Idag har jag njutit en hel dag av Ulf Sindts berättelser. Sex klassbesök har han hunnit med på Rinnebäcksskolan och varje grupp fick höra minst två fantastiska berättelser som har legat till grund för någon av Uffes alla 39 böcker. Inte en enda berättelse upprepades för två grupper. Det blev många berättelser och jag har svårt att välja en favorit. Kanske var det den om den tama ekorren som bor hemma hos hans goda vänner och varje morgon kryper ner i sängen hos sin "matte". Eller den om busiga Erik som första dagen på fritids spikade fast Uffes skor i golvet och var orsaken till att Uffe alls blev författare. Eller var det kanske den om stackars Herman som råkade ut för en otäck kalkon när Uffe tog med fristidsbarnen på utflykt till en gård med en massa djur. Den sista händelsen inspirerade förresten till bilderboken Kalkonen är lös!
Uffe in action hos en förskoleklass. Bild av Anja Kärhä.
Nu vet jag massor om Ulf Sindt. Han är 56 år, skrev sin första bok när han var 33 år men hade då ägnat en massa år - ända sedan han var liten faktiskt, åt att berätta historier. Han bor utanför Stockholm, är allergisk mot hästar fast hans fru har egen häst, har två söner som figurerar lite grand i en av hans bilderböcker. Uffes mest berömda karaktär, Turbo, bygger en del på Uffe själv och mycket av det som Turbo är med om har hänt Uffe när han var barn. Eller så är det något av alla de barn han träffat genom sitt jobb som fritidspedagog och författare som inspirerat till böckerna. Den tionde och sista boken om Turbo kommer till hösten och heter Turbo och hemligheten. Uffe var mycket hemlighetsfull både om vad den kommer handla om och vad som kommer sedan, men så mycket berättade han i alla fall att det kommer en ny lättläst serie efter Turbo. Det ser i alla fall jag mycket fram emot.
Det har verkligen varit en väldigt roliga dag, och både barnen, lärarna och jag har skrattat mycket. Det har väl sina sidor att vara på resande fot så mycket som Uffe är, men tänk att få omge sig dagligen med människor som säger att man är fantastisk och som blir glada och skrattar åt ens historier.
Det är en konst att kunna berätta en bra historia och Uffe vet vad han gör. Han lyckades trollbinda alla grupper han träffade idag. Men det är också en konst att ta en till synes ganska vardaglig händelse och lyckas göra den till en bra, spännande berättelse. Det är något jag verkligen skulle vilja lära mig. Jag såg att Christina just tipsat om ett berättarläger för ungdomar, det låter ju helt fantastiskt.
