Barnens romanpris

I sommar läser sex ungdomar från två olika Gävleskolor de fem nominerade böckerna till Barnens romanpris. I slutet av september börjar sändningarna där vi får följa ungdomarnas diskussioner kring de lästa böckerna. Den 30 oktober tillkännages vinnaren på Skolforum och även direktsänt i etern förmodar jag.
Om du ska jobba med en femma eller sexa till hösten är det fullt möjligt att hinna läsa de här böckerna och göra egna diskussioner och omröstningar och som grädde på moset lyssna på sändningarna.

Här ser du de nominerade böckerna

Den första flickan skogen möter av Moa Eriksson skrev Lena om HÄR

Yummy av Eva Susso skrev Maria om HÄR

Glasbarnen av Kristina Ohlsson skrev Emelie om HÄR

Eddie 12 och hon som heter Elsa/Elsa 12 och han som heter Eddie av Thomas Halling skrev Maria om HÄR



Jag en pojke med tur av Monica Zak är något så ovanligt som en dokumentärroman för ungdomar. Det är Esmats berättelse hon återger i romanform. Esmat flydde tillsammans med sin mamma och syster från Afghanistan. Han kom bort från dem under flykten. Vi får följa Esmats långa och krokiga väg tills han kom till Sverige som ensamkommande flyktingbarn. Jag fängslades av hans berättelse och vet att jag tänkte under läsningen att vem som bor tryggt i Sverige hade kallat hans livsöde för ett med tur. En lättläst och mycket läsvärd berättelse.


Jag tycker det ät ett bra urval av böcker i år med vitt skilda handlingar. Ingen av böckerna kommer att lämna sina läsare oberörda. Det blir en svår uppgift att bestämma sig inför en omröstning.
Jag ser verkligen fram emot att lyssna till de här programmen.
HÄR kan du läsa mer om barnens romanpris.

Ninja Timmy och de stulna skratten.

   Runt om i staden träffar katten Timmy på barn som förlorat sina skratt. Timmy och hans kompisar blir överfallna av ett gäng i gränderna just när de är i färd med att bära sin senaste uppfinning till torget.
   De här två händelserna gör att Timmy och hans vänner bildar ett Ninjagäng som ska bekämpa ondskan och befria barnen. De har en nyvunnen vän i en gammal leksaksmakare. Han kan också uppfinna och mycket runt honom är magiskt. Utan leksakshandlarens hjälp hade säkert deras uppdrag misslyckats.
   En tuff, orädd och självsäker kattflicka vid namn Flores har också stor betydelse för handlingen. Vad hade de gjort utan hennes egenbyggda flygmaskin?
   Snart har de ringat in hotet, en blå kanin. Och minsann om inte leksaksmakaren har ett finger med i spelet här också.
   Låter det krångligt? Jag försäkrar, det är det inte alls. Handlingen är rak och enkel att följa med i och allt verkar självklart trots hoppande skor och magiska käppar.
  
Författaren och illustratören heter Henrik Tamm, känd för sin medverkan i filmerna Shrek och Narnia. Det var han som illustrerade Martin Widmarks trilogi, Tyko Flores äventyr. Bilderna i Ninja Timmy är minst lika vackra och är rikligt förekommande, både helsidor och mindre bilder finns.
Det sägs att Henrik Tamm fick idén till den här boken när han var i Kina och råkade stöta ihop med en grå katt och dagen efter besökte en gammal leksaksaffär.
Jag tror att boken kan vara en utmärkt högläsningsbok. Enligt förlaget utlovas fler äventyr med den grå katten Timmy och alla de andra. Det ser jag fram emot.

