Sagotisdag

Idag har jag startat upp Sagotisdag på Ljungen. Första tisdagen varje månad tänker jag ha sagostunder med alla fritidsavdelningar och det var en lovande premiär idag. Ungefär 7-10 barn hade jag från varje avdelning och efter fyra lässtunder var jag ganska trött i halsen, men mycket nöjd. Förhoppningsvis kan jag göra något liknande på Lackalänga, fast då blir det Sagomåndag.

2 "heta" tonårsböcker

Två böcker som är riktigt "heta" framförallt bland tonårstjejer just nu är Fallen ängel skriven av Becca Fitzpatrick och Vampyrens märke (House of Night) av Christine Phyllis Cast. Båda böckerna har mycket Twilightstämning i sig. I "Vampyrens märke" lever, precis som i Twilightserien, vampyrer jämsides med vanliga människor. Fallen ängel handlar om hur Nora träffar den mystiske, attraktiva och spännande Patch som visar sig vara något helt annat än en vanlig människa. Gillar man dessa böcker så finns det fler delar att läsa, i serien House of Night har det hittills kommit 7 delar och uppföljaren till Fallen ängel kommer i maj och heter Förlorad ängel.

En tjej som lånat Fallen ängel berättade för mig att hon läst boken inte bara en gång utan tre gånger på en vecka! Hon skulle nu köpa boken själv så att hon kan läsa om den många gånger!

Den dansande djävulen

Så här i februaris sista flämtande timmar vill jag tipsa om "Den dansande djävulen" skriven av Martin Widmark. Du känner säkert igen hans namn, ja just det författaren till böckerna om LasseMajas detektivbyrå och monsteragenten Nelly Rapp bland annat. Det här är något helt annat, första delen i en trilogi om Tyko som är tretton år. Han levde för ett bra tag sedan och jobbade långt ner i underjorden med att leta efter silver så att de rika kunde fortsätta att vara rika. Men Tykos liv kommer att förändras, han är utvald till ett mycket speciellt uppdrag. Det är en mycket spännande bok med fantasyinslag. Jag längtar redan efter nästa del.
Bilderna är speciella, titta bara på det fina omslaget. De är gjorda av Henrik Tamm som tidigare jobbat med att rita hur det skulle kunna se ut när en film ska spelas in. Visst låter det spännande. Du kan läsa om honom i nummer två av KP och hans hemsida är verkligen värd mer än ett besök http://www.henriktamm.com/home.htm

Kvinnan som kunde skriva om hästar

Bilden är från Bonnier Carlsens författarpresentation.

Igår var jag, och många med mig, på Kävlinge bibliotek och lyssnade på Lin Hallberg när hon pratade om sitt liv med hästar och såklart sina böcker om Sigge, Teddy, Happy och alla de andra. Det var väldigt roligt. Framförallt var det kul att se så många elever från "mina" skolor på plats. Det märks tydligt i böckerna att Lin vet vad hon skriver om, hon har full koll på det där med hästar och ponnyer, och igår fick vi höra om hur hon både fött upp Shetlandsponnyer och drivit en egen ridskola med dem. Både Sam och Sigge finns i verkligeheten och bor hemma på Lins gård och till Teddy fick Lin inspiration från en busig ponny som Lin lärde känna när hon bodde på Österlen. Tyvärr har jag glömt vad den hette.

I morse när jag for till jobbet så lyssnade jag på Morgonpasset i P3 och insåg att de också borde ha varit på plats igår. De pratade nämligen om att ponnyer generellt är surare än stora hästar. Folk mailade och messade in och berättade hårresande historier om ponnyer som bitit, sparkat och bockat och i största allmänhet traumatiserat dem för livet. Jag hade god lust att blanda mig in i diskussionen, men eftersom jag körde bil lät jag bli. Ni slipper däremot inte undan. Det som Lin så klokt påpekade igår, anledningen till att ponnyer och kanske Shettisar i synnerhet får så dåligt rykte, är att man ger små ponnyer till små människor, barn som inte har kunskap nog att uppfostra en ponny på egen hand. Ponnyerna bli rädda, skygga, busiga, busigare, busigast, av att inte få lite stramare tyglar (bildligt såväl som bokstavligt). Så problemet är inte ponnyerna, utan människorna. Som vanligt.

Lin berättade också att det blir åtminstone 4-5 böcker till om Sigge, så att vi "får veta hur det går" med Sigge och Elina. I år kommer dessutom en lite annorlunda hästbok om islandshästar för de äldre läsarna.

Nyöppning

Nu har bloggen formellt öppnats för sina nya skribenter som ni kan se i rubriken och det firar två av dem med att vara lediga hela veckan. Men misströsta inte - jag jobbar! Om ni vill veta lite mer om de andra bibliosarna, till exempel vilka skolor de jobbar på, så är det bara att klicka på namnen i deltagarlistan.

Grattis!

Igår eftermiddag räknade jag och min lästemapartner ihop resultatet för årets Lästema på Rinnebäck. Det var helt enkelt strålande mycket bättre än förra året. I de allra flesta klasser hade eleverna dubblat antalet lästa sidor, när vi räknade ut ett genomsnitt. En stor eloge till alla läsglada elever, lärare och föräldrar som varit delaktiga i det här. Hipp hipp hurra!

Vi gläds extra mycket med årskurs 2 som vann tävlingen med hela 1155 lästa sidor per person. Snyggt jobbat!

Moralpanik och slukarålder

Sydsvenskan tar upp två intressanta barnboksrelaterade frågor idag som jag naturligtvis måste uppmärksamma er på.

Först och främst är det det här med vuxnas moralpanik över språk och innehåll i barnböcker. Läs artikeln HÄR. Det är ju redan så att förlagen tvingar (eller rekommenderar/råder) författarna att censurera sina böcker "eftersom föräldrarna inte tycker om..." alltför svåra böcker, grovt språk etc. Jag förstår de författare som blir arga. Om man som förälder ogillar ett visst ordval har man ju valfrihet att inte låna/köpa/läsa den boken eller att byta ut ord som känns stötande. Däremot är det befängt att kräva att författaren skriver om. Själv tycker jag att "upprörande" innehåll är en utmärkt utgångspunkt för diskussioner om hur vi är mot varandra, vad vi säger och hur det känns att få hör ord som "skitstövel" i tid och otid. Extra märkligt tycker jag att det är när man sparkar på gamla böcker, som exemplet med Ronja. Det har ju kommit väldiga mängder bra böcker sedan Ronja gavs ut 1981 och det är ingen som tvingar föräldrarna att läsa just den. Även om jag tycker att Ronja är en fantastisk bok om mod som alla barn borde få höra.



För det andra har författaren Åsa Anderberg Strollo skrivit en krönika där hon ifrågasätter varför det inte trycks mer pocketböcker för slukaråldern. Nästan inga mellanåldersböcker kommer i pocket, eftersom det enligt förlagen inte är lönande. Jag har faktiskt inte reflekterat så mycket över saken, men håller med om att det är märkligt. Hur kan det då vara lönande med pocket för ungdomar, som läser betydligt mindre än 10-12-åringarna? Gör genast böckerna för de som läser mest billigare, lättare och smidigare att ha med så att ungarna orkar bära med sig på semestern alla de böcker de skulle hinna och vilja läsa. Eller ännu bättre, utnyttja tekniken! Läs Åsas krönika HÄR.