Legenden om Sally Jones

På Skönadalsskolan har det varit fest idag. Alla klasser på mellanstadiet har fått gå på teater.
Teater 23 kom med buller och bång redan vid middagstid igår till skolan och började sitt gigantiska scenbygge. Dansgolv och kulisser. Ljusramper och gradänger. Först halvnio på kvällen gick den siste hem. Idag bjöd ensemblen på två magnifika föreställningar av den rosade och fullbokade Legenden om Sally Jones.
En fantastisk upplevelse såväl för ung som gammal. Hela tiden scenbyten allteftersom Sallys liv berättas fram. Skicklig koreografi och gestaltning.
Nu är allt rivet och nedpackat och teatergruppen far vidare till andra lyckligt lottade.


Klasserna var väl förberedda. De har alla fått boken Legenden om Sally Jones, som pjäsen bygger på, högläst för sig. Boken är skapad av Jakob Wegelius som fick Augustpriset 2008 för denna fina berättelse med fantastiska illustrationer.
Vi skolbibliotekarier har gjort en lärarhandledning till hjälp vid arbetet med boken.
Ett par av klasserna har gjort egna illustrationer som blivit till en skärmutställning på biblioteket. Andra elever flockas kring bilderna och kommenterar.
Idag gick vi alla hem med stora upplevelser i bagaget.

Leva nu

Jag vet att Maria redan skrivit om den här boken för bara en månad sen (läs det HÄR), men igår läste jag ut Sofia Nordins En sekund i taget. Den var läskig. Svår att värja sig mot. Huvudpersonen Hedvig...
Det blir löjligt att prata om en huvudperson när hon är den enda personen - enda levande personen. Nåja, Hedvig överlever en katastrof. Alla dör. Mamma, pappa och lillebror Ludvig. Alla, överallt. Och det är Ludvig som drabbar mig så hårt. Hur Hedvig beskriver Ludvigs små händer som sträcker sig efter henne, håller henne fast och bönfaller henne att stanna, men hur hon sliter sig loss i ett fåfängt försök att googla sig fram till vad det är som pågår. Varför hennes familj håller på att koka bort i feber och ingenting verkar hjälpa. De där små händerna, hans bedjande "Nej, stanna!" återkommer gång på gång i Hedvigs minne, trots att hon försöker att inte tänka på det som varit. Tvingar sig att leva nu. Bara hela tiden vara NU.



Bob Hansson

I går besökte Bob Hansson Kävlinge kommun. Han hade storföreläsningar för år 8 på både Tolvåkerskolan och Korsbackaskolan. Bob har hittills gett ut nio böcker, hans skriver både poesiböcker och romaner.

Bob är väldigt kul att lyssna på! Han fångar lätt 80 tonåringar i en 60 min lång föreläsning. Han har humor, han är lite galen, han pratar om pinsamheter och misslyckanden i sitt eget liv samtidigt som han levererar viktiga budskap till tonåringarna; Tro på det du gör! Du är bra som du är! Du duger!

En riktigt rolig dag för Kävlinge kommuns åttondeklassare. Tack Bob Hansson!!!

Vad man kan göra av ett upphittat papper

På temat Återvinning-se vad barnen på Olympiaskolan skapat av upphittat papper!

Den nya Isabel - ett kärleksdrama i litet format!

Jag har hittat och läst en novell utgiven av det lilla nystartade förlaget Collings förlag. Det var efter tips på Tonårsboken som jag hittade novellen som heter Den nya Isabel och den är skriven för ungefär hundra år sedan av Katherine Mansfield.

Historien utspelar sig under några sommardagar i England. William arbetar i London på veckorna och nu är han på väg hem till sin vackra fru Isabel och deras två pojkar över helgen. William märker att han och Isabel är på väg att glida ifrån varandra. Isabel har fått nya vänner och nya intressen och William känner sig dum, utanför och rädd för att hon ska lämna honom. Ett klassiskt kärleksdrama!

Den nya Isabel är en välskriven novell på drygt 20 små sidor som öppnar upp för många frågor om livet, relationer, framtid och dåtid. Vad kommer att hända med Isabel och William? Hur kommer det att sluta? Språket är vackert och poetiskt och miljöskildringarna är så bra beskrivna att man lätt kan se hela miljön framför sig.

Den nya Isabel är utgiven som en liten, liten bok på endast ca 20 sidor, lätt att läsa, lätt att bära med sig. Perfekt som novell för vuxna och tonåringar som snabbt vill läsa något riktigt bra. Förlaget satsar också stort på e-boksförsäljning och jag tror jag ska satsa på att ladda hem nästa bok (novell) som jag väljer från Collings förlag. Jag ser nämligen fram emot att läsa fler noveller från Collins!

