Edwin är ganska ensam i sin klass. Det blir så ofta fel med kompisarna, och Edwin blir arg, och så vill han gärna vara ifred. Han kan stå vid sitt träd med ryggen mot skolan och helt glömma bort både tid och rum, inte märka att det ringer in och att alla kompisarna försvinner från skolgården.
En dag säger klassens lärare Fredrik att de ska jobba med solsystemet. Edwin blir så glad. Äntligen något han kan och är bra på. Allt känns plötsligt så enkelt och roligt i skolan. Ända tills Fredrik säger att det i vårt solsystem finns nio planeter. 9. NIO. Nio? Det börjar klia och bråka inuti Edwin. Det borde ju Fredrik veta, att det inte finns nio planeter, utan att de bara är åtta. Han är ju läraren. Edwin kan inte behärska sig, han känner att snart så kommer han att explodera som en supernova.
På kvällen är Edwin ledsen. Både på sig själv och på läraren Fredrik. Vilken tur att mamma finns. Mamma som ibland verkar förstå vad han tänker utan att han ens behöver säga något. Kanske kan det lösa sig ändå?
