Jag har varit fascinerad av Taj Mahal sedan jag såg en tv-serie någongång på 80 talet, som handlade om ett ungt indiskt par och deras kärlekssaga. Riktigt hur serien knöt an till Taj Mahal har jag glömt, det jag kommer ihåg är att flickan hette Mumtaz, samma namn som prins Shah Jahans älskade har. I samma veva lånade och läste jag boken ”Se min älskade Taj Mahal - kärlekens spegel” av TN Murari, där berättelsen om hur Shah Jahans kärlek till Mumtaz blev förevigad i gravmonumentet Taj Mahal. Jag lånade, läste och grät många, många gånger. På en bokrea några år senare hittade jag boken och köpte den, men mitt ex har jag inte läst en enda gång. Jag vågar inte, tänk om minnet av berättelsen är bättre än berättelsen själv...
Taj Mahal lockar däremot fortfarande så när jag såg boken ”Sana och Taj Mahal” av Åsa Storck så var beslutet att köpa in den snabbt avgjort. Förhoppningsvis lockar den läsaren till att läsa mer om det magnifika gravmonumentet.
Sanas pappa är trädgårdsmästare och ansvarig för blomsterrabatterna vid Taj Mahal. Sana får följa med sin pappa och en dag så möter hon stenhuggaren som ansvarar för utsmyckningen inne i palatset. Han behöver den vackraste blomman som finns för att slutföra sitt arbete. Sana vet precis vilken! Dessutom ska hon få en belöning! Livet i Indien var inte helt utan faror på den tiden, men som tur är så får Sana hjälp av en pojke, när hon är hotad till livet. Vänskapen ses inte med blida ögon av föräldrarna, pojken är ju son till en elefantskötare!Boken är en del i serien ”På plats i tiden”
Fina illustrationer står Mattias Sköld och Anders Végh Blidlöv för.
