Leo

I våras skrev jag om Katarina von Bredows Ellinor och jag hoppades att seriens andra del inte skulle ta för lång tid på sig, och faktum är att den redan kommit. Idag har jag kombinerat att se på barnprogram med min snoriga 4-åring och att läsa del två som handlar om Leo.

Leo trivs bäst för sig själv i skolan. Han orkar inte riktigt med alla konstiga spel mellan klasskompisarna och den enda han verkligen vill prata med är Ellinor. Sedan Viktor började i klassen har hon dessvärre inte haft lika mycket tid för honom. Dessutom är han inte riktigt säker på vilken sort känslor det egentligen är han har för Ellinor. Han själv försöker hävda att de bara är vänner, men alla andra verkar tro att han känner nåt mer. Alla utan Ellinor.

Hemma finns två föräldrar som bråkar och tjafsar om allt och en storebror som skolkar och gömmer sprit i papperskorgen. Leo är så trött på att medla, fixa, rätta till och släta över för att minska irritationerna mellan alla andra i familjen. Det är för mycket, för jobbigt. Han funderar på det som Ellinor har sagt, om att det blev mycket bättre när hennes föräldrar väl bestämde sig för att flytta isär. Samtidigt kan han inte riktigt tänka sig ett liv med skilda föräldrar. 

Leos tankar har en förmåga att rusa iväg och trassla in sig och det finns inte så mycket som stoppar dem. Förutom när han är i klätterhallen med Ellinor, men även hans stunder där känns hotade när Ellinor tar med sig Viktor dit.

Så plötsligt händer något som ställer hela Leos tillvaro på ända och han måste omvärdera både sitt liv och människorna i den. Kanske är det inte bara klasskompisarnas fel att han inte har så många vänner, kanske är det hans eget sätt att förhålla sig till dem som hållit dem på avstånd.

Jag gillar verkligen även denna del av serien och har nu förhoppningar om att tredje och sista delen kommer redan till våren. Ser fram emot att lära känna Viktor bättre och få veta vad det egentligen är för något som han döljer.

Hjärtat är en knuten hand

Jag verkar ha en förkärlek för böcker som handlar om hjärtan, alltså de fysiska muskler som pumpar runt blodet i våra kroppar. Kanske handlar det om att jag själv för tre år sedan plötsligt drabbades av hjärtsjukdom och tvingades operera in en pacemaker. Eller så är det bara otroligt fascinerande att en muskel, stor som din knutna näve, är det som får hela din kropp att fungera. Med visst bistånd från hjärnan såklart ;)

Hjärtat är en knuten hand av den norska författaren Ingrid Ovedie Volden handlar om Oliver och Aline. Oliver bryr sig inte överdrivet mycket om skolan, han kommer ofta försent och kan tillbringa hela lektioner med huvudet lutat mot sin bänk. Han är frustrerad över att mamma har lämnat pappa för en annan man och att pappa helt verkar ha tappat greppet och bara hasar omkring hemma i pyjamasbyxor. När klassen får i uppgift att titta på ett organ i kroppen ämnesövergripande ger han liksom upp innan han ens börjat. Sååå jobbigt. Och så händer det som inte får hända, hans pappa blir akut sjuk och hamnar på sjukhus. Läkarna tror att det är något med hjärtat.

Aline går i samma klass som Oliver och är gaska nyinflyttad. Hon vill egentligen inte vara där, familjen testar ett år "på prov", och har bestämt sig för att aldrig prata med någon i skolan om det inte är absolut nödvändigt. När klassen får uppgiften väljer hon hjärtat. Hon mailar omedelbart till kardiologen och ber att få komma och träffa en hjärtläkare för att lära sig mer.

Och där, på golvet i en korridor på kardiologavdelningen, möts Aline och Oliver. Trevande och avvaktande till en början, men med tiden inser de båda hur mycket de gillar varandra. Det är ju bara det att det inte går. Oliver kan inte erkänna för sina kompisar att han gillar den tysta nya tjejen. Och Aline kan inte bryta sitt löfte om att aldrig prata med någon i skolan.
Jag gillar Hjärtat är en knuten hand. Den är inte yvig och högljudd, men jag tror att många kan känna igen sig i både Olivers och Alines liv och känslor.

Ovanligt tema

Det går trender i bokteman så väl som allt annat i livet. För något år sedan kom det många böcker som handlade om hamstrar och det har kommit många böcker om HBTQ frågor. En sak som däremot lyser med sin frånvaro fram tills nu, är tjocka huvudpersoner, som trivs med att vara tjock. "Dumplin´"av Julie Murphy är en sådan bok. Kan en hoppas på fler?

Willowdean bor med sin mamma, som kallar henne
Dumplin´, i staden Clover City, mitt ute i ingenting. Hon går på High school och är bästa kompis med Ellen. De har känt varann sen de var ganska små, de träffades för att Ellens mamma och  Dumplin´s moster Lucy båda var stora fan av Dolly Parton.
Nu är moster Lucy död, hon dog av en hjärtattack i soffan, och vägde 256 kg när hon dog, och Dumplin´ saknar henne hela tiden. Dumplin´ har alltid trivts med hur hon ser ut, och har ett ganska stort självförtroende. Hennes inställning till bikinikropp? En kropp i bikini! Dumplin´s mamma har däremot genom åren utsatt henne för än den ena och än den andra dieten, innan hon till slut gav upp.

I Clover City är det två saker som staden cirklar kring. Dels är det amerikansk fotboll och så den årliga skönhetstävlingen "Miss Teen Blue Bonnet tävlingen" .Dumplin´s mamma vann den tävlingen när hon var ung och är med och arrangerar den varje år. Hon kan till allas förtjusning fortfarande ha klänningen hon hade den kvällen hon vann. Dumplin´ har aldrig brytt sig om tävlingen, men en dag när hon och mamman städar ur moster Lucys rum hittar Dumplin´ en ofylld anmälningsblankett. Dumplin´ blir helt ställd,ville hennes moster delta i Miss Teen Blue Bonnet????

