Visar inlägg med etikett ensamhet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett ensamhet. Visa alla inlägg

måndag 6 april 2020

Under samma himmel

Boken ”Under samma himmel” av Katherine Marsh är en gripande bok med paralleller till Anne Frank.

Boken börjar med att vi får följa bokens ena huvudperson, Ahmed, under hans och pappans flykt från  Turkiet till Grekland. De kommer från Syrien, Aleppo, där resten av familjen dött i ett bombanfall.
Resan slutar i katastrof och istället för att komma till England med sin pappa hamnar Ahmed med en annan familj i Bryssel.
Bokens andra huvudperson Max flyttar från Washington till Bryssel med sin familj, dels för att föräldrarna fått jobb där, men också för att få rätt på Matts skolproblem, han har svårt att hänga med i skolan. Systern Claire som är en riktig A student är inte heller så förtjust i projektet, men de har inget att säga till om.

I Bryssel korsas de båda pojkarnas vägar efter att Ahmed blivit lurad av en människosmugglare och är tvungen att hitta skydd för natten. Max pappa har glömt att låsa altandörren och Ahmed smiter ner i källaren, där han hittar en vinkällare som verkar helt oanvänd. Han tänker att han bara ska stanna över natten, men blir sjuk och behöver stanna några dagar till. Han inser att familjen inte märkt honom och börjar sköta om några övergivna orkidéer för att göra nytta.

Max vantrivs i skolan, han måste gå om sexan och kan ingen franska över huvud taget. En av killarna i klassen retas oavbrutet och den enda ljusglimten är Fahra, en annan klasskamrat, hjälper honom med den hopplösa franskan. Städerskans berättelser om hur gatan fick sitt namn piggar också upp. Gatan namngavs efter Albert Jonnart, en man som gömde en judisk pojke under andra världskriget, och som efter kriget hedrades för sitt mod.

Bryssel skakas av flera terrordåd och i kaoset som följer sätts vardagen ur spel. En natt upptäcker Max Ahmed i källaren och bestämmer sig för att hjälpa honom, precis som grannen Albert gjorde för så längesedan. Han ser till så att Ahmed får mat och böcker och en skör vänskap börjar spira mellan pojkarna. Men hur länge kan en gömma någon i familjens källare utan att någon märker det? Särskilt som att kvarterspolisen, som växte upp i huset de hyr, har ett särskilt intresse av familjen och deras förehavanden...

I vårt skolbibliotekarieteam så bokpratar vi alltid för varandra sista stunden på våra fredagsmöten och det var så jag fick nys på denna boken. Jag hade inte valt den själv eftersom att jag upplever att omslaget inte lockar eleverna att välja boken. Nu när jag läst den och gillar den så är det mycket lättare att rekommendera den.


tisdag 24 september 2019

Vad är en bror?

