Mofflorna blir till

Andra tisdagen med faddergruppsprojektet "Mofflor och människor" på Olympia. Hur ser en moffla ut?
Barnen fick fria händer. Det blev mofflor med långa ben och korta ben, ett öga eller två och som här med grönt hår.

Heddas bok

Hedda älskar att berätta saker för klassen. Om hon fick skulle hon kunna prata hur länge som helst om mormor som är veterinär, mormors hund som alltid hittar på en massa bus och om alla djur som mormor tar hand om. På skolavslutningen får alla i klassen presenter av fröken, och Hedda får en blå skrivbok med röd rygg. I den ska Hedda skriva ner allt som händer under sommarlovet, tycker fröken.

Och vilket sommarlov det blir! Hedda bestämmer sig för att bo hemma hos mormor och hjälpa henne med alla hennes djur, både de egna på gården och de sjuka som hon besöker. Men även om det är fantastiskt och roligt så är det ändå något som inte är som vanligt med mormor. Hon är trött nästan hela tiden och vill inte bada i havet tillsammans med Hedda när de är på utflykt. Mormor älskar ju att bada!? Hedda känner att nu behöver hon verkligen hjälpa till.

Lin Hallberg är kanske mest känd för sina hästböcker, framför allt böckerna om Sigge och Teddy. Detta är en lite allvarligare historia, men med samma berättarglädje. Jag tror att den funkar utmärkt för högläsning för lågstadiet och att läsa själv för de som kommit en bit med sin läsning.

Dungen

Förra tisdagen startade faddergrupperna F-4 på Olympiaskolan sitt projekt "Mofflor och människor". Faddergruppen hade fått ett brev ifrån mofflorna, där de bad oss att hjälpa dem att städa upp i deras dunge. Första uppgiften blev att komma överens om vad en dunge är, vad finns det för träd i dungen? hur ser dungen ut på vintern, hösten, våren och sommaren?
Sedan skulle alla måla sin dunge.
"Mofflor och människor" är en storyline från "Håll Sverige rent"

Läsvanor och bästa böcker

Lärarnas tidning har gjort en undersökning om läsvanor bland lärare. De tillfrågade är lärare som arbetar i skolan just nu. Undersökningen visar att de äldre lärarna läser mer skönlitteratur än de yngre och att en av tre lärare läser max två böcker om året!

Samtidigt har lärarna kunnat rösta på "Lärarnas bästa barnbok" i tre kategorier: bästa bilderbok, bästa kapitelbok och bästa ungdomsbok. Bland böckerna som röstades fram som topp tre i de olika kategorierna är det endast en (1) bok som är skriven på 2000-talet!

Här är listan på de böcker som fick flest röster:
Bästa bilderbok
1. »Sagan om det röda äpplet«, Jan Lööf, 1974
2. »Petter och hans 4 getter«, Einar Norelius, 1951
3. »Knacka på!«, Anna-Clara Tidholm, 1992

Bästa kapitelbok
1. »Mio min Mio«, Astrid Lindgren, 1954
2. »Sandvargen«, Åsa Lind, 2002
3. »Godnatt Mister Tom«, Michelle Magorian, 1983

Bästa ungdomsbok
1. »Godnatt Mister Tom«, Michelle Magorian, 1983
2. »Harry Potter och de vises sten« J.K. Rowling, 1997
3. »Jag saknar dig, jag saknar dig!« Peter Pohl och Kinna Gieth, 1992

Hela artikeln från Lärarnas tidning hittar du här.

Jag undrar lite över hur undersökningen har gjorts och vilka som har svarat. Min erfarenhet är iallafall att lärare använder sig av mycket nyare böcker både till högläsning och till klassläsning i skolan i dag.

En Brevroman

Idag fick jag plötsligt syn på en gammal bok som jag inte sett till på länge. Det är Du och jag och din kille av Johan Unenge. Johan Unenge har skrivit en mängd barn- och ungdomsböcker under många års tid, just nu har han också jobbet som Sveriges första Läsambassadör. Läs mer om Unenge och hans böcker här

Du och jag och din kille är en av Johan Unenges allra bästa böcker tycker jag. Nu är det flera år sen jag läste den men jag kommer fortfarande ihåg brevväxlingen mellan Annelie och Viktor som träffades under några sommarveckor. De börjar skriva brev till varandra när sommaren är slut, genom breven lär man känna dem och får reda på vad som hände på sommaren. Boken får en oväntad vändning mot slutet - den twisten var jag helt oförberedd på men det är vändningen som gör att jag gillar och fortfarande kommer ihåg boken.

Någon annan som läst och gillar?

Begränsat

I gårdagens Vetenskapens värld handlade det om uppmärksamhet, fokus, att kunna göra flera saker samtidigt. Mycket intressant med tanke på att de flesta idag sällan gör bara en sak i taget. Många unga hävdar att de minsann klarar av att lyssna på musik, titta på TV, uppdatera sin facebookststus och göra läxorna samtidigt. Kanske blir vi allt bättre på det, men än så länge är vi långt därifrån. Vår hjärna klarar bara av att fokusera på en sak i taget, och väljer då det "viktigaste". Frågan är ju vad en 14-årings hjärna uppfattar som viktigast i den situationen. Kanske inte alltid läxan...

I programet fick vi bland annat se hur illusionister lyckas lura oss, hur fingerfärdiga magiker kan plocka alla värdesaker från oss utan att vi märker det, vad som händer med bilkörningsförmågan när vi samtidigt svarar på mattetal och försöker hålla ord i minnet. Riktigt intressant. Och jag fick svart på vitt att jag har svårt för att fokusera på mer än en sak i taget. Som tur är har jag sällskap av 98% av befolkningen, så jag behöver inte vara ledsen för det. En nyttig påminnelse att vi inte blir snabbare av att ha tusen saker igång samtidigt. Gör en sak i taget och gör den bra. Ta sen itu med nästa.

Se programmet HÄR och samla lite argument till varför dina barn/elever inte bör ha en massa andra saker för sig parallellt med skolarbetet!

Rebecca Dautremer

Tillbaka till bokhandeln i Funchal på Madeira.
Svenska barnböcker lyste med sin frånvaro. Tomas Tranströmer och några av våra deckarförfattare fanns översatta.

Men jag fastnade för några bilderböcker med oerhört vackra illustrationer. Alla med namnet Rebecca Dautremer på omslaget.
Jag stod länge och bläddrade i böckerna och övervägde allvarligt att köpa några av dem trots att jag enbart kan några få ord på portugisiska.
Väl hemma igen har jag tagit reda på att Rebecca Dautremer föddes i södra Frankrike men bor numera i Paris sedan flera år. Hon har gjort egna bilderböcker men även illustrerat klassiska sagor såsom Babayaga och Askungen.
Bilderna har en varm ton väl lämpade till sagoformen men efter att ha betraktat dem en stund upplever man även en stor portion humor. Färgskalan går mot det röda och orange.

Jag hoppas att något svenskt förlag får upp ögonen för henne och ger ut några av böckerna på svenska.



Här kan du se några av hennes vackra illustrationer.