Givetvis finns det  en kärlekshistoria med i boken! Bo, som är väldigt snygg och går på privatskola,  arbetar på samma snabbmatsrestaurang som Dumplin´, och han är den enda som kallar henne Willowdean. Dumplin´ föll för honom vid första ögonkastet, men till hennes förvåning så verkar han gilla henne också. Det gör henne osäker, och det stör henne. Nu behöver hon boosta sitt självförtroende och efter mycket funderande så bestämmer sig Dumplin´ för att ställa upp i tävlingen, för sin men även för Lucys skull. Beslutet får stora konsekvenser för Dumplin´s och Ellens vänskap, men då är det andra som plötsligt finns där för henne istället.

 Boken gav mig mersmak och på baksidestexten står det att "Dumplin´" är författarens andra bok. Hennes första bok heter "Side Effects May Vary" och finns bara på engelska.

Love, Simon

Boken börjar med ett hot eller ska det kanske kallas utpressning. Simon har glömt att logga ut från sitt hemliga mail konto på skolbibliotekets dator. Vanligtvis skulle han givetvis använda sin egen dator, men nätverket fungerar inte och han kan verkligen inte vänta tills han kommer hem. Han måste kolla om han fått något mail ifrån "Blue", den mystiske mailaren. Han hittade honom på en community sida, just den här,ett  ställe där man kan lägga upp hemliga bekännelser och tankar. Simon kände att han bara måste skriva till honom. Han behöver bli mer säker, måste prata med någon innan han bestämmer sig för om han vågar berätta att han är gay. Blue svarar, de påbörjar en vänskap, som växer mer och mer genom mailen, men ingen av dem vet vem den andre egentligen  är.

Simon är på inget sätt redo att berätta om detta, för sina vänner och föräldrar och nu har Martin Addison, just han av alla, tänker Simon, upptäckt hans hemliga korrespondans, fotat den och det har ett pris om Martin inte skall publicera den. Martin är kär i Abby Suso, Simons kompis och  Martin vill att Simon hjälper honom att få kontakt med henne.

Här har vi dilemmat, kärnpunkten, problemet, faran, hotet, mot vilket allting annat utspelar sig.
Miljön är amerikansk high-school. Simon och hans kompisgäng, ett mindre gäng av vänner, som känt varandra länge. Det är en väldigt varm stämning i gänget, förstående, inkännande, humoristisk.Nästan alla i gänget är med i skolans teater grupp och repeterar musikalen "Oliver!", som snart skall ha premiär.
Familjerna runt om ungdomarna, speciellt Simons familj är varma, humoristiska, lite smågalna, men ändå med tydliga regler, ingen alkohol, inte sova över med någon av motsatt kön.

Mot detta bryter mailen till "Blue" av. Simon och han blir mer och mer förtroliga, deras sam
tal djupare och andra känslor börjar uppstå. Först vill inte Simon veta vem Blue egentligen är, senare blir han mer och mer besatt av att ta reda på det. Simon drivs också längre och längre mot det oundvikliga " att komma ut". I bakgrunden finns Martins utpressning och Simon gör ett klumpigt försök att föra samman Abby och honom.

Den här berättelsen hade riskerat att bli en "i raden av amerikanska high school berättelser med härlig stämning", om inte mysteriet med Blue funnits, om inte Simons dilemma funnits, om inte Simons bästa kompis Leah dragit sig undan i svartsjuka.

Det blir en riktigt spännande bok, med det viktigaste temat av alla: att få vara den man är!

Filmen om Simon hade premiär i juni. Se den också.

Röd drottning serien

För något år sedan blev jag tipsad att läsa första delen i, vad jag då trodde var, ”Röd drottningtrilogin”. När jag stressläst de tre delarna som fanns på svenska så insåg jag att det inte kunde sluta så, och mycket riktigt, författaren Victoria Averyard skrev ytterligare en bok, nummer fyra. På engelska heter den ”Warstorm” och det speglar innehållet väl. Har du inte läst de andra tre böckerna ska du sluta läsa nu, så jag inte förstör nöjet. Har du ännu inte läst ”Röd drottning” så tycker jag att du kan göra det!

Mare och Cal har fullt upp med att försöka peta Maven från tronen. De hittar allierade i omkringliggande länder som Montfort, där Röda och Silvrar lyckats skapa en fungerande demokrati istället för en hierarkisk monarki. Även Farleys armé, The scarlet guard, ingår i alliansen. På det privata planet står det inte mycket bättre till, Cal valde kronan före Mare, och är återigen förlovad med Evangeline. Mare valde i och för sig inte Cal heller, utan kampen mot förtrycket mot de röda.

Maven å sin sida gifte sig med Lakelands prinsessa Iris och har i dem en kraftfull allierad, och han lyckas även skapa en allians med prinsen av Piedmont.

Upplagt för strid, ja. Och mycket strider blir det, men även mycket diplomati, skapande av allianser som sedan förråds och många egna agendor vilket gör boken spännande och lättläst trots digra 662 sidor på engelska. De många starka kvinnliga huvudpersonerna väcks till liv genom de ibland riktigt roliga kapitlen. Historien berättas framför allt genom Mares, Farleys, Evangelines och Iris perspektiv. Då och då får läsaren också följa Cal och Mavens perspektiv.

Jag är ledsen för att serien är slut, fast slutet är inte solklart, så kanske kommer det en avslutande bok.  Victoria har även skrivit två noveller som utspelar sig före den fösta boken som är samlade i en volym, Cruel crown.

