren svindyr jacka och en dam som dyker upp lite överallt med käpp och basker.

Charlotta Björnulfsons Svartkonst för opiercade är en bok som passar både som högläsning och som spännande ”ensamläsning” för mellanstadiebarn. Den innehåller lite olika delar, händelser och trådar. Jag funderar fortfarande på vem damen i baskern är…

Vad som gör en bibliotekarie glad i sitt hjärta

- När elever mycket sakta och motvilligt lämnar biblioteket (efter att ha suttit där och läst), och snubblar tillbaka till klassrummet, fortfarande läsande.
- När elever kommer tillbaka dagen efter att de lånat en tjock bok, berättar att de inte kunde sluta läsa och att de nu vill ha del två (och att det då finns en del två att sätta i händerna på dem!).
- När elever som i flera år bestämt hävdat att det inte finns några bra böcker, plötsligt är stammisar och troget dyker upp på klassens lånetid varje vecka.
- När man kommer in i ett klassrum där det pågår tyst läsning och inte en enda elev noterar att man står där och vill säga något.
- När alla böckerna blir utlånade efter ett bokprat.

Läsförståelsen blir sämre, läsandet minskar och larm efter larm ljuder, men så länge detta händer då och då känner jag mig ändå ganska nöjd och hoppas på att de här eleverna ska ge upphov till positiva spiraler i sina klasser.

Fabergémystik

I vintras köpte jag, eller om det var min vikarie, en bok till Ljungenskolans bibliotek som ingen annan skola köpte in. (Undrar så vad det stod i det lektörsomdömet...) Jag tyckte direkt jag packade upp paketet att den att den verkade spännande och tänkte läsa den, men efter att ha varit borta nästan ett år så fanns det så otroligt mycket att sätta sig in i, läsa ikapp, ta tag i, så boken åkte ut på hyllan istället. Och sedan har den lånats lite då och då och de få gånger jag sett till den på återlämningsvagnen så har det aldrig rikigt passat. Men igår satte jag mig med den på jobbet och började läsa. Sen tog jag med den hem och fortsatte läsa. Och jag tyckte faktiskt att det var ganska spännande. Inte så realistiskt och trovärdigt kanske, men intressant.

Den siste tsarens hemlighet heter den och gåtan som boken kretsar kring är två försvunna Fabergéägg som smugglades ut ur Ryssland vid tiden för ryska revolutionen 1917. Syskonen Vendela och Milo bor i Elm, en stad mitt emellan ett högt berg och en djup kristallklar sjö. Det finns ett Elm i Schweiz, men jag vet faktiskt inte om det är där boken är tänkt att utspela sig, eller om det är en helt fiktiv stad. Barnen bor i ett av stadens finaste hus tillsammans med sin mamma, som är borgmästare och pappan som är kriminaltekninker. I det stora huset finns också en lägenhet där barnens farmor Minerva bor. Minerva jobbar på stadens museum och snart är det dags att öppna en utställning med några av de berömda Fabergéäggen som tsaren i Ryssland lät tillverka som gåvor till sin familj i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Fabergé var en mycket känd juvelerare och guldsmed, som inte gjorde två likadana smycken, utan allt var unikt och det enda av sitt slag. Totalt tillverkades 57 fantastiska och mycket värdefulla ägg, men under och efter ryska revolutionen förstördes, försvann och såldes många av äggen. I boken berättas att guldsmedslärlingen Theresia fick i uppdrag av tsaritsan, tsarens mor, att smuggla ut två av äggen ur Ryssland. Theresia visar sig vara Minervas farmor. Som tack för hjälpen fick hon ett hus i Elm, det hus som Vendela och Milo och deras familj nu bor i. Men äggen gömdes och farmor Minerva hoppas att hon genom de andra äggen ska kunna få ledtrådar till var de finns. Men utställningen är ett vågspel. Äggen är sällsynta och värdefulla och Minerva berättar för sina barnbarn att hon misstänker att någon kommer att försöka stjäla dem. Vendela och Milo ska hålla ögonen öppna, men när äggen faktiskt blir stulna mitt under en fin middag på muséet står de först handfallna. Vilka har motiv, vilka har alibi, vilka skulle kunna göra en sån sak?

Egentligen är det inte själva lösningen av brottet som jag tycker är det mest spännande med boken, utan det är just de mytomspunna Fabergéäggen. Just de två som Theresia smugglade ut åt tsaritsan har faktiskt varit försvunna ända sedan revolutionen och ingen vet var de finns. Sanning blandas med fiktion i boken och det ger en extra nerv till läsningen.

Min vän Carolina, som också är skolbibliotekarie och driver bokbloggen Carolina läser, var skeptisk till bokens karaktärer som hon tyckte var platta karikatyrer och alldeles för välartade, och till viss del kan jag hålla med, men jag tycker ändå att boken är värd att läsas.

Vill ni titta på några av de fantastiska äggen så finns bilder HÄR.

Den gyllene stjärnan

Nu i dagarna var det 70 år sedan större delen av Danmarks judar räddades till Sverige över Öresund. Sydsvenskan uppmärksammade det i söndags med två artiklar skrivna av Karin Zillén; Vi var inte judarna - vi var danskarna och Första öppna trotset mot Nazityskland .

Jag kan tänka mig att båda artiklarna skulle fungera utmärkt i skolans historieundervisning, och vill tipsa om att parallellt med dem läsa Lois Lowrys skönlitterära bok Den gyllene stjärnan som behandlar samma ämne, sett ur flickan Annemaries perspektiv.

Stereoläsning!

Det här var härligt att se: klass 2a, kom och lånade böcker idag. Allihopa satt ¨sedan på rad i soffan och läste sina fynd. Två pojkar hade lånat samma bok, lyckligt läste dem på samma gång halvhögt. Vilken bok det var? "Blåbärspatrullen och sjörövarna", spännande bok för yngre barn.