Jag är Zlatan Ibrahimovic

Nu har jag plöjt igenom alla 417 sidorna i Zlatans biografi, skriven av journalisten David Lagercrantz. Det glömmer man snabbt eftersom boken är utformad som om det är Zlatan som berättar direkt till läsaren.
Jag är inte det minsta intresserad av fotboll men ville läsa boken av ren nyfikenhet och för att den fått och får många framförallt killar att läsa.
Emellanåt blir jag riktigt fängslad av en eller annan klackning, tackling eller kryssning fram mot motståndarmålet. Den största behållningen för mig blir ändå hans skildring av hur han hela livet, bildligt och bokstavligt, slagits för att få höra till. Känslan av att alltid känna sig annorlunda och fel. Att det kvittar hur mycket du kämpar och hur duktig du är, du blir ändå aldrig helt accepterad. Men även hur han emellanåt aktivt väljer att stå utanför.
Jag kan inte låta bli att jämföra med Jonas Hassen Khemiris senaste (vuxen)bok, Jag ringer mina bröder. Där är också utanförskapet ett centralt tema. Trots att, som i Jonas fall, vara en hyllad författare och erkänt skicklig att dribbla med ord finns ändå utanförskapet där. En känsla som vi nog alla kan känna igen oss i från olika situationer.
Men för att återgå till Zlatans biografi drabbas jag också starkt av när han berättar om första gången hans pappa kom och tittade på en match. En pappa som fått vårdnaden om sin son men som inte orkar vara förälder. Mycket alkohol, passivitet och avsaknad av pengar. Inget engagemang i Zlatan som drev vind för våg och oftast möttes av ett tomt kylskåp. Han tog sig själv till träning och matcher, aldrig någon vuxen som kom och tittade eller stöttade. Men sen plötsligt en dag satt hans pappa där på läktaren, då när Zlatan redan var etablerad och berömd. Att pappan satt där blev mycket större än all framgång,något som alla föräldrar skulle läsa och ta till sig. Samtidigt är det också en tänkvärd nutidsskildring av Sverige, ett alltmer segregerat Sverige.

Det är bra att den här boken finns i en lättläst utgåva bearbetad av Mats Wänblad. Alla mäktar inte med originalet.
Fler bör läsa denna framgångssaga för att kunna samtala om boken med unga läsare.
I reklamen för boken sägs att för första gången får vi veta sanningen. Nåja, en friserad sanning sedd med Zlatans ögon.

En sån där vidrig bok där mamman dör

Rubys mamma är död. Men hon vill absolut inte att hennes liv ska vara som en sån där vidrig bok där mamman dör, tjejen tvingas flytta hem till sin pappa som hon aldrig har träffat, som hon inte vill träffa och som inte bryr sig om henne ett dugg. Eller för att citera Ruby exakt:
"och tjejen måste flytta
till sin försumliga pappa
och han visar sig vara
en alkoholiserad heroinist
som misshandlar henne brutalt
och utnyttjar henne sexuellt
så att hon blir
en bulimist yxmördare."
Ändå sitter hon där på planet, på väg 500 mil bort från sin älskade moster Duffy, sin bästa vän Lizzy och sin pojkvän Ray, till en pappa som är filmstjärna och som övergav hennes mamma redan innan Ruby föddes. En svikare. En idiot.

Ruby har inte bestämt sig för att hata honom. Det behövs liksom inte. Ruby älskade sin mamma och mamman kom aldrig över att Whip (vilket töntigt namn!!!) lämnade henne, och det finns alltså inte på kartan att Ruby ska falla för hans charm, hans förmögenhet som kan köpa henne allt hon pekar på, hans förmåga att säga precis vad hon tänker, hans envisa försök att ta igen alla förlorade år och vara PAPPA.

Det är kanske ingen sensationell intrig, det är rätt förutsebart, men språket, stilen gör det helt underbart. Kapitlen är korta, koncisa, som prosalyrik och Sones lyckas få sagt så mycket med bara några få ord. Och kapitelrubriker som är liksom spot on. Till exempel:

"För dövdumma öron

Jag vill absolut inte
att de andra på Lakewood ska veta
vem min pappa är.

Det borde inte vara alltför svårt att ordna,
eftersom han heter Logan i efternamn
och jag heter Milliken.

Så jag
säger till Whip
att jag vill gå själv till skolan.

Men då säger han:
'Åh, men det är inget besvär.
Jag kör dig så gärna'.

och slår upp dörren
till den mest otroliga Ford Thunderbird -57
lackerad i titta-på-mig-grönt.

På nummerplåten står det: RUBYZPAPPA"

Jag älskar't!