Billie, tredje gången gillt?

Tredje (och sista?) boken om Billie landade i min hand igår. Nu har jag läst ut den.
Lilla kloka Billie som verkligen vill förstå varför folk gör som de gör, fast de uppenbarligen inte vill. Varför vara tillsammans när man vill vara ensam, varför hålla inne med saker man egentligen skulle vilja säga, varför göra som andra när man vill göra på sitt eget sätt?

Billie börjar komma tillrätta i sin fosterfamilj, trots att de är så konstiga och gör märkliga saker. De lever så onaturligt kollektivt, trots att ingen i familjen verkar uppskatta det. Gemensamma utflykter som ingen vill åka på. Familjeråd alla pustar ut efter. Regler som alla måste följa trots att det kostar på. Och Billie själv som till slut måste erkänna att hon är kär i Douglas, men vad innebär det egentligen att bli ihop? Kan de inte bara vara kära i varandra och fortsätta hänga med varandra och andra. Måste man berätta för alla att man är ihop? Måste man göra allt tillsammans från och med nu?Billie försöker förtvivlat jämka ihop sin hjärna och sitt hjärta, hennes behov av att vara sin alldeles egna självständiga person med längtan efter Douglas, men hur hon gör verkar någon förvänta sig något annat och bli sur.

Billie ser Alvars konstnärliga talang och vill så innerligt gärna att andra ska se vad hon ser att hon inte riktigt funderar på vad Alvar tycker. Och så gör hon det mot honom som hon aldrig skulle acceptera att någon annan gör mot henne - bestämmer, styr, pushar för hårt. Alvar drar sig undan och Billie inser försent vad hon gjort. Hur kan hon reparera skadan när han bara försvinner iväg och inte vill prata.

 Och mitt i allt bestämmer sig plötsligt fosterföräldrarna Mange och Petra för att de behöver luft. De ska inte skiljas, absolut inte. De behöver bara lite utrymme för sig själva, Petra för att skriva och Mange för att plugga, säger de. De skaffar en lägenhet där de bor växelvis, medan barnen bor kvar i huset.

Jag blir inte så förvånad över händelseutvecklingen i den här boken. På något sätt kändes det som enda utvägen, men jag gillar hur det beskrivs genom Billies ögon. Hennes på samma gång mogna och oskuldsfulla blick på allt som händer omkring henne. Hur hon kräver svar på sina aldrig sinande frågor, samtidigt som hon inser hur svårt det är att verkligen vara fullkomligt ärlig hela tiden själv. Det jag saknar i den här boken, speciellt om det är den sista, är Tea. Den ensamma och olyckliga lillasystern som tillbringar kvällarna på sitt rum med sin misslyckade sminkvlogg. Hon dyker upp här och där med sina suckar och sitt missnöje över familjegemenskapen, men jag får inte veta mer om henne. Hur gick det med konflikterna med kompisarna i skolan från förra boken. Försvann de bara? Hur tar hon det här med föräldrarnas växelboende? Vad vill hon?

Jag fortsätter att gilla Billie, hennes styrka och rättframhet. Och om nu detta var den sista boken om Billie så har jag ett litet önskemål till Sara Kadefors. Kan du inte skriva en novellsamling där Alvar, Tea, Mange, Petra, Evin och Douglas får komma till tals. Kanske Billies mamma också. Det hade jag velat läsa!

Vi har skrivit om de första två böckerna på bloggen också. Läs Marias text om Billie - Avgång 9:42 och min om Billie - Du är bäst.

Alla suger och det är ingens fel

Det var först är jag läst ut boken som jag insåg att författaren själv var typ jämngammal med sin huvudperson. Jag blev omedelbart sjukt imponerad (och liiite avis...) (Fast det skulle jag ju aldrig avslöja!)

Ebba Hyltmark har skrivit en träffsäker bok om att gå i nian och längta vidare. Nu är det visserligen 21 år sedan jag själv gick och hatade min högstadieskola och önskade mig vart som helst som inte var denna smutsgula tegellänga, med nedklottrade skåp och slitna plastmattor på golven, men jag kan fortfarande minnas känslan av att vilja mer, vilja annat, vilja bort.

Li har bara en vårtermin kvar innan hon tänker ta sitt pick och pack och flytta till Stockholm. Hon har redan siktet inställt på MIT i London efter gymnasiet och för att ha skuggan av en chans att komma in där krävs den allra bästa gymnasieskolan. Och den har hon spanat in under en resa till huvudstaden. Det finns inget som håller henne kvar i staden där hon bor, hon har inga jämnåriga vänner, hennes 6-åriga lillasyster är ett monster och föräldrarna är fejk. Bara att åka med andra ord. Så träffar hon Sigvard, en 69-årig änkling som bor i en liten stuga i utkanten av staden. Sigvard är lika klok som Yoda och behandlar henne som en jämbördig. Sigvard och hon pratar om allt. Hon berättar som sina drömmar, han om sorgen efter sin döda hustru och dottern som reste iväg och sällan kommer och hälsar på. Tillsammans öppnar de upp sig lite mot världen och tar små steg mot framtiden. Li börjar faktiskt prata lite med några på skolan och Sigvard gör sig kvitt gamla saker som håller honom fast i det förgångna.

 

En dag börjar Max i Lis klass. Han dyker upp på mattelektionen, med ett överlägset leende på läpparna och intensiva svarta ögon. Li kan inte värja sig. Hon blir hopplöst förälskad och allt som hon har planerat känns inte längre lika självklart. Tillsammans med Max kan Li vara tyst eller prata, det kvittar, hon får ett behov av att vara nära som aldrig varit hennes grej och det är plötsligt uthärdligt i skolan. Li vägrar lyssna när Olivia, Lis 9-åriga kompis, och hennes föräldrar uttrycker misstro och skepsis mot Max. Han är ju perfekt, vad skulle kunna gå fel?

