Angerborns version av Skuggornas hus

Skuggornas hus delar namn med en skräckminiserie från 90-talet, som bygger på en bok av Bjarne Reuter. Jag älskade både boken och serien när jag var yngre (serien finns förresten på Öppet arkiv om ni blir sugna).

Men den här gången är det en ny bladvändare av Ingelin Angerborn, som inte har någon annan koppling än namnet. Boken handlar om Sakarias som är 11 år. Det är höstlov och pappavecka, men pappa bara sviker och när han ställer in deras fiskeresa med kort varsel så får Sakarias nog och bestämmer sig för att bo hos farmor och farfar istället. Farföräldrarna bor i ett gammalt flerfamiljshus med snirkliga detaljer, en gnisslande hiss med gallergrind och stora målningar i trapphuset. När Sakarias kommer fram är lägenheten tom och medan han väntar utanför dörren tycker han sig se en märklig skugga av en person bredvid hissen. Han blir halvt ihjälskrämd, men tack och lov kommer farmor och farfar hem just i den stunden och de tror att han kanske bara inbillade sig.

Sakarias lov ligger tomt framför honom och när farmor berättar att det ska vara en tecknarkurs för barn på konstmuséet där hon jobbar så hakar han på. På kursen träffar han Salma, en tjej i hans egen ålder och när de får i uppgift att rita av varandra parar kursledaren ihop dem. Salma är verkligen jätteduktig och målar ett superfint porträtt av Sakarias, men när han ska rita av henne visar det sig bli någon helt annan. Sakarias kan inte alls förklara vad som hände. Det är ingen han känner, eller känner igen från någon film eller spel. På kvällen när han sitter hemma och klottrar lite utan att tänka visar det sig att han ritar samma flicka igen. Och den här gången står det en häst i skuggorna bakom henne. Sakarias får henne inte ur tankarna. Vem är hon? Var kommer hon ifrån? Och varför envisas hans undermedvetna, eller vad det nu är, med att skapa henne hela tiden?
Dessutom händer det konstiga saker i huset. Det är någon som går efter Sakarias i trappan, men när han tittar efter är det tomt. Det ringer på dörren utan att någon är där. Han känner en konstig doft, som av häst och stall i huset. Han hittar en brosch i trapphuset, men ingen verkar sakna den. Och så hör han konstiga ljud, som av en skriande häst, ute på gården.
Farmor och farfar tror naturligtvis att allt har en naturlig förklaring, men när han berättar för Salma verkar hon tycka att spöken är den mest naturliga förklaringen av dem alla. Även om Sakarias uppskattar att hon tar hans berättelse på allvar så vet han inte helt säkert om han vill ta reda på mer om vad som hänt. Han vill nog helst bara att spökerierna, eller vad det nu är, ska upphöra. Och det med en gång.


Det blir aldrig riktigt läskigt i Skuggornas hus, men precis som i flera andra av Angerborns böcker så är det småkusligt och mysrysigt. Det var inte många elever som reserverat boken i förväg, så jag passade på att norpa båda exemplaren av boken när de kom idag och så bokpratar jag dem för femmorna nästa vecka. Sen hoppas jag att det blir fart på reservationslistan.