Den dansande djävulen

Så här i februaris sista flämtande timmar vill jag tipsa om "Den dansande djävulen" skriven av Martin Widmark. Du känner säkert igen hans namn, ja just det författaren till böckerna om LasseMajas detektivbyrå och monsteragenten Nelly Rapp bland annat. Det här är något helt annat, första delen i en trilogi om Tyko som är tretton år. Han levde för ett bra tag sedan och jobbade långt ner i underjorden med att leta efter silver så att de rika kunde fortsätta att vara rika. Men Tykos liv kommer att förändras, han är utvald till ett mycket speciellt uppdrag. Det är en mycket spännande bok med fantasyinslag. Jag längtar redan efter nästa del.
Bilderna är speciella, titta bara på det fina omslaget. De är gjorda av Henrik Tamm som tidigare jobbat med att rita hur det skulle kunna se ut när en film ska spelas in. Visst låter det spännande. Du kan läsa om honom i nummer två av KP och hans hemsida är verkligen värd mer än ett besök http://www.henriktamm.com/home.htm

Kvinnan som kunde skriva om hästar

Bilden är från Bonnier Carlsens författarpresentation.

Igår var jag, och många med mig, på Kävlinge bibliotek och lyssnade på Lin Hallberg när hon pratade om sitt liv med hästar och såklart sina böcker om Sigge, Teddy, Happy och alla de andra. Det var väldigt roligt. Framförallt var det kul att se så många elever från "mina" skolor på plats. Det märks tydligt i böckerna att Lin vet vad hon skriver om, hon har full koll på det där med hästar och ponnyer, och igår fick vi höra om hur hon både fött upp Shetlandsponnyer och drivit en egen ridskola med dem. Både Sam och Sigge finns i verkligeheten och bor hemma på Lins gård och till Teddy fick Lin inspiration från en busig ponny som Lin lärde känna när hon bodde på Österlen. Tyvärr har jag glömt vad den hette.

I morse när jag for till jobbet så lyssnade jag på Morgonpasset i P3 och insåg att de också borde ha varit på plats igår. De pratade nämligen om att ponnyer generellt är surare än stora hästar. Folk mailade och messade in och berättade hårresande historier om ponnyer som bitit, sparkat och bockat och i största allmänhet traumatiserat dem för livet. Jag hade god lust att blanda mig in i diskussionen, men eftersom jag körde bil lät jag bli. Ni slipper däremot inte undan. Det som Lin så klokt påpekade igår, anledningen till att ponnyer och kanske Shettisar i synnerhet får så dåligt rykte, är att man ger små ponnyer till små människor, barn som inte har kunskap nog att uppfostra en ponny på egen hand. Ponnyerna bli rädda, skygga, busiga, busigare, busigast, av att inte få lite stramare tyglar (bildligt såväl som bokstavligt). Så problemet är inte ponnyerna, utan människorna. Som vanligt.

Lin berättade också att det blir åtminstone 4-5 böcker till om Sigge, så att vi "får veta hur det går" med Sigge och Elina. I år kommer dessutom en lite annorlunda hästbok om islandshästar för de äldre läsarna.

Nyöppning

Nu har bloggen formellt öppnats för sina nya skribenter som ni kan se i rubriken och det firar två av dem med att vara lediga hela veckan. Men misströsta inte - jag jobbar! Om ni vill veta lite mer om de andra bibliosarna, till exempel vilka skolor de jobbar på, så är det bara att klicka på namnen i deltagarlistan.

Grattis!

Igår eftermiddag räknade jag och min lästemapartner ihop resultatet för årets Lästema på Rinnebäck. Det var helt enkelt strålande mycket bättre än förra året. I de allra flesta klasser hade eleverna dubblat antalet lästa sidor, när vi räknade ut ett genomsnitt. En stor eloge till alla läsglada elever, lärare och föräldrar som varit delaktiga i det här. Hipp hipp hurra!

Vi gläds extra mycket med årskurs 2 som vann tävlingen med hela 1155 lästa sidor per person. Snyggt jobbat!

Moralpanik och slukarålder

Sydsvenskan tar upp två intressanta barnboksrelaterade frågor idag som jag naturligtvis måste uppmärksamma er på.

Först och främst är det det här med vuxnas moralpanik över språk och innehåll i barnböcker. Läs artikeln HÄR. Det är ju redan så att förlagen tvingar (eller rekommenderar/råder) författarna att censurera sina böcker "eftersom föräldrarna inte tycker om..." alltför svåra böcker, grovt språk etc. Jag förstår de författare som blir arga. Om man som förälder ogillar ett visst ordval har man ju valfrihet att inte låna/köpa/läsa den boken eller att byta ut ord som känns stötande. Däremot är det befängt att kräva att författaren skriver om. Själv tycker jag att "upprörande" innehåll är en utmärkt utgångspunkt för diskussioner om hur vi är mot varandra, vad vi säger och hur det känns att få hör ord som "skitstövel" i tid och otid. Extra märkligt tycker jag att det är när man sparkar på gamla böcker, som exemplet med Ronja. Det har ju kommit väldiga mängder bra böcker sedan Ronja gavs ut 1981 och det är ingen som tvingar föräldrarna att läsa just den. Även om jag tycker att Ronja är en fantastisk bok om mod som alla barn borde få höra.



För det andra har författaren Åsa Anderberg Strollo skrivit en krönika där hon ifrågasätter varför det inte trycks mer pocketböcker för slukaråldern. Nästan inga mellanåldersböcker kommer i pocket, eftersom det enligt förlagen inte är lönande. Jag har faktiskt inte reflekterat så mycket över saken, men håller med om att det är märkligt. Hur kan det då vara lönande med pocket för ungdomar, som läser betydligt mindre än 10-12-åringarna? Gör genast böckerna för de som läser mest billigare, lättare och smidigare att ha med så att ungarna orkar bära med sig på semestern alla de böcker de skulle hinna och vilja läsa. Eller ännu bättre, utnyttja tekniken! Läs Åsas krönika HÄR.

Biblioteksbubbels framtid

Förändringens vind blåser över bloggen. Men den är inte ett dugg lik de isiga nordhavsvindar som drar fram över det skånska landskapet utanför dörren, utan mer som ljumma varma vårfläktar som smeker kinden. Uppmärksamma läsare kanske har noterat att fler namn dykt upp under "Deltagare" i vänstermarginalen. Detta är mina skolbibliotekariekollegor som jobbar på de andra skolorna i kommunen och från och med en ganska snar framtid så kommer även de författa inlägg om bra böcker de läst, om vad som händer på deras skolor och vad de råkar ha i huvudet för stunden. Ungefär som jag har gjort hittills. Jag ska på inget sätt sluta, vi ska bara hjälpas åt att fylla bloggen med fler inlägg än jag hinner på egen hand. Jag hoppas att ni blir nöjda!

Nedräkning?

Det är nåt visst med sista veckan innan ett lov, då kan man vara säker på att så gott som alla elever är lite extra stirriga, högljudda och liksom yviga. Men det får man väl ge dem. Lov är ju ändå lov, även om det är fyra skoldagar kvar.