Li drar in mig i sin värld och håller mig kvar där tills jag läst klart boken. Och detta även om jag själv förmodligen är en av de där hopplösa vuxna som inte fattar någonting och som Li inte hade gillat. Längst bak i boken står Lis instagramnamn och när jag går in och kollar på hennes konto står det mycket riktigt som presentation "Tycker förmodligen inte om dig :)". Så ok, jag låter dig vara ifred. Men du kan inte hindra mig från att gilla dig skarpt ändå, Li. Och önska mig själv lite av din drivkraft.

Kärleken känner inga gränser

Max Velthuijs är en av mina favoritförfattare när det gäller bilderböcker. Hans böcker om Grodan är på mitt i prick, och går att använda med elever långt upp i åldrarna! Idag på Alla hjärtans dag så passar Grodan och Kärleken jättebra

Grodan känner sig konstig, han är varm och kall om vartannat och hjärtat dunkar dunk-dunk. han blir lite orolig och går hem till Haren för att få råd. Haren slår upp symtomen i sin bok och konstaterar att Grodan är KÄR! Grodan blir så glad att han nästan flyger hem. När Grisen undrar vem han är kär i så vet han precis, det är den snälla, söta och underbara ankan! Grisen invänder genast, att det går ju inte, hon är vit och Grodan är grön, men Grodan bryr sig inte alls om sådana petitesser. 

Men hur ska han få Ankan att förstå?

Han målar en bild, men vågar inte lämna den öppet, utan sticker den under dörren till Ankans hus, han plockar blommor som han lägger på trappan osv. Ju längre tiden går, ju sämre mår Grodan. 

Ankan å sin sida undrar såklart vem det är som ger henne så fina presenter.

Till sist står inte Grodan ut längre, han bestämmer sig för att bli bästa Grodan i höjdhopp, då måste väl Ankan förstå?!

Han övar och övar, hoppar högre och högre och Ankan oroar sig för att Grodan ska skada sig. En fredag händer det, Grodan ramlar och skadar sig, men då är Ankan där och tar hand om honom och äntligen vågar de berätta att de tycker om varann!!!!

En grön och en vit, Kärleken känner inga gränser!

En av mina lärare läste boken idag för en femma. Eleverna fick efter läsningen skriva kärleksbrev, pojkarna från Grodan till Ankan och flickorna från Ankan till Grodan. Han berättade att han eleverna skrivit massor av fina brev! Imorgon delas alla breven ut. Åh så spännande!  Jag skulle så gärna vilja läsa dem!

Krig och kärlek

Förra året på Alla hjärtans dag skrev jag om en tonårsfavorit som fortfarande håller, En liten kärlekssång av Michelle Magorian. Idag tänker jag göra det igen. Även denna historisk och förlagd till andra världskriget. Men i Molnfri bombnatt får vi möta tyska Hedwig, dotter till socialdemokratiska föräldrar. Socialdemokratin förbjöds när nazizterna kom till makten och i och med detta fängslas pappan. Hedwig har sedan barnsben gått på Hitlerjugends möten, i ett försök att rädda sin pappa, men har med åren blivit övertygad nazist. När hon är 17 år möter hon SS-mannen Wilhelm och blir nästan omedelbart förälskad. Hon som är så alldaglig, lång och utan kurvor, kan inte förstå vad denna stiliga man ser hos henne. Mot Hedwigs mammas vilja inleder de ett förhållande och Wilhelm intygar att han inte bryr sig om att hennes far är landsförrädare - det är ju vad Hedwig tror som är av betydelse.

Hedwig och Wilhelm förlovar sig och får en dotter, men krigets verklighet tvingar isär dem. Hedwig blir arresterad och hamnar i koncentrationsläger på grund av ett misstag och under tiden bombas Hedwigs hemstad sönder och samman.

Kriget förändrar både Hedwig och Wilhelm mycket. Hedwig hoppas att de, trots allt de gått genom, ska kunna bygga vidare på sin relation, men Wilhelm inser vad som väntar efter rättegången och klarar inte av att leva med vad han gjort.

Efter kriget åker Hedwig till Sverige där hon träffar Evert. Evert är brinnande socialdemokrat och ser livet i svart och vitt, ont och gott. Han kan inte tro att Hedwig någonsin varit nazist, därför har Hedwig heller aldrig kunnat berätta allt för honom. Men nu är Evert död sedan många år, och nazisterna marscherar genom Stockholms gator. Det är dags att berätta hela sanningen.

Molnfri bombnatt är en fantastisk kärlekshistoria, men ännu mer är det en fantastisk berättelse om identitet och att våga erkänna sina fel och brister, både inför sig själv och inför andra. Det handlar om att vi blir vilka vi är genom en mängd slumpar och sammanträffanden, olika sidor mejslas fram genom vilka människor vi möter och de händelser vi är med om, men en del av vår innersta personlighet kommer alltid att finnas där och komma fram när den får chansen.

Boken kanske passar bäst från gymnasiet och uppåt, men kan säkert läsas från åttan av starka läsare. Jag hoppas att många gör det.

Gillar - inte en hyllning

Ganska ofta får jag frågor om korta berättelser om olika saker. Något att ta till när det finns en stund över, som bara tar 5-10 minuter att läsa. Kanske var det därför jag (som enda skolbibliotekarie i kommunen) nappade på boken Gillar, korta berättelser om kärlek. Boken är en antologi med texter av, för mig, okända författare och utgiven på okänt förlag. Tyvärr märks det.

