Som Emelie skrev om i ett tidigare inlägg har Ulf Stark gått
ur tiden. Jag tror att alla har sin favorit bland hans rika utgivning. Det
märks ju även här på bubbel där vi återkommit till honom och hans författarskap ett flertal gånger.
I SVT:s öppet arkiv finns flera inslag och filmatiserade
böcker att grotta ner sig i.
I min sommarhög av barn- och ungdomsböcker fanns
naturligtvis en av hans böcker, nämligen Åskan. Om det är hans sista är väl för
tidigt att slå fast. Förhoppningsvis finns ett eller kanske flera färdigskrivna
alster som kommer att ges ut postumt.
Nåväl Åskan är en underbar bok på många sätt. Den har
fantastiska bilder av Marcus-Gunnar Pettersson som vi sett illustrera Saltos
bilderböcker och Vi letar skatt av Jesper Lundqvist. I Åskan har han ett nytt
uttryckssätt som är SÅ lyckat. Framsidan är genial, den fångar verkligen Åskan
och bokens handling.
Än en gång möter vi Ulf som barn - så skickligt att kunna
variera och förnya denna barndomsskildring gång på gång - tillsammans med
kompisen Bernt. Ulf beter sig verkligen illa när han vid familjens middagsbord avslöjar
en pinsam egenhet som Bernt har. Ulfs storebror för detta vidare till ingen
mindre än mobbaren Bosse. Det här kommer att ödelägga Bernts framtid i skolan
och i byn och det ödelägger definitivt pojkarnas vänskap.
Ulf är desperat, han vill verkligen ha tillbaka sin kompis
och då kan en bli modig eller är det dumdristig han är när han närmar sig
Åskan. En fruktad granne som barnen byggt upp en verklig skräckbild av. I deras
berättelser äter han nästan små pojkar, i vart fall vrider han nacken av dem.
Här bygger Ulf skickligt upp berättelsen så att läsaren känner sig klok och
tidigt begriper att den fruktade grannen inte är alls är som ryktet säger.
Som om detta inte var nog är det kris hemma hos Ulf också.
Hans mammas andningshål, som hon besökte varje söndag, har ödelagts i en storm
och de annars så vackra melodierna hon brukat spela på pianot är utbytta mot
tunga sorgliga stycken. Så har hon frenetiskt börjat städa och då vet vi ju
alla hur illa ställt det är!
Ulf lyckas i sitt uppsåt och med Åskans stora hjälp, som han
själv har stort intresse i, löser sig det mesta.
Ännu en underbar Ulf Stark bok som innehåller stort djup och
en god portion med humor. Att läsa högt och för sig själv på kammaren.
Må åskan mullra ordentligt så att vi blir något lindrade i
saknaden efter Ulf!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.