En historia om identitet och om att söka sin rötter - kan det funka i en bilderbok för 3-6-åringar? Jodå, det tycker jag absolut. Och den mycket trötta 5-åringen (som inte var upplagd för någon djupare analys) svarade på frågan vad hon gillade bäst med boken: "Allting …" Och jag är nog böjd att hålla med. Det är en fin historia, bilderna är underbart naivistiska och dessutom är det intressant att läsa något från Taiwan.
Den brandgula hästen bor i en stor stad, han har bott där länge och har i flera år letat efter sin försvunne bror. Det enda han har kvar är ett halvt fotografi som har varit med dem båda, fast där brodern är bortriven.
En dag ser han att alla människor sitter i parken med varsin tidning och han tänker att han naturligtvis ska annonsera efter sin bror. Annonsera efter någon som har den andra halvan av fotot. Han vet inte hur brodern ser ut, men eftersom han själv är brandgul annonserar han efter någon som är brandgul. Och som har ett havt foto. Han får svar av ett brandgult hus. Men deras foton passar inte ihop. Då kommer hästen på att han ju är snabb - kanske är hans bror det också. Så annonserar han efter någon som är brandgul, snabb och har ett halvt foto. Han får svar av en bil. Han kommer på fler saker som skulle kunna vara lika mellan honom och hans bror, men ingen som svarar är hans bror.
Istället får han en vän. En kaffefärgad häst. De kan prata om allt, och det är som att de alltid har känt varandra.
Den kaffefärgade hästen letar också efter en för länge sedan försvunnen bror. Vilket sammanträffande! Den brandgula hästens hjärta blir alldeles vilt av hopp när den kaffefärgade hästen plockar fram ett trasigt fotografi. Men när de lägger bilderna bredvid varandra passar de inte ihop. Den brandgula hästen blir förtvivlad. Som tur är vet den kaffefärgade hästen råd - och ser till att fotona passar ihop. Kanske finns det ingen poäng med att båda två ska söka förgäves efter varsin bror när de har hittat varandra och kan ha varandra både till vän och bror. 
När jag hade skrivit såhär långt började jag googla på titeln för att se vad andra skrivit om boken och möttes väldigt förvånande av rubriken "Tinderproblematik i bilderboksvärld" på en webbplats knuten till förlaget. Tinder var nog det sista jag tänkte på när jag läste boken. Jag tänkte mer flyktingar som söker efter sin familj, men kanske kan få andra viktiga nära relationer i väntan på, eller istället för, en familj som dröjer eller aldrig kommer. Jag tänkte på fosterfamiljer som blir den trygga punkten för utsatta barn och unga, när de egna föräldrarna inte förmår. Jag tänkte på gemenskap mellan riktigt nära vänner, oavsett ålder, där utseende och bakgrund inte spelar så stor roll eftersom man ändå kan dela erfarenheter.
Men det är väl det här som är det fina med böcker. Författaren kan ha sin tanke och förlaget sin. Men jag är ändå helt och fullkomligt fri att tolka boken precis som jag vill. Och det gör jag.

fredag 26 januari 2018

Den långa vandringen

En fin uppgift som vabbande förälder är att läsa böcker. Den här gången hade jag dessutom tagit med en alldelen nyuppackad bok från jobbet som jag såg fram emot att testa på minigrisarna där hemma; Den långa vandringen av Martin Widmark och med illustrationer av den makalösa Emilia Dziubak. Jag har tidigare köpt in och läst Lilla Sticka i Landet Lycka av samma duo och gillat både Widmarks berättande och Dziubaks bilder. Tyvärr blev jag lite besviken på berättelsen den här gången.
Bokan handlar om två barn som står på var sin sida av ett stort hav. När Adam ser solen försvinna vid horisonten ser Sonia solen resa sig över det glittrande vattnet och hon undrar hur det ser ut där borta där solen går upp. Både Adam och Sonia har en trogen följeslagare vid sin sida, men denna kväll drar Adams hud Rufus sin sista trötta suck och lämnar Adam ensam. I samma stund vädrar Sonias katt Missan i luften och leder iväg Sonia på en lång, lång vandring.


Under tiden Sonia blir kallad tiggarunge av en bagare, blir utskälld av en gränsvakt, räddar livet på en bilist och får leva på bär och vatten från bäckar i skogen verkar det inte gå någon nöd på Missan. Hon blir bara rundare och rundare om magen.
Och hela tiden liggen Adam i sin säng och sörjer sin älskade Rufus. Han vill inte äta, inte leka, inte leva. Hans snälla farmor försöker på alla sätt få honom att komma tillbaka till livet, men Adam bara ligger där och stirrar ut genom fönstret som vetter mot havet.

Många dagar senare kommer Missan och Sonia fram till en liten stuga vid havet. Missan stannar framför dörren och Adams farmor öppnar den förvånat. Missan gör sig genast hemmastadd och när inte Sonia lyckas pigga upp Adam så visar det sig att Missan kan. Men hjälp av de tre kattungar som hade växt i hennes mage under hela den långa resan.

Men trots att bilderna är fantastiska och att det kunde vara en underbar berättelse sitter jag och funderar på saker som: Hur långt ifrån varandra bor de om en ser solen gå ner när den andra ser den gå upp? Hur långt är det runt havet? Hur långt orkar ett barn, som bara får i sig lite bär, gå? Resan pågår troligen ca 2 månader (en katts dräktighetstid - ja, jag fick googla), och om hon orkar gå en mil om dagen så skulle hon ju bara komma som härifrån och till Stockholm...
Jag vet, jag vet, det är tramsigt att tänka så. Det är en saga och i sagor händer märkliga saker, de får lov att vara ologiska och magiska. Jag hade inga problem med de enorma insekterna i Lilla Sticka (eller om det var Lilla Sticka som blev liten när hon kom till Landet Lycka), men i den här boken känns hela tilltalet mer realistiskt och då vill jag ha det trovärdigt.

Nåja, det är en fin berättelse om en kan bortse från min invändning ovan. Jag frågade mina minigrisar efter högläsningen vad de gillade mest ber boken och stora (snart 6 år) tyckte om slutet när Adam och Sonia stod vid stranden och tog varandras händer, medan lilla (3,5 år och matvrak, så länge hon slipper lagad mat) tyckte bäst om när Sonia får ett bröd av bagaren efter att hon fångat en tjuv som tagit hans pengar. Och mamman/bibliotekarien tycker nog ändå att bilderna är den största behållningen av boken. Hon är verkligen duktig, Emilia Dziubak.

tisdag 5 december 2017

Julkalender Lucka 5 - Tre saker jag inte vet om dig

Jessies mor har gått bort och inget är sig likt. En dag kommer hennes far hem med en ring på fingret och berättar att han träffat en ny kvinna på ett forum för sörjande. Hon heter Rachel, bor i Los Angeles och har en son som är lika gammal som Jessie. De kommer att kunna gå i samma skola och Jessies pappa är eld och lågor. De lämnar Chicago för pappans nya kärlek och Jessie har tyvärr inte så mycket att säga till om i frågan. Väl framme i Los Angeles visar det sig att bonusbrodern inte är så trevlig och han är inte snäll mot Jessie. Huset är stort, vitt, sparsamt möblerat och känns inte välkomnande. Rachel är sval i sitt bemötande och det är inte lätt att komma in i gemenskapen i skolan. Jessie känner sig helt vilse och vantrivs. Pappan är totalt uppslukad av sin kärlek och Jessie är ensam.
Men en dag dimper det ner ett mail  från Någon Ingen i hennes inkorg. Personen påstår sig vilja hjälpa Jessie att komma tillrätta på skolan. Någon Ingen vill inte avslöja sin identitet och Jessie är till en början väldigt skeptisk. Är det ett skämt?
Hon bestämmer sig för att chansa, för hon har inget att förlora, och det dröjer inte länge förrän de börjar komma varandra nära. Men vem är Någon Ingen egentligen?


Det är en romantisk, varm bok men som även innehåller en del sorgligheter. Mailkonversationen mellan Jessie och Någon Ingen är till en början sparsamma och återhållsamma i språket, men tar efter hand fart och blir mer avslöjande med tankar och funderingar om livet och allt vad det rymmer. Det är en bok som inte går att lägga ifrån sig- läs den!


Boken är skriven av Julie Buxbaum, och det bok är hennes första ungdomsbok. Tidigare har hon skrivit riktat till vuxna. Du kan läsa mer om Julie Buxbaum här: https://www.goodreads.com/author/show/843820.Julie_Buxbaum


Tre saker jag inte vet om dig


onsdag 14 december 2016

Julkalender Lucka 14 - Ylvania, sagan om ljusbäraren


Alba bor med sina fosterföräldrar i Göteborg. Påsklovet ska precis börja och hon känner sig väldigt ensam. Hennes bästis, Jussi, ska nämligen åka till landet med sina föräldrar och Alba har just nu ingen lust att hänga med sina fosterföräldrar. De har ett nytt barn och Alba känner sig övergiven. Hon vet inget om sin egen bakgrund och funderar över var hon hör hemma. Tur då att hon har Jussi, de är bästa vänner för alltid. Fast nu ska de inte träffas på en vecka.

Alba och Jussi facetimear i telefon precis innan han ska åka. Då händer något skumt. En liten svart fågel faller mot balkongen och Alba råkar fånga den. Plötsligt säger den hennes namn och flyger sedan iväg. Hon tror nästan hon hörde fel, då hon ser ett hopvikt papper som fågeln lämnat på marken. Jussi är med hela tiden på telefon och Alba plockar upp och öppnar pappret. Det är ett brev adresserat till henne. I brevet står något otroligt. Hon läser upp brevet för Jussi...

Landet Ylvania behöver hjälp. Den onde Master sprider ett gift över landet. Alba är ett av fyra utvalda barn som måste försöka rädda landet. Tillsammans bildar barnen Väktarstjärnan och alla har de en speciell uppgift. Alba måste göra sig redo för att resa till landet Ylvania, ett land som hon inte ens hört talas om innan och där hon inte känner någon…

Den här boken av Ylva Hällen är en helt fantastisk bok tycker jag. Jag hade väldigt svårt att lägga den ifrån mig när jag läste. Det är så fina karaktärer, spännande handling, detaljerade miljöer och språket är modernt. Jag gillar framförallt hur boken tar upp ämnen som samhörighet, vänskap och ensamhet och på något sätt tycker jag boken visar att det kan finnas fler vägar att gå om en känner att det är jobbigt hemma på något sätt. Barnen i boken är i fokus och deras känslor och vänskap är det som lyfts fram och det som stärker barnen. Boken är sprängfylld av underbara teckningar av Marcus Gunnar Pettersson. Jag måste bläddra fram bilderna med jämna mellanrum när jag läser, de är så fina, illustrationerna liksom andas magi de också. 

Det här är en riktigt spännande fantasybok och jag hoppas att många barn får möjlighet att ta del av den magiska berättelsen om Alba och Ylvania, kanske redan i jul, antingen genom att läsa själva eller via högläsning.

onsdag 17 augusti 2016

Harry Potter and the cursed child

Ända sedan  jag fick reda på att J K Rowling hade skrivit en ny berättelse om Harry Potter, så har jag längtat efter att få läsa den. När jag förstod att det var ett teatermanus så dämpades förväntningarna en smula, och jag tänkte att jag nog skulle klara mig utan att läsa den fortsatt berättelsen om en av mina absoluta favoritbokkaraktärer.
När boken väl kom ut, så ändrade jag mig igen. Och vilken tur att jag gjorde det!

I "Harry Potter and the cursed child" återser vi många av de kända karaktärerna som, åtminstone jag, har saknat. Harry, förstås, Hermione, Ron och Ginny, deras barn James, Albus, Lily, Rose och Hugo, men även Draco Malfoy och hans son Scorpio. Det dyker upp några nya personer också, men inte många
Boken börjar där "Harry Potter och dödsrelikerna" slutar, på Kings Cross, perrong 9 3/4. Det är dags för Harrys och Ginnys yngste son Albus att börja på Hogwarts, och han är väldigt bekymrad över vilket elevhem han kommer att bli placerad i. Harry försöker lugna honom med att berätta att han har ett val, att Sorteringshatten tar hänsyn till ens önskningar. Med på tåget är även Albus kusin Rose, dotter till Hermione och Ron. Barnen kommer ihåg berättelsen om hur Harry, Ron och Hermione började sin vänskap på tåget till Hogwarts, och bestämmer sig för att göra likadant. I vagnen de väljer sitter Scorpio, Draco Malfoys son... Rose byter vagn, men Albus sitter kvar och vänskapen börjar spira mellan Albus och Scorpio.

Det är 19 år sedan striden på Hogwarts och allt har varit lugnt sedan dess, Harry arbetar på Trolldomsministeriet, och försöker, precis som alla föräldrar pussla ihop vardagen så gott det går. Det här med att vara en bra förälder och relationen mellan far och son är en central del i berättelsen, liksom ensamhet och känslan av att vara oälskad och kanske till och med oönskad. Att vara son till Harry Potter är inte helt lätt, inte heller att vara son till Draco Malfoy. Harry brottas även med det faktum att många bra trollkarlar och häxor dog för att han skulle få leva och göra slut på Voldemort.

Berättelsen är skriven för teaterscenen, så miljö och personbeskrivningarna är skrala, men dialogen komplex. Eftersom att jag har läst alla de föregående böckerna och sett alla filmerna så har jag en god bild av personerna och miljöerna redan, så det är inget problem. Jag tycker att boken är väldigt spännande och historien har ett bra flyt. Vilken gåva att kunna fantisera ihop och skriva berättelser som denna! Albus vänskap med Scorpio är en extra twist, och givetvis så hamnar de i trubbel och svårigheter, precis som sina fäder en gång gjorde.
Manusformen gör att den engelska texten är hanterbar, och den svenska översättningen ska komma ut i oktober, om en föredrar att läsa på svenska. Problemet är bara att boken gav mersmak, och jag hoppas på åtminstone en bok till!

Harry Potter and the Cursed Child - Parts One & Two (Special Rehearsal Edition Script): The Official Script Book of the Original West End Production