Det handlar om all möjlig sorts kärlek; kärlek till en hund, till en farmor, till en bonussyster, till en hobby, till en vän och naturligtvis också till den en är kär i. Jag tycker om att de breddar konceptet kärlek. En del berättelser utspelar sig i ett tydligt nu, medan andra känns som en äldre person som beskriver hur något var när hen var ung. Blandningen är intressant, det blir aldrig enformigt och en del av texterna är faktiskt bra. Men det är slarvigt korrekturläst. I någon berättelse börjar det med en farmor. Plötsligt blir det mormor i en halv sida för att sedan åter bli en farmor. Sånt är ju bara rätt och slätt dåligt och oprofessionellt. En del texter är tråkiga. De känns mer som någons hågkomster från barndomen, berättade rakt upp och ner utan någon sorts plan eller syfte. Eller litterär ambition.

Men som sagt, det finns också bra berättelser i boken och jag kommer definitivt rekommendera den för de där lärarna som behöver något snabbt att ta till. Men jag kommer också starkt rekommendera dem att läsa berättelsen noga själv först så att de vet att de gillar den.

Julkalender Lucka 11- Våra kemiska hjärtan

Oj, vad den beskriver den den första riktigt stora förälskelsen på ett trovärdigt sätt. Det kanske låter avskräckande för några, men jag hoppas på det motsatta. Det är inte beskrivning om att gå på rosa moln, utan tvärtom. Kärleken river, sliter och känns inte så bra större delen av den vakna tiden. Det är inte heller en kärlek som uppstår vid första ögonkastet utan något som växer fram. 

Huvudpersonen är Henry Page. Han är en obotlig romantiker, men har faktiskt aldrig varit riktigt kär. Tills han möter Grace Town. Hon haltar in i hans liv med käpp  klädd i för stora pojkkläder. Vem är hon egentligen? Duscha verkar inte stå så högt i kurs för henne, men ändå- det är något med den här personen som drar och lockar. 

Det är verkligen en lite annorlunda kärlekshistoria, ta dig gärna tid att läsa den. Snart stundar ett långt och skönt jullov och kanske vill du ha sällskap av en riktigt bra bok?

Författarinnan heter Krystal Sutherland och det är hennes debutbok. Boken har fått stor uppmärksamhet och kommer även att filmatiseras. Det är ingen mindre än Jessica Schiefauers som översatt den svenska. Hon har bland skrivit den kritikerrosade ungdomsboken När hundarna kommer. 

Julkalender Lucka 4 - Den kallaste flickan i Coldtown

Jag är mycket förtjust i författaren Holly Black och kastade mig över hennes senaste bok ”Den kallaste flickan i Coldtown”. 

En vampyrepidemi har brutit ut i världen och för att försöka minska och begränsa smittan så har det bildats Coldtowns, en typ av reservat, där smittade och fullblivna vampyrer får bo. Ett bekymmer är, att när staketen och murarna byggdes så blev en del friska människor kvar på insidan, samtidigt som en del som verkligen vill bli vampyrer inte kommer in.
Smittan sprids genom att en vampyr biter dig, då blir du kall. Smittan kan läka ut på 88 dagar OM du inte dricker människoblod. Dricker du människoblod så dör du och återföds som vampyr. Problemet är att överleva de 88 dagarna...

Berättelsens huvudperson Tana vaknar upp efter att ha varit på fest och upptäcker att någon brutit mot  regeln att aldrig öppna fönster eller dörrar på natten. Alla på festen är döda, utom hon och hennes fd pojkvän Aidan. Han ligger fastbunden i en säng, biten och således kanske smittad, och bredvid honom så sitter en vampyr fastbunden. Efter att ha förstått att vampyrerna är kvar i huset så befriar Tana först Aidan och sedan av någon outgrundlig anledning vampyren, som heter Gavriel. Under flykten blir hon riven eller biten av en av vampyrerna, och hon inser att deras enda hopp är att ta sig till Coldtown. Där kan hon i ”lugn och ro” se om hon blivit smittad och i så fall läka ut infektionen. Problemet är att det är nästan omöjligt att ta sig ut från Coldtown när en väl kommit in... Nu visar det sig att Gavriel kan vara användbar.

Lars är lol

Det kommer då och då underbara böcker från vårt rika grannland i väster och nu har det hänt igen. Iben Akerlie, som är skådespelare, debuterade förra året med Lars er lol och det blev det årets mest sålda norska barnbok. Jag kan förstå varför!

Amanda har sett fram emot att börja sexan för hennes klass ska vara faddrar åt de nya eleverna på skolan. Men Amanda får veta att hon inte ska bli fadder åt en gullig försteklassare utan åt en ny elev som ska gå i  hennes klass. En kille som heter Lars och som har Downs syndrom. Amanda känner sig inte alls hedrad, som hennes lärare verkar tycka att hon ska, utan oroar sig mer för vad alla andra ska tycka. Tänk om han hänger efter henne hela tiden. Tänk om han dreglar, beter sig konstigt och att hans beteende smittar av sig på hennes, redan lite låga, sociala status.
Amanda har visserligen kompisar. Sari, som känner henne utan och innan, och så Kay. Men i klassen finns också Adam som Amanda drömt om i två år, men aldrig riktigt vågar prata med och alltid får något slags paralyseringstillstånd när hon kommer i närheten av. Och så dessutom Amandas gamla kompis Anna, som hon också vill imponera på.
Men när Lars börjar visar det sig att han är ganska lugn. Anna och hennes kompis Christina fnittrar visserligen hysteriskt när han ska presentera sig, men det gör de alltid. Och redan en av de första dagarna följer Amanda med Lars hem och inser att det finns en massa sätt att umgås på. De utvecklar en alldeles egen relation och även om de inte umgås så mycket i skolan så är de riktigt goda vänner. Ända tills det visar sig att Anna och Christina har startat en blogg som heter retardmuch där de lägger upp inte så smickrande bilder på sina klasskompisar och andra, men mest av allt på Lars. Amanda vet ju vad hon borde göra, men när hon får veta att de tagit bilder på henne väljer hon att rädda sitt egen skinn, framför att göra det hon egentligen vet är rätt. Hon får Anna att radera bilderna på Amanda, men det är till ett oväntat högt pris. Inte bara Lars slutar prata med henne. Alla i klassen fryser ut henne och värst av allt, Sari slutar prata med henne. Amanda inser att det är väldigt svårt att få förlåtelse från andra, men ännu svårare att förlåta sig själv.


