Bibliotekskuppen

Böcker som utspelar sig på bibliotek lockar ju alltid en bibliotekarie, så när jag läste om Syskonen Tilly: Bibliotekskuppen var jag tvungen att köpa in den till biblioteket. Boken handlar om tre syskon som går på samma internatskola. I stort sett alla elever på skolan är helt tokiga i böckerna om drakryttaren William Storm och på påsklovet kommer äntligen nästa del. Problemet är att syskonens föräldrar har bestämt att familjen ska ut på campingsemester - långt från alla bibliotek och bokhandlar - hela lovet. Det finns ingen chans att syskonen hinner läsa boken innan de är tillbaka på skolan och då vet de med säkerhet att den irriterande Frank kommer avslöja slutet för dem. De måste göra något!

Som tur är har Lottie en idé. De vet nämligen att skolan får fem exemplar av boken redan en vecka i förväg, men att dessa böcker hålla inlåsta fram till släppdatumet. Det är bara skolans rektor som har nyckel till förrådet där böckerna finns och den håller hon hårt i tills boken släpps. Nu gäller det för syskonen att lyckas komma åt nyckeln, ta sig in i förrådet och läsa böckerna innan föräldrarna kommer och hämtar dem. Och inte bli påkomna under tiden.

Språket är kanske inte det bästa, men det är ändå en ganska rolig historia.

Einstein

Idag kom en av pedagogerna till biblioteket och satte en tavla vid min arbetsplats. Vilken fin gest!

Berättelsen om att Einstein skulle ha sagt detta är inte ny och det finns heller  inga belägg för att han ska ha sagt det. Det tycker jag kan kvitta , det är vad dessa ord säger som är det viktiga.
   Blir du högläst för som barn och får möjlighet att läsa och arbeta mycket med texter blir du en klokare människa. Du får möta olika verkligheter och lösningar. Du får lättare för att tänka i nya banor. För visst blänker böcker som solar och gnistrar som tomtebloss och tänder många tanketrådar hos oss.

Tillsammans med Loranga, Masarin och Dartanjang

Lördagen 22/3 var det vernissage på "En stor utställning om Barbro Lindgrens universum" på Dunkers kulturhus i Helsingborg. Jag var där tillsammans med min familj och drack Loranga istället för sedvanligt vernissagebubbel.
Jag tror att Barbro Lindgren är en författare, som många har ett väldigt personligt förhållande till. Många bär med sig hennes berättelser, som de läst eller hört när de varit små eller större och tänker på dem fortfarande. Själv bär jag med mig böckerna Jättehemligt, Världshemligt och Bladen brinner. Barbro Lindgrens dagboksserie om sin egen barndom och tonår. Kommer aldrig att glömma hur hon skriver om sin bror Kjellegubben, som sedan dör, eller om hur hon blir kär, om när hennes bästa kompis pappa dör, eller de helt galna avsnitten när gäddorna flyger upp till Gud och biter honom i "pillesnoppen"...

Min son lyssnade varje kväll när han skulle sova på de underfundigt galna och ibland fruktansvärt roliga berättelserna om Loranga, Masarin och Dartanjang på CD skiva. Varje kväll när han gick i tvåan, trean, fyran och femman. Han kunde helt enkelt inte sova utan de här berättelserna.

 Catti Hofflin, chef för Dunkers kulturhus sa, att "Barbros böcker räddade mitt liv" Hon läste dem när hennes mamma försvann(vilket inte utreddes närmare).
Jag tror inte att det är helt ovanligt att känna så inför Barbro Lindgrens böcker, som innehåller sorg, smärta och död på ett alldeles speciellt vis och samtidigt vansinnigt galen humor och fantasi.
Väl inne på utställningen vandrade man verkligen runt i Loranga, Masarin och Dartanjangs värld. Alla husen fanns uppbyggda, så att man kunde gå in i dem. Ladan fylld med tigrar, skrothögen, med giraffen längst upp, Dartanjangs hus, med en jätteliten söt säng och Lorangas och Masarins hus, med alla rummen i olika färger. Toaletten var i guld, berättade Paulina strålande, då hon kom ut därifrån.
(Loranga målade ju alla rummen i olika färger)

Föräldrar som super

Det finns flera  ungdomsböcker där föräldrar som dricker finns med i handlingen. Den senaste i raden heter Imorgon är allt som vanligt av Lina Stoltz.
Jag tror att det här är den bästa boken i ämnet som jag har läst. Det är Lilian som är huvudperson och hennes mamma super i perioder.
I skolan blir Lilian vald till lucia och hon blir stormande glad men samtidigt knyter det sig i magen. Tänk om mamma kommer full till skolan. Samtidigt vill hon att mamma ska komma och dela det  stora ögonblicket med henne.
Det blir besvärligt med lärarens alla frågor om hur det egentligen är och med bästa kompisen Ninas alla undringar om varför de aldrig är hemma hos Lilian.
Lilian som hellre skulle  dö än att någon fick reda på hur det egentligen står till.
Men omgivningen ger sig inte och sakta byggs ett skyddsnät upp kring henne. Storebror Tintin och hans flickvän Nelly kommer och hämtar henne när det är som värst. Då har redan storasyster flytt till en kompis. Till slut berättar hon för bästisen Nina och allt börjar kännas bättre.
I bokens handling finns ett budskap om att ingen annan än personen själv som dricker kan ta ansvar och bestämma sig för att fortsätta dricka eller sluta. Ingen annan bör ta på sig skuld och försöka skydda. Det är okej att hämta hjälp hos andra. Lina Stoltz lyckas förmedla detta utan att det känns som pekpinnar.

Ännu mera högläsning!

Dagens Nyheters artikelserie om högläsningens betydelse fortsätter idag med en intervju med forskaren Barbro Westlund. Hon vill lyfta fram hur viktigt det är att också läsa faktaböcker högt, för att ge barnen ett utökat ordförråd och ökad läsförståelse.

Boken om Mademoiselle Oiseau

Gillar du Paris, katter och vackra bilder? Då är boken om Mademoiselle Oiseau något för dig! Boken är fylld av fantastiskt vackra bilder av den kända illustratören Lovisa Burfitt. Texten är skriven av Andrea de la Barre de Nanteuil.

 

Mademoiselle Oiseau är en speciell dam som bor i ett gammalt hus på Avenue des Temps Perdus i Paris. Det är egentligen ingen som känner henne, man säger att hon bott där i hundra år men så gammal kan hon väl inte vara, hon ser inte ens gammal ut. Mademoiselle Oiseau är som en blandning av en flicka och en tant med sotiga ögon, stora yviga lockar och en körsbärsröd mun.

 

I lägenheten under Mademoiselle Oiseau bor Isabella. Isabella är nio år, har grå ögon och stripigt hår. Inuti Isabel finns ett stort, tomt rum. Det är ingen som lyssnar på Isabella, ingen ser henne och det känns som om hon inte finns. Hon känner sig bara grå.

En dag när Isabella går in i den gamla järnhissen i huset råkar hon trycka på 6:an istället för på 5:an. Hon märker det inte och när hon kommer upp tar hon fram sin nyckel och försöker öppna dörren (som är en våning över hennes egen dörr). Nyckeln passar inte men innan Isabella hinner reagera har Mademoiselle Oiseau öppnat dörren och dragit in henne i sin lägenhet.

Plötsligt står Isabella i en hall med vallmotapeter och en ny värld öppnar sig för Isabella. En lägenhet fylld av blommönster, katter, fjädrar, rum och till och med en trädgård med pool. Och mitt i allt detta den mystiska och fantastiska Mademoiselle Oiseau!

Vi får följa vänskapen mellan Isabella och Mademoiselle Oiseau och se hur livsgnistan återvänder till Isabella. Boken om Mademoiselle Oiseau är en klassisk saga med mycket vackra bilder som passar bra som högläsning eller egenläsning för barn i 8-10-årsåldern!

Vackra bilder på nästan varje uppslag i boken!

Högläsning igen

Självständigt läsande föds ur högläsning!

 

Idag i DN är det ett reportage om högläsning utifrån Anne-Marie Körlings perspektiv. Ann-Marie Körling som har en populär blogg är en mycket inspirerande lärare, författare och föreläsare.

 

Läs artikeln här.