Först och främst är det det här med vuxnas moralpanik över språk och innehåll i barnböcker. Läs artikeln HÄR. Det är ju redan så att förlagen tvingar (eller rekommenderar/råder) författarna att censurera sina böcker "eftersom föräldrarna inte tycker om..." alltför svåra böcker, grovt språk etc. Jag förstår de författare som blir arga. Om man som förälder ogillar ett visst ordval har man ju valfrihet att inte låna/köpa/läsa den boken eller att byta ut ord som känns stötande. Däremot är det befängt att kräva att författaren skriver om. Själv tycker jag att "upprörande" innehåll är en utmärkt utgångspunkt för diskussioner om hur vi är mot varandra, vad vi säger och hur det känns att få hör ord som "skitstövel" i tid och otid. Extra märkligt tycker jag att det är när man sparkar på gamla böcker, som exemplet med Ronja. Det har ju kommit väldiga mängder bra böcker sedan Ronja gavs ut 1981 och det är ingen som tvingar föräldrarna att läsa just den. Även om jag tycker att Ronja är en fantastisk bok om mod som alla barn borde få höra.
För det andra har författaren Åsa Anderberg Strollo skrivit en krönika där hon ifrågasätter varför det inte trycks mer pocketböcker för slukaråldern. Nästan inga mellanåldersböcker kommer i pocket, eftersom det enligt förlagen inte är lönande. Jag har faktiskt inte reflekterat så mycket över saken, men håller med om att det är märkligt. Hur kan det då vara lönande med pocket för ungdomar, som läser betydligt mindre än 10-12-åringarna? Gör genast böckerna för de som läser mest billigare, lättare och smidigare att ha med så att ungarna orkar bära med sig på semestern alla de böcker de skulle hinna och vilja läsa. Eller ännu bättre, utnyttja tekniken! Läs Åsas krönika HÄR.