Trots att jag verkligen gillar den här boken och att det finns massor att prata om när de läses högt i en klass så irriterar jag mig på att all skuld hamnar hos Amanda. Det är inte hon som startat sidan och skriver fruktansvärda kommentarer till bilderna, ändå är det hon som får bära all skuld. Anna och Christina verkar komma extremt lindrigt undan, och de lär sig heller inget av det som hände. Jag har svårt att se att något sådant verkligen får passera utan en rejäl insats från skolan. Men om jag bortser från det så är det en väldigt läsvärd bok. Den hade passat utmärkt in i högläsningstemat som vi hade på Ljungen och Lacka i början av hösten, men vi kan ju återkomma till det ett annat år.

Myran är tillbaka!!!

För ett och ett halvt år sedan läste och hyllade jag En Myras liv, den första boken om Myran som då gick i förskoleklass. I andra boken har han hunnit börja ettan. Mamma och pappa är skilda så Myran har två av väldigt mycket. Två rum, två sängar, två tandborstar. Men han är fortfarande kompis med Henny och Diego, och han har faktiskt vant sig lite vid att inte mamma och pappa vill bo med varandra längre.

Myran har lärt sig läsa, och han älskar att läsa gåtböcker. Han brukar testa mamma och pappa och det bra är att han får ställa alla gåtor två gånger, ena veckan hos mamma och ena veckan hos pappa. Fördelens med gåtbokens gåtor är att alla svar finns i slutet. De där vardagliga gåtorna som också snurrar i Myrans huvud verkar det inte finnas lika enkla svar på och det stör honom.

mamma har träffat en badvakt. Han heter Jesper och han verkar alltid finnas där mamma finns nuförtiden. Lite bra är det, att mamma svävar i det blå, för Myran kan få hur många glassar han vill till exempel. Men Myran vet inte riktigt hur han ska göra med Jesper. Ha vill vara snäll och gilla honom. Men samtidigt måste han ju visa pappa att han inte gillar Jesper för mycket. Annars är det ju orättvist, för pappa har inte hittat någon ny att vara kär i.

Och Myran själv, är han kär? Hur ska han kunna veta det? Är det kärlek att vilja veta var Eva är hela tiden? Eller att det känns som varm choklad i magen när hon också kan alla gåtor i gåtboken? Men varför känns det då så jobbigt när Felicia frågar honom om det? Myran blir inte klok på det där och han vet inte vem han skulle fråga.

Jag vet att flera förskolelärare gillade En Myras liv när de läste den och jag kommer definitivt rekommendera dem att fortsätta med Myran och gåtorna nu.

Inatt jag drömde

Den sista veckan innan jag börjar jobba efter semestern brukar jag alltid drömma väldigt mycket, kaotiskt och levande. Detta har jag gjort innan skolstart så länge jag kan minnas. Ofta kommer jag bara ihåg brottstycken av drömmen, men den brukar ligga kvar och skvalpa i huvudet ganska länge efteråt. Jag är ganska glad att ingen annan ser alla galna saker som jag upplever på natten, även om min man får stå ut med saker som att jag ligger och nynnar La vie en Rose mitt i natten.


I helgen läste jag en bok om drömmar. Det är Mårten Melin som äntligen har kommit med en ny fullängdsroman, det är två år sedan sist. Återigen rör vi oss i utkanten av Skogsbingelskolan, även om boken inte utspelar sig där.

Malik är på kollo när han vaknar på natten och upptäcker att han kan se folks drömmar när de sover. Ovanför sina kompisars huvuden ser han som revor i luften, och när han tittar in där ser han vad de drömmer om. Och inte bara se, han kan gå in i drömmarna. Malik fattar först inte vad som händer, och han vet egentligen inte om han verkligen tycker att det är en bra grej att se och delta i drömmarna, men lite häftigt är det ju. För att imponera på Sira, tjejen han är kär i,

 tar han med henne till sin rumskompis Elias dröm, men det går inte riktigt som han tänkt. För vad händer egentligen när någon vaknar ur sin dröm? Jo, öppningen försvinner medan drömmen fortsätter. Och för att kunna komma tillbaka igen krävs att personen fortsätter drömma på samma dröm när hen somnar om.


I drömmarna kan Malik göra vad han vill. Han behöver bara tänka det så händer det. Detta är naturligtvis en otroligt praktisk egenskap men den kommer med makt och ansvar. Vad händer om någon vill utnyttja Maliks förmåga för att ta över världen?


Jag gillar Melins nyaste bok. Det är en intressant, spännande och lite creepy tanke att kunna ta sig in i någons dröm. Vill en egentligen veta vad andra drömmer? Och hade jag velat att någon annan gick in i min dröm på natten? Hu!

När tistlarna får ordet

Igår var det Världsbokdagen och det firade jag med att läsa böcker trots att barnen stod och drog i mig och ville saker. Jag hade med mig hem en bokhög på två decimeter, men jag hann bara 3,5. Centimeter alltså. Två böcker. Den ena var Från och med nu. som Lisa Bjärbo pratade om i hästboksavsnittet av Bladen brinner som jag lyssnade på förra veckan. Den andra var Anette Eggerts Tisteltankar.