Underbara undervattenstomtar

Jag hade inte hört talas om undervattenstomtar förut, men fick stifta bekantskap med dem då jag läste "Sagan om den underbara familjen Kanin och Djupsjöns hemlighet". I den här boken, ritad och berättad av Jonna Björnstjerna får vi möta Lillebror Kanin och hans två stora syskon Kanin igen. Vi har tidigare kunnat läsa om dem i "Sagan om den underbara familjen Kanin", Sagan om den underbara familjen Kanin och Fru Skräck" och "Sagan om den underbara familjen Kanin och Godistrollet". Många barn älskar de här böckerna som med sina ytterst fantasifulla, men också lite skrämmande illustrationer fascinerar. I alla böckerna finns den klassiska uppbyggnaden i en saga. Spänningen byggs upp, något läskigt händer, ett problem uppstår, hjälten måste lösa problemet och åter till tryggheten. I de här böckerna är det, som oftast, den minste och räddaste, som inser att han/hon måste lösa problemet. Lillebror, som blir retad av syskonen, för att han inte vågar hoppa i vattnet och skåda fiskar, tillsammans med storasyskonen , blir den som till slut får rädda dem ifrån "Djupsjöns hemlighet"-det hemska undervattensodjuret, som i ett obevakat ögonblick drar ner storebror och storasyster i djupet. Så precis som i "Godistrollet" och Fru Skräck" är det snälla lillebror, som får "dra ut i strid" mot faran. Och vilken fantastisk värld han möter under vattenytan! "Under vattenytan är allting grönt. Botten ligger så långt ner att Lillebror får svindel" och här under ytan finns också Undervattenstomtarna. Precis när Lillebror skall bli attackerad av ett gäng ålar, kommer en tomte förbi och drar upp honom på sin sjöhäst. Han får följa med till Undervattenstomtarnas by, där man tillsammans gör upp en plan för att rädda syskonen. I de här böckerna finns också en sensmoral och den går ut på att man skall vara snäll och hjälpa varandra. Sympatiskt! Teckningarna är värda ett helt kapitel för sig, men kort kan sägas att de är detaljerade, vackra och flödar över av sinnrik fantasi. Missa inte detaljen att Undervattenstomtarna har en upp och nedvänd fisk, som tomtemössa.

Systrar

Har just läst två böcker om systrar. Jaqueline Wilsons "Det värsta med min syster" och Siri Spont "Längtar så jag spricker", som är del tre i en serie. Eftersom jag inte har några systrar själv, tycker jag att det är extra intressant att läsa de här böckerna och fundera över hur mina systerrelationer kanske skulle sett ut. I "Det värsta med min syster" möter vi Marty (10 år) och Melissa (12år), som är så olika man kan vara. Melissa älskar rosa och glitter och Marty avskyr allt tjejigt och älskar att teckna på sin serie, med påhittade karaktären "Mäktiga Mart" Som alltid i Jaqueline Wilsons böcker är det inte "den perfekta familjen" vi möter, utan en högst vanlig familj, med fel och brister. Pappas företag går dåligt och mamma tvingas ha två jobb för att få det hela att gå ihop hjälpligt. När hennes syfirma behöver utvidgas tvingas tjejerna att dela rum. Detta leder först till en katastrof, som sedan vänds till sin motsats. Wilsons böcker är lätta att följa med i, humoristiska, men alltid tankeväckande på något vis. I "Längtar så jag spricker", får vi möta Tilda igen. Henne har vi träffat förut i "Utan djur, så dör jag" och "Bara jag vågar"Tilda är tolv år och har en storasyster , Moa, som är några år äldre. I de här böckerna är det inte systrarnas relation, som är i centrum, utan Tildas tankar och funderingar kring kärlek och kompisar, men systrarna har mycket med varandra att göra, eftersom de har hästar och stall att sköta gemensamt. Tilda bor på landet. Familjen har många djur, hästar, hund, fåglar och fiskar. I den lilla byn,där alla känner alla, har en ny familj från Iran eller kanske Irak? flyttat in. Tilda råkar få syn på pojken i familjen på biblioteket. Bara det är ovanligt-en pojke som intresserar sig för böcker... Samin, som pojken heter är jättesöt och verkar snäll, också det en ovanlig kombination verkar det som.. Tilda kan inte låta bli att försöka ta reda på så mycket som möjligt om Samin. Men när hon får reda på att han skall börja fyran känns det nästan oöverstigligt. Hur skall detta gå? Bara att erkänna att hon är kär är jobbigt och ovanligt för Tilda och dessutom i en yngre kille. Ett extra plus för "listorna", som finns insprängda i boken.T ex "Fem Saminfantasier-fast jag vet att det inte kommer att bli så" eller "Fyra grejor, som Moa är så mycket bättre på än mig" med teckningar av Jonna Björnstierna, som bl a tecknat böckerna om "Familjen Kanin".

Sommarläsning!

Foto: RuedisFotos

Jag har varit iväg med familjen på en veckas härlig semester. Långpromenader har varvats med bad, snorkling, snäckletande och solstolshäng.

Under veckan har vi INTE haft tillgång till varken TV, radio eller mobilsurfande. En mycket ovanlig företeelse, speciellt för ungdomar, nuförtiden!

Och vad gör man när man inte har en mobil eller iPad att förströ sig med? Jo då börjar man läsa!




Dessa böcker läste mina barn under veckan:
Angerborn; Tredje tecknet (kille 10 år läste denna bok). Samme kille har tidigare läst de flesta av Ingelin Angerborns böcker och han gillar dem mycket!

Abrahamson; Stjäla the show (tjej 14 år). Stjäla the show är Abrahamsons andra bok om Filippa Karlsson som flyttar till London och försöker komma in på teaterskola. När kommer sista delen? var frågan som direkt ställdes av min dotter när boken var utläst!

Fitzpatrick; Änglarnas kamp (tjej 16 år). Detta är fjärde delen och tyvärr den avslutande delen i serien om Nora och Patch (serien börjar med Fallen ängel). Min äldsta dotter hade nog gärna sett att det kommit fler delar i denna uppslukande serie!
 

Barn och språk

På resa i Polen, är det mycket användbart att kunna några ord på landets språk. Få talar engelska eller tyska ( eller är de bara blyga?), informationskyltar och utrop på järnvägsstation (Wroclaw, landets fjärde stad) endast på polska. Folk är mycket hjälpsamma, om man ber om hjälp, men informationen blir oftast en ström av polska ord och man ler fånigt och går vidare.
Yngsta dottern bestämmer sig snabbt för att göra en ordbok. Varje dag antecknar hon de ord hon lärt sig. På besök i "sklepen" (affären), säger hon glatt "zikujé"(tack) till damerna bakom disken och får glada leenden till svar. Jag undrar hur lång tid det skulle tagit för henne att lära sig polska hjälpligt. Antagligen hade det gått snabbt, barn har en enorm kapacitet för språk. "Lody" blir också ett av orden på dotterns lista-det betyder glass!

Svenska barnboksförfattare i Polen

På besök i den vackra, gamla staden Wroclaw(fd Breslau) i Polen hittar vi massor av bokhandlar. Letar efter böcker om det gamla Breslau och stöter då på en hel hylla med svenska barnboksförfattare, på bästa skyltplats i affären. Där finns Pija Lindenbaum, Rose Lagercrantz, Astrid Lindgren förståss och även LasseMajas detektivbyrå. Eller Lassego i Mai, som det heter på polska. Detta för oss obegripliga språk. Funderar på att fråga om det är många, som köper de svenska författarna, men pg a värmen, de många intrycken och inte minst språkförbistringen i en stad där ett fåtal talar engelska ( eller är för blyga att försöka?) och där allting uttalas på ett helt annat sätt än vad vi tror ger jag upp den tanken, och nöjer mig med att förmedla det så här. Och när ni köpt er en bok kan ni slå er ner på café Borowka och ta en eiskaffe. Alldeles underbart!