Precis i början av sommarlovet dör Linns mormor plötsligt av en hjärtinfarkt. Linn står bredvid henne, och kan bara se på när hon segnar ner på marken. En kille hon vagt känner igen som "Badbollen" från en parallellklass ringer en ambulans. En främmande kvinna gör hjärt-lungräddning. Men mormors liv går inte att rädda.

Linn ska börja åttan till hösten, på en ny skola eftersom det visade sig finnas mögel på hennes gamla. Alla klasser blir splittrade och uppdelade i klasserna på den nya skolan. Linn kommer inte i samma klass som kompisarna Em och Alice, istället hamnar hon med Saga som är ingen och killen som ringde ambulans. Badbollen. Tim. Och i den nya klassen går Emelie som glittrar som guld, men har en vass tunga, och Sofia som verkar snäll. Men Linn kan inte vara trevlig. Hon måste räkna trappstegen så att de går jämt upp och hon måste koncentrera sig på att andas. Tänk om hon slutar andas! Och mamma tjatar om kolhydrater och pappa bara springer, faster Lotten och hennes man ska skilja sig fast de har ett litet barn ihop och ingenting känns som vanligt. Hjärtat slår så att det känns som att det kommer slå sig ut ur bröstet. Och varje gång blir det som tistlar i Linn. Tisteltankar som gör att hon skrattar när Emelie mobbar Tim, som gör att hon snäser av mamma, som får henne att dra sig undan Lotten. Kan inte allt bara vara som vanligt igen?

Jag känner verkligen med Linn. Att slitas mellan vilja och inte vilja, våga och inte våga, vara modig och vara feg. Att fräsa och överge någon hon egentligen bara vill slänga sig i famnen på och gråta hos. Att stänga in för att inte verka galen, men sen ändå bubbla över. Allt är så bra gestaltat i Linn.

Tagen med storm

En av böckerna som beställdes på årets bokrea var Tusen och en chans av Annabel Pitcher. Den beställdes till Korsbackaskolans bibliotek. Jag tyckte om framsidan och handlingen verkade spännande. Det handlar om en tjej, Zoe(som egentligen heter något annat) som skriver brev till dödsdömd man i Usa. Hon har hittat mannen, Mr.Harris, på nätet och bestämmer sig för att det ska bli han som får läsa hennes historia. Han sitter i fängelse i väntan på att hans dom, dödsstraff, ska verkställas. Zoe har också mördat och skulden äter upp henne.
Boken är skriven i brevform och i ett ganska långsamt tempo, kapitel för kapitel, får man ta del av Zoes historia. Vem är det hon har mördat och varför?
Boken handlar om kärlek, svek och hemligheter. Det  är inte bara Zoe som bär skuld, något tynger även hennes mamma. På kvällarna kan Zoe höra sina föräldrar bråka och hon är rädd för att de ska skiljas.
Det är en mycket välskriven ungdomsbok, och jag tror att många högstadieelever kommer att få glädje av den. Vilken historia- läs den!
Annebel Pitcher har även skrivet Min syster är i tusen bitar. Den boken har jag ännu inte hunnit läsa, men där är på min lista. Efter att ha läst Tusen och chans så är mina förväntningar höga! Har du läst den?

            

En kärlekssång till En liten kärlekssång

Det finns så otroligt många fantasiska, och en hel del inte så fantastiska, böcker om kärlek. Och många av de kärlekshistorier jag läste som tonåring finns kvar någonstans i mitt medvetande och har säkerligen format mitt sätt att se på kärlek, förhållanden, romantik. Många böcker blir daterade efter ett tag, känns gammalmodiga, långsamma och tråkiga, men bra beskrivningar av kärlek håller länge. För oavsett hur mycket av de yttre förutsättningarna som förändras för oss så är våra känslor de samma. Pirret i magen, nervositeten och förhoppningarna är samma idag som för 10, 100 och 1000 år sedan.

Att försöka välja ut en favorit bland kärleksböckerna är i stort sett omöjligt. Men en bok som jag läst många gånger, både på svenska och engelska är En liten kärlekssång av Michelle Magorian. Den handlar om 17-åriga Rose som tillsammans med sin storasyster Diana evakueras ut från London under andra världskriget. Deras mamma har fått jobb som skådespelare och ska underhålla trupperna ute i kriget och pappan är död sedan fem år. Systrarna ska bo i en liten stuga utanför en fiskeby och tas om hand av en hushållerska. Men hushållerskan blir inkallad och Rose som äntligen ser lite frihet framför sig övertalar Diana att de ska stanna kvar ensamma, utan "förkläde" även om det väcker viss uppmärksamhet.

Rose drömmer om att skriva och att kunna göra vad hon vill och njuter i fulla drag av att för en gångs skull slippa bli övervakad av internatskolelärare i varje vaket ögonblick. När hon träffar 18-åriga Derek tror hon att hon mött den stora kärleken. Han ser henne fast hon är ful och fel, men varför känns det så konstigt när det borde kännas så rätt. Han tar inte henne riktigt på allvar och hon kan absolut inte prata med honom om böcker och litteratur som hon kan göra med hans äldre kusin Alec. Alec med de trötta ögonen och det rufsiga håret, Alec som äger antikvariatet i byn och ser ut som att han aldrig sover. Alec som varit med i kriget och nu blivit remitterad lugn och ro på landet för att sörja.

Det blir en omtumlande sommar för Rose, då hon verkligen lär sig mycket om sig själv och utmanar sitt sätt att tänka. Hon träffar den ogifta gravida Dot, som inte verkar skämmas fast hon "borde". Genom dagböcker lär hon känna husets förra ägare Hilda, som gick under tillnamnet "Galna" eftersom hon inte brydde sig så mycket om vad alla andra tyckte och tänkte utan följde sitt hjärta. Och så får hon se en helt ny sida av sin syster.

En riktig sommarälskling är det här som tål att läsas och läsas om.

Kärlek extra allt!

<3 Här kommer några tips på böcker med kärlek extra allt! <3

Mårten Melins Jag är Love är en bok om hur magisk och galen förälskelsens kraft kan vara. Här har Emelie bloggat om boken tidigare. Det här är del två i en bokserie om Monsterskolan. Boken handlar om Love. Han har ett problem. Ett stort problem. Alla, verkligen alla, blir kära i honom. Det spelar ingen roll vad han gör, det är alltid någon som faller för honom. Det är nästan som om han bär på en magisk kraft, en kärlekskraft. Själv vill han bara ha lite lugn och ro och önskar att han kunde få bli lämnad i fred.  En dag går det överstyr med kärleksbetygelserna på hans skola och Loves föräldrar beslutar att han ska byta skola. Skönt tycker Love, äntligen kommer allt kanske bli lite normalt. Men livet på den nya skolan verkar inte bli helt normalt det heller. Han är inte det enda barnet som får saker att hända omkring sig. Och det verkar fortfarande som om folk blir hejdlöst kära i honom. Vad är det för en ny skola som han börjat på och varför blir alla kära i Love?




Eddie 12 och hon som heter Elsa ; Elsa 12 och han som heter Eddie är en bok skriven av Thomas Halling. Maria har skrivit om boken i ett tidigare inlägg här. Boken har en speciell utformning som gör det väldigt kul och spännande att läsa. Den har två titlar och det är alltså två böcker i en, med två berättelser som hör ihop. Från ena hållet får vi följa Eddie 12 år och vänder en på boken och läser bakifrån så finns berättelsen om Elsa 12 år.

Eddie går i 6:an och han har tufft både i skolan och hemma. Pappa dricker ibland, det är bråk och Eddie har sin lillebror Kevin att tänka på. I skolan är han högljudd och enligt klasskompisarna, rolig, när han väl är där. Han har en egen assistent och det är rätt ofta det kommer nya assistenter när de gamla inte orkar längre. På stan blir han erbjuden att köpa en billig mobil av en kille han känner lite grann. Han ska betala dagen efter och tänker att det blir ett senare problem. Han förstår nog var mobilen kommer ifrån och hur den kan vara så billig, men viftar bort känslan. För Eddie börjar nu en jakt på pengar för att betala för telefonen. I skolan är det också jobbigt och han måste ta sig därifrån för att fixa allt annat. Men vem är den nya tjejen som börjat i klassen, värsta snygga tjejen?

Elsa börjar i ny klass i en ny stad. Åk 6 och hon känner ingen. Hennes mamma har fått jobb och de har flyttat. Pappa bor nu 40 mil bort och alla hennes gamla kompisar är långt borta. Sista dagen på sommarlovet går hon ner på stan för att kolla i affärer och då händer något otäckt. Några killar rånar henne på hennes mobil. Hon blir helt förtvivlad. Nästa dag är första dagen i nya klassen. Men de nya klasskompisarna verkar tuffa och de viskar om Elsa när hon kommer. Läraren verkar också jobbig. Elsa som tyckte så bra om att gå i skolan i den gamla staden. Hon sitter utan bänkkamrat i klassrummet när en kille kommer in på tok för sent. Han sätter sig bredvid henne och skojar om att hon är värsta snygga tjejen. Han heter Eddie och är rätt snygg han med. Men så ser hon något konstigt, hans mobil ser ut precis som hennes gamla gjorde!

Så hur läser en boken då? Hur en vill! Antingen från början till slut i var bok eller som jag gjorde, ett kapitel om Eddie och två om Elsa... Spännande läsning som rekommenderas!

Sist på bollen

Alltså SKAM. Jag vet att alla andra började kolla på, och hylla, den norska ungdomsserien redan för månader sedan, men det har kommit lite annat i vägen för mig. Jag kompenserade detta med att kolla sju avsnitt på raken igår och jag fattar vad de menar. Det är verkligen väldigt bra.

Det är lite skakig närgången kamera, lite skitigt, lite vanligt och osminkat. Vilken befrielse att slippa de perfekta amerikanska ungdomarna, helt befriade från ringar under ögonen och finnar, med hår som faller slätt och perfekt i varje scen och smala, vältränade kroppar i snygga kläder. Tonåringarna i SKAM ser (nästan) ut som folk gör mest. De nojar som folk gör mest, förnekar som folk gör mest, de hoppas, bråkar, ljuger, klär sig, hånglar och lever som folk gör mest. Jag gillar de korta avsnitten och att det känns som att ungdomarna filmar sig själva.

Om någon faktiskt är ännu senare på bollen än jag så får vi följa ett antal ungdomar i en gymnasieskola i Oslo. I centrum för första säsongen står Eva, som är ihop med Jonas och som av okänd anledning är osams med sina tidigare kompisar. Hon träffar den coola Noora, osäkra Vilde och hennes inte lika osäkra kompis Chris och så bryska Sana, och tillsammans bildar de ett udda gäng på skolan. De andra säsongerna följer andra karaktärer.

Annorluna med SKAM är också att korta filmsnuttar läggs ut på seriens webbplats regelbundet, för att sedan fogas ihop till ett helt avsnitt (vilket gör att avsnitten är allt från 15 till 40 minuter långa) och att karaktärerna har egna facebooksidor och instagramkonton. Detta gör såklart att hängivna fans kommer närmare karaktärerna än i vanliga serier.

Insåg just att någon annan redan skrivit det här inlägget så mycket bättre än jag. Läs HÄR